NR ANSE EA EKEN xäv. 18-187 (Med en litogr. planche ) ÖPVERSIGT af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. 1871—1872. (Med en litogr.planche.) HELSINGFORS, tryckt hos J. Simelii arfvingar, 1872. ud -- va td > - -— GG , | RA OTO Dö Sd ; lar pin lagt 6 ag Å a å q jr DN v/ är j Innehåll. Öfversigt af förhandlingarne: Sammanträdet den 18 September 1871 . 5) » 16 Oktober AS 5 » 13 November »,, 5i > 20 December 5 » 22 Januari 1872 5 » 19 Februari ” ” 18 Mars ” ” » 15 April ” ” SOA ” ” » 21 Maj ” Vetenskapliga meddelanden: Om resultatet af en under våren 1868 utförd bestämning af longitudsskilnaden emellan äss och Helsingfors— Åbo, af A. Krueger . Notis rörande de för närvarande synliga koster na, af A. Krueger Om antalet okrke säder de faders förslotist: ären; af A. Krueger Gerhard Rohlfs” resa i norra Afrika 1868, af Fa Vv. ngt man SPIN SANS ke Meddelanden hetäfande fndkA AIRSAL af F. J. Wiik. III. Om ett nytt fall af acrosyncarpi, af 5. O. Lindberg . Bidrag till mossornas morfologi och inbördes RE ställning, af 5. O. Lindberg . Finnarne i förhållande till Ludgaremonenag Si id. & Cuno, af W. Lagus Notis angående en förmodad Helcorit, af Få E. ÅrDUe. Temperaturens och lufttryckets normalvärden för kl. 7 f. m. i Uleåborg och Kuopio, af A. Krueger Några anmärkningar rörande August's äÖREE af E. J. Mellberg Om svenska och finska 'Skälpandete förhållande till c en ki logram, af E. Neovius 18. 21. 23. 24. 26. 43. 46. 59. 64, 66. (GR 83. IV Några notiser om Bison europeus, af Fr. W. Mäklin Redogörelse för en på uppdrag af Finska Vetenskaps-So- cieteten under hösten 1871 utförd vetenskaplig expedi- tion, af S. Lemström. (Utdrag). 3 Redog de else för inspektionen af Finska Vetenskapes Soria tens meteorologiska stationer och på desamma befintliga meteorologiska instrumenter, af 5. Lemström FÖREN af de klimatologiska anteckningarne i Fiolopd år 1871, af A. Moberg ; Månadtliga medelhöjden af Laelen id Finlavidö Iknpber år 1871 i jemförelse med det årliga medeltalet i decimal- tum, af A. Moberg SRS Medeltemperaturen i Helsingfors under Mej Dessert 1871, af H. G. Borenius Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1872: Tal, hållet af ordföranden ; Åreber ättelse, afgifven af Spkrelöreren ; Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Ve- tenskaps-Societeten förärade från den 15 Maj 1871 till den 21 Maj 1872, af A, Moberg JE ; 2 DId. 93: 106. 119. 156. 161. 162. 165. 171. 178. Öfversigt af förhandlingarne vid Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 18 September 1871. Ordföranden, hr MoBERG, öppnade sammanträdet med en erinran om de smärtsamma förluster, som träffat Societe- ten under nu tilländagångna sommar, i det tre af dess leda- möter, alla tillhörande den historisk-filologiska sektionen, med döden afgått, neml. professor emeritus GABRIEL GEITLIN den 12 Juli, professor emeritus MATTHIAS ÅKIANDER den 2 Au- gusti och kanslirådet EDVARD JONAS WILHELM AF BRUNÉR den 1 innevarande September. BSoeieteten beslöt, att minnestal öfver dem skulle vid nästa årshögtid hållas af hrr Lagus och Forsman. Sekreteraren tillkännagaf att Societetens bibliotek un- der loppet af sommaren vunnit en högst betydlig tillvext ge- nom sändningar af skrifter från nedannämnde lärda sam- fund: Vetenskaps-Akademien, Fysiska Central-Observatorium och Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg; Gelehrte Est- nisehe Gesellschaft, Dorpater Naturforscher-Gesellschaft och Fysikaliska Kabinettet vid Universitetet i Dorpat; Société des Naturalistes och Gesellschaft der Naturfreunde i Moskwa: Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien samt Byrån för Sveriges geologiska undersökning i Stockholm; Viden- skabernes Selskab i Köpenhamn: Vetenskaps-Akademierna i Berlin, Mänehen, Wien, Pesth och Amsterdam; Germanisches Museum i Nirnberg; Medicinisch-Naturwissenschaftliche Ge- sellschaft i Jena; Historiseher Verein fär Steiermark i Gratz: Freiberger Alterthums-Verein ; Naturforschende Gesellschaft 2 i Ziärich; Zoologiseh-Mineralogischer Verein i Regensburg: Astronomische Gesellschaft i Leipzig; Geologische Reichsan- stalt, Anthropologische Gesellschaft, Zoologisch-Botanische Gesellschaft, Geographische Gesellschaft och Verein zur Ver- breitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse i Wien; Physika- liseh-Medicinisehe Gesellschaft i Wärtzburg; Naturforschen- der Verein i Bränn; Gesellschaft der Wissenschaften 1 Göt- tingen; Verein fär Kunst und Alterthum i Ulm; Naturfor- sehende Gesellschaft i Halle; Böhmische Gesellschaft der Wis- senschaften i Prag, Nassauischer Verein fär Naturkunde i Wiesbaden ; Oberlausitziehe Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz; Verein fär Natur- und Heilkunde i Presburg; Leo- poldiniseh-Carolinisehe Akademie der Naturforscher i Dres- den; Société de physique et d'histoire naturelle i Geneve: Vetenskaps-Akademierna i Brissel, Paris och Turin; Société Malacologique i Briässel; Smithsonian Institution och Depart- ment of Agriculture of United States i Washington; Ame- riean Academy of Arts and Sciences och Society of Natu- ralhistory i Boston; Museum of comparative zoölogy i Cam- bridge (Mass.); Lyceum of Naturalhistory i New-York; Aca- demy of Natural-Seiences 1 Philadelphia; Essex-Institute i Salem; Finska Litteratur-Sällskapet, Juridiska Föreningen och Finska Läkaresällskapet; äfvensom af följande enskilde gif- vare: kapten BSeltimanni i Florens, hr Lapham i Washing- ton och professor Quetelet i Brissel. Upplästes en skrifvelse från sekreteraren i Kejs. Ry- ska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, baron F. von Osten -Sacken, innehållande förslag om ömsesidigt utbyte af skrifter emellan Vetenskaps-Societeten och bemälde BSäll- skap, hvilket förslag af Societeten med nöje antogs. Societetens observator i Torneå hr J. W. BÄCKSTRÖM underrättade i bref af den 3 Juni derom, att de meteorolo- giska observationerna å nämnde ort numera öfvertagits af apotekaren Z. WAcKLIN, till hvilken de Societeten tillhöriga instrumenterna för sådant ändamål blifvit öfverlemnade. Till Societeten inlemnades observationer öfver vattnets höjd och temperatur samt vindens rigtning, anställda under sistlidne sommar å Munkholm i Esbo skär af vicebiblioteka- rien d:r ELMGREN. Ordföranden förevisade och redogjorde för innehållet af ett manuskript med påskrift ”historico-politiska antecknin- gar”, som han öfverkommit under en sistlidne sommar före- tagen resa. Anteckningarne, som beröra Sveriges och Fin- lands historie under tiden 1743—1796, förmodades vara gjor- da af assessor Henrik Adlercreutz, hvilken deltog i 1756 års riksdag och var bosatt på Boe gård i Borgå socken. Frågan om deras publicerande lemnades, i betraktande af särskilda förhållanden, tillsvidare beroende. Den 16 Oktober. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, Miänchen och Paris, Universitetet i Lund, Naturhistorischer Verein i Bonn, Astronomische Gesellschaft i Leipzig samt Anthropo- logische Gesellschaft i Wien. Hr LaGUS anmälde sig vara sinnad att för Akterna ut- arbeta en afhandling rörande den arabiske geografen Edrisis beskrifning öfver norden samt anhöll att för sådant ända- mål få på Societetens bekostnad anskaffa kopior af de kartor öfver nordliga Europa, som kunna finnas i de i Oxford och Paris förvarade afskrifterna af Edrisis verk; hvartill bifölls. AAA Den 13 November. Bokremisser hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Paris; Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg; Universitetet i Dorpat; Naturforskare-Sällskapets och Fysika- liska Kabinettet dersammastädes; Anthropologische Gesell- schaft och Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse i Wien; Videnskabernes Selskab i Köpenhamn: Freiburger Alterthums Verein; Mediciniseh-Naturwissenschaft- 4 liehe Gesellschaft i Jena: Statistiska Byrån, Finska Littera- tur-Sällskapet och Finska Läkare-Sällskapet härstädes: äfven- som från akademikern Wiedemann i S:t Petersburg och pro- fessoren H. Gyldén i Stockholm. Ordföranden tillkännagaf att 18:de häftet af ”Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk”, innehållande andra serien af de af honom sammanställda klimatologiska iaktta- gelserna, nyligen lemnat pressen och vore färdigt att utdelas. Första serien af dessa iakttagelser ingår i ”Bidrag till Fin- lands naturkännedom”, T:de häftet. Hr MÄkKLIs omnämnde, att han till zoologiska museum erhållit snäckjord, anträffad af studeranden O. ENnGSTRÖM i Malmby af Helsinge socken. Fyndorten, belägen inom jern- vägsområdet, ligger 12 fot under jordytan och 60 fot öfver hafvet. eller vid samma höjd som det ställe vid Nådendal, der dylik jord förut blifvit funnen. Vid närmare undersök- ning befanns äfven denna snäckjord innehålla lemningar af samma arter, som förut anträffats i Finland under enahanda förhållanden och ännu lefva vid våra kuster. Hr KrUuesErR meddelade till införande i Öfversigten en no- tis rörande tre för närvarande synliga kometer samt en för- teckning öfver de antal norrsken, som sedan 1866 blifvit af honom under skilda år och månader observerade. Hr SNELLMAN redogjorde för den expedition, som dels i diplomatiskt, dels i vetenskapligt ändamål företogs 1868 ge- nom norra Afrika af den berömde resanden GERHARD ROHLFS och hvaröfver en utförlig beskrifning i två band nyligen ut- kommit under titel: Von Tripolis nach Alexandrien. Sekreteraren förevisade ett af prosten d:r Von KNORRING uppfunnet och af mekanikern Wetzer härstädes utfördt en- kelt instrument för konstruktion af proportionela linier samt upplösning af dermed sammanhängande geometriska och arit- metiska problemer. Instrumentet, benämndt ”radikal?” eller ”proportional”, består af två raka stänger, i midten fästade vid en gemensam axel, omkring hvilken de kunna vridas, samt afdelade åt båda sidor från axeln i lika stora delar. Vid användningen placeras instrumentet emellan tvenne förut 3 uppdragna parallela linier, då de sålunda begränsade armarne bilda termer i en analogi, af hvilka några kunna vara gifna och andra sökas. Prosten v. Knorring hade tillika meddelat ett utdrag ur en af honom utarbetad ”plangeometri med åskådlig bevisning”, hvari satserna demonstreras medelst lösa af papp utskurna bilder, en metod, som han anser lämplig att användas ej blott i folk- och fackskolor. utan äfven för att åt blinde meddela matematisk åskådning. Till ledamot af Vetenskaps-Societeten i dess fysisk-ma- tematiska sektion invaldes docenten i kemi. d:r JoHAn JAKOB CHYDEMUS. Den 20 December. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Mänchen, Paris och Turin: Ryska Geografiska Sällskapet och Fysikaliska Central-Observatorium i S:t Petersburg: Läkaresällskapet i Kronstadt: Société des Naturalistes i Moskwa: Geologische Reichsanstalt och Anthropologische Gesellschaft i Wien: So- eiété de physique et d'histoire naturelle i Geneve: Smithso- nian Institution, Board of Indian Commissioners och Aeri- cultural Department i Washington: Boston Society of Na- tural History: Museum of comparative Zoölogy at Harvard College i Cambridge: Geologiska Byrån i Indianopolis: Con- neecticut Academy of Arts and Sciences: Lyceum of Natural- history i New-York: Philadelphia Academy of Natural Scien- ces samt Essex Institute i Salem: hvarjemte akademikern. geheimerådet Bouniakowski hade tillsändt Societeten en af- handling på ryska om ett särskildt slag af kombinationer. I skrifvelse af den 18 November, som nu upplästes. hemställde Direktorn för Fysikaliska Central-Observatorium i S:t Petersburg, Akademikern H. Wiunp till Societeten, huru- vida det icke vore möjligt att från särskilda orter i Finland, exempelvis Wiborg, S:t Michel, Kuopio, Åbo. Tammerfors eller Björneborg, Nikolaistad och Uieåborg erhålla dagliga telegrammer till nämnde Central-Observatorium beträffande barometerstånd, temperatur, relativ fuktighet, vindens rigt- ning och styrka, himlahvalfvets utseende samt nederbörd. enligt observationer kl. 7 på morgonen, 1 hvilket fall från Central-Observatorium en svarsdepesch skulle aflåtas till Hel- singfors kl. 2—3 e. m. med summarisk uppgift om väderle- kens tillstånd öfver hela Europa. I samma skrifvelse fram- ställdes vidare önskligheten deraf, att de af Societeten an- ordnade, på särskilda ställen i Finland fortgående meteoro- logiska observationerna blefve regelbundet och utan dröjs- mål publicerade, i likhet med hvad numera egde rum i Norge, Sverige och Ryssland. Slutligen ställdes till Societeten den frågan, huruvida Finland med sina stationer ville ansluta sig till det system af meteorologiska observationer, som sedan 187) blifvit infördt i öfriga delar af Ryska riket, hvilken anslutning hufvudsakligen skulle bestå deri, att de efter ge- mensam plan anställda observationerna hvarje månad skulle insändas till Central-Observatorium för att i dess annaler pub- liceras. Då Societeten nu tog dessa frågor under pröfning, ut- talades enhälligt den åsigten, att det för bibehållandet af in- tresset för de meteorologiska observationerna vore nödigt, att de fortfarande samlades och publicerades inom landet, men att åtgärd borde vidtagas om deras regelbundna utgifvande helst fyra gånger om året, i hvilket afseende någon för sa- ken intresserad yngre vetenskapsidkare borde vidtalas. Be- träffande åter väderlekstelegrammen skulle förfrågan göras hos vederbörande observatörer, huruvida de vore villige att ataga sig afsändandet af dylika, innan någonting vidare i sa- hen kunde tillgöras. Öfverstlöjtnanten C. O. RaAmsrtebt i S:t Petersburg hade under den 30 sistvikne Oktober till Societetens ordförande adresserat en skrifvelse af följande lydelse: ”För ungefär 10 år sedan hade jag äran att till Finska Vetenskaps-Societeten inlemna en afhandling om de rön jag åren 1843 och 1844 anställde med en galvanisk induktions- apparat å fiskar, hvarvid jag fann, att det färgämne, som fö- refinnes i den vanliga abboren (neml. den svarta) i de kända tvärstrecken å sidorna, försvunno för de elektriska induk- tionsslag jag gaf den sig i vattnet uppehållande fisken; färg- ämnet försvann och concentrerade sig i ryggfenan på fram- och bakkanten af densamma i ganska intensiva fläckar i sjelfva huden emellan det första och andra benet i fenan. Denna' omständighet fästade min synnerliga uppmärk- samhet, helst fisken bleknade betydligt, och sedan jag upp- hörde med slagen, återtog fisken inom kort tid sin normala färg och blef liflig igen. Dessa färgförändringar inträffade hvarje gång jag förnyade försöket. Om allt detta har jag fullständigt relaterat i den af mig till Finska Vetenskaps-Societeten inlemnade afhandling. Jag har äran ytterligare derom erinra genom medföl- jande tryckta afhandling: Der Naturforscher, Jahrg. IV, N:o 38, utgifven af D:r Wilh. Sklarek i Berlin, hvilken jag har äran öfversända jemte ödmjukaste anhållan, att nämnde om- ständighet med färgförändringen hos fiskar, isynnerhet genom induktions apparatens inverkan på dem, måtte genom Finska Vetenskaps-Societetens gunstiga åtgärd blifva känd, helst jag tilltror mig först hafva upptäckt denna omständighet, hvilken af en Herr Pouchet nu 1871 omnämnes 1 sin relation till Pariser Akademien som en alldeles ny upptäckt”. Efter uppläsandet häraf lemnade hr MÄKLIN beträffande den i föregående skrifvelse åberopade afhandlingen den upp- lysning, att dermed sannolikt menades en år 1863 till Socie- teten anonymt ingifven relation, för hvars innehåll han re- dogjort i en uppsats ”om vissa färgförändringar hos fiskar”. införd i Öfversigt af Societetens förhandlingar VI, sid. 41, hvarvid hithörande iakttagelser af andra naturforskare tillika blifvit omnämnde och fenomenets sannolika orsak förklarad. Vid sådant förhållande ansåg Societeten den nu väckta prio- ritetsfrågan ej kunna från dess sida föranleda till annan åt- gärd, än att hr Ramstedts skrifvelse skulle i dagens proto- koll in extenso intagas. Föredrogs en skrifvelse från docenten LEMSTRÖM, date- rad Kittilä den 28 Oktober, hvari bemälde docent redogjorde för den vetenskapliga resa, han på Societetens uppdrag an- trädt, och för sin afsigt att utsträcka densamma till Enare el- ler Utsjoki, samt tillika anhöll om en sådan förhöjning af reseanslaget, att han utan ekonomisk förlust skulle kunna slutföra expeditionen. Societeten ansåg sig för ifrågavarande speeiela ändamål ej kunna med fog göra större pekuniära uppoffringar, än som redan skett, men erfor med tillfreds- ställelse, det utsigt vore förhanden att på annan väg för- skaffa hr Lemström skäligt bidrag till bestridande af rese- kostnaderna. I en till Societetens sekreterare ställd skrifvelse af den 25 November betygade H. E. Minister-Statssekreteraren grefve ARNFELT BSocieteten sin tacksamhet för det honom tillsända exemplaret af Societetens sednast utgifna skrifter samt un- derrättade tillika, att han haft nåden till H. K. H. Universi- tetets Kansler öfverlemna IX tomen af ”Acta”. Hr La6Us förevisade några kopior, som han lyckats för- skaffa sig från bibliotheque nationale i Paris af kartor öfver nordliga Europa, hörande till det derstädes förvarade manu- skriptet af Edrisis geografiska verk. Till Societeten öfverlemnades genom hr Forsman en af docenten BLomstEDT författad afhandling med titel: Bemerkun- gen iiber Å. Åhlqvists ?Ausziige aus einer Grammatik der Finnischen Sprache”, hvilken remitterades till historisk-filo- logiska sektionens granskning med afseende å dess möjliga införande i Akterna. Hr MALMGRÉN omnämnde, alt han från en läkare i lands- orten fått sig tillsände larfver af en fluga (Eristalis tenax), som uppgifvits vara utgångne ur en patient efter intaget an- tihelminthicum. ”Talaren hade dock betvitlat möjligheten af dessa larfvers utveckling hos menniskan och förmodat, att de härledde sig från afträdesorten, der sagde djur kunnat uppehålla sig, en förmodan, som vid sedermera verkställd närmare undersökning blifvit besannad. Derjemte meddela- des några notiser beträffande utvecklingen af Bothrycephalus latus. Det är numera högst sannolikt, att äggen af denna parasit upptagas i menniskokroppen ur vatten och icke me- delst förtärd lax eller annan graf fisk. såsom man hittills an- tagit. Den 22 Januari 1872. Nedannämnde lärda samfund hade tillsändt Societeten sina sednaste publikationer: Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Paris: Naturforscher-Verein i Riga; Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien i Stockholm; Astronomische Ge- sellsehaft i Leipzig; Statistiska Byrån i Pest; Société des Scien- ces Naturelles i Cherbourg; Société Linnéenne i Bordeaux: Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica samt Juridiska Före- ningen härstädes. Upplästes skrifvelser från kollegiiassessorn WESTERLUND i Uleåborg, lektorn d:r MELLBERG i Wasa, t. f. öfverforstmä- staren ForstÉn i Kuopio och apotekaren Moun i Tammer- fors, hvari desse samtligen förklarade sig villige att besörja afsändandet af dagliga väderlekstelegrammer till Fysiska Cen- tral-Observatorium i S:t Petersburg. Societeten hade fått emottaga dels barometer- och ter- mometer-observationer, dels klimatologiska anteckningar för sistlidet år från prosten d:r HoMÉs i Eura, vicepastorn BrRE- DENBERG i Janakkala, kollegiiassessoren WESTERLUND i Uleåborg. löjtnanten ETHOLÉN i Lampis, apotekaren RELANDER i Sorda- vala, lektorn d:r MELLBERG i Wasa, t. f. öfverforstmästaren ForstÉn i Kuopio, apotekaren WACKLIN i Torneå, länsmannen Exrör i Sodankylä, rektor KANnDorin i Mariehamn samt kyr- koherden BÄCKMAN i Kemiträsk; hvarjemte vattenhöjds obser- vationer hade blifvit insände från Hangöudds, Jungfrusunds, Lypörtö, Porkala och Lökö lotsplatser af derstädes statione- rade lotsåldermän. Hr AHL0OVIST anmälde till införande i Akterna ÅAusziige aus einer Grammatik der Finnischen Sprache, 2:tes Stiick, innehållande läran om nominers sammansättning i finskan. Hr MALMGREN anhöll att få fästa Societetens uppmärksam- het vid tvenne i sednaste Öfversigt af Svenska Vetenskaps- WLIBRARY & VO 2 SSR MEET 10 Akademiens förhandlingar intagne uppsatser, den ena inne- hållande en redogörelse af prof. NORDENSKÖLD för den sven- ska expeditionen till Grönland 1870 jemte beskrifning öfver de derstädes gjorda meteoritfynden, den andra beträffande en emellan Bottniska viken vid Sundsvall och Trondhjems- fjorden vid Levanger utförd afvägning, enligt hvilken höjd- skilnaden emellan vattenstånden på dessa punkter skulle ut- göra endast 2,.. fot, — ett resultat, som är synnerligen an- märkningsvärdt, då det jemföres med den betydliga höjd- skilnad af omkring 16 fot (2,66 toiser), som Woldstedt ge- nom sina gradmätningsarbeten hade funnit ega rum emellan valtenstånden i Bottniska viken vid Uleåborg-Torneå och Finska viken vid Lovisa (Se Acta Soc. Scient. Fenn., Tom. III, pag 191—194.). Hr KRUEGER redogjorde för några af d:r KLEIn i Cöln nyligen anställda undersökningar beträffande det inflytande månen kan utöfva på väderleken och hvarigenom den gamla tron, att fullmånen skingrar molnen, ännu en gång blifvit vederlagd. Talaren meddelade tillika några notiser beträf- fande den geografiska longitudsbestämning, som han jemte öfverste JÄRNEFELT år 1868 hade utfört emellan Pulkova, Helsingfors och Åbo, och hvars resultater nyligen blifvit of- fentliggjorda i S:t Petersburgska Vetenskaps-Akademiens me- moirer. Å docenten WuxKs vägnar inlemnades tvenne afhand- lingar, den ena med titel: om skifferformationen i Tavaste- hus län (med profiler), den andra: meddelanden beträffande finska mineralier, III (med 1 planehe); och beslöt Societe- ten, att den förra af dessa afhandlingar skulle intagas i Bi- dragen, den sednare i Öfversigten. Likaledes samtyckte Societeten dertill, att en af fil. kand. WoLnpstEDT ingifven afhandling, Bidrag till kännedom af Finlands Tryphonider, finge i Bidragen offentliggöras. Ye Id Den 19 Februari. Anmäldes föräringar till Societetens bibliotek från Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Paris, Geologische Reiehsanstalt och Anthropologisehe Gesellschaft i Wien, Statistiska Byrån samt Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien i Stockholm, Professor Agassiz i Cambridge samt Finska Läkare-Sällskapet. Societeten hade ytterligare fått emottaga dels meteoro- logiska observationer, dels klimatologiska anteckningar från kyrkoherden LövENMARK i Piippola, bruksförvaltaren SAHLSTEIN i Karstula, Landtbruksinstitutet i Mustiala, nämndemannen HoIKKA i Rovaniemi, länsmannen LUNDpBoHM i Utsjoki, kyrko- herden GRANHOLM i Orimattila samt provisor GRAHN i Kajana: hvarutom Öfverstyrelsen för Lots- och Båkinrättningen medde- lat Societeten observationer gjorda på dess föranstaltande vid Söderskärs, Hangö och Skälskärs fyrbåkar under loppet af sistlidet år. Vattenhöjdsobservationer hade dessutom blifvit insände från Utö och Rönnskärs lotsplatser. Akademikern Winp i S:t Petersburg meddelade i bref till sekreteraren, att han med säkerhet hoppades kunna ut- verka portofrihet för de tillämnade väderlekstelegrammen från Uleåborg, Wasa, Kuopio och Tammerfors, samt anhöll, att Societeten emellertid ville uppsätta och till vederbörande "observatörer öfversända lämplig instruktion för affattandet af dylika telegrammer. BSocieteten uppdrog åt Fysikaliska Ut- skottet att vidtaga i sådant afseende nödiga åtgärder. Hr LaGUs tillkännagaf, att han genom sin broder d:r G. LaGUs från kongl. biblioteket i Stockholm erhållit några nya litteraturhistoriska bidrag, bestående i en ganska detal- jerad förteckning öfver författare i den af ett sällskap i Åbo år 1803 utgifna Allmänna Litteraturtidningen, enligt an- teckningar gjorda i ett exemplar af sagde tidning, som för- varats i Engeströmska biblioteket; och vore hans afsigt att i Bidragen offentliggöra ej mindre denna förteckning, än nå- gra ur bref från Porthan och Franzén nyvunna uppgifter an- gående författare i äldre årgångar af Åbo tidningar. 12 Talaren förevisade derjemte några kopior af kartor öf- ver norden, hörande till Edrisis geografiska verk, hvilka han anskaffat från bibliotheket i Oxford och som han ernade be- gagna för en tillämnad afhandling berörande nordens geo- grafi under medeltiden. Hr MÄKLIN meddelade för Öfversigten ett referat be- träffande ett af d:r SemLuirtz i Dorpat påbegynt arbete med titel ”Fauna Baltica”, hvaraf första häftet, behandlande ”die Käfer der Ostseeprovinzen”, nyligen utkommit. Hr LINDBERG anmälde till införande i Akterna en afhand- ling med titel: Contributio ad cognitionem florae cryptoga- mae in Åsia boreali-orientali, äfvensom för Öfversigten tvenne uppsatser af följande innehåll: 1:o Bidrag till mos- sornas morfologi och inbördes systematiska ställning, samt 2:0o Om ett nytt fall af acrosyncarpti. VAA Den 18 Mars. -— Särskilda bokförsändningar hade anländt från Veten- skaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin och Paris, Vit- terhets Historie och Antiqvitets Akademien i Stockholm, Uni- versitetet och Vetenskaps-Societeten 1i Christiania, Veten- skaps-Societeten i Throndhjem, Statistiska Föreningen i Pest, Société Malacologique i Brissel, Naturvetenskapliga Förenin- gen 1 Greifswald samt Juridiska Föreningen härstädes. Föredrogs ett cirkulär från Société des Sciences indu- strielles i Lyon, innehållande en inbjudning till Vetenskaps- Societeten att genom utsedde delegerade bivista den indu- striela och vetenskapliga utställning, som inom kort komme att öppnas i nämnde stad. I skrifvelse af den 26 Febr. tillkännagaf Naturveten- skapliga Föreningen (Der Naturwissenschaftliche Verein) i Bremen, att den hitsändt de tre sednaste häftena af sina ”Abhandlungen” samt anhöll om framgent utbyte af skrifter, hvartill Societeten biföll. Föredrogs en af docenten LEMstTRÖM inlemnad redogö- 13 relse för expeditionen till finska Lappmarken 1871—72 och beslöts, att ett utdrag ur densamma skulle i Öfversigten of- fentliggöras. Meteorologiska observationer och anteckningar hade yt- terligare blifvit insände af professoren ELFVING i Åbo, kapel- lanen LINDSTEDT och bruksbokhållaren HormstrRÖmM i Seinäjoki, fröken RENVALL 1 Salo, landthandlanden AkKonA i Kemi samt forstmannen LANG i Öfvertorneå. Sekreteraren anmälde, att sedan Fysikaliska Utskottet öfverenskommit om de grunder, enligt hvilka de tillämnade väderlekstelegrammen från finska stationer till Fysiska Cen- tral-Observatorium i S:t Petersburg borde affattas, formulär och anvisningar för sagde telegrammers aflåtande blifvit af honom uppsatte och vederbörande observatörer meddelade: och hade föreståndaren för nämnde Central-Observatorium för sin del äfven godkändt den härvid följda planen. Be- träffande normalvärdena för barometer- och termometerstån- den från 5 till 5 dagar å de ifrågakomne stationerna, hvilka värden borde tjena till jemförelse för bedömmande af de dag- liga och tillfälliga vexlingarne, hade beräkningen af dem re- dan blifvit af hr KRrRUEGER utförd för Uleåborg och Kuopio med begagnande af för dessa orter tillgängliga observatio- ner. För Wasa och Tammerfors saknades deremot ännu till- räckliga data för en sådan beräkning, hvarför normalvärdena för sistnämnde orter endast approximativt kunde utrönas ge- nom jemförelse med andra stationer. Med anledning af ett i Tyskland nyligen utkommet ar- bete, ”Forsehungen im Gebiete der alten Völkerkunde” von J. G. CUno, erinrade hr LAGUs om de nya åsigter, som be- gynt göra sig gällande angående de Europeiska folkens upp- komst och urhem och hvilka erhållit en vidare utläggning uti de i nämnda arbete nedlagde forskningar. Enligt dessa åsigter skulle de Indogermanska folken icke hafva invandrat från Asien, utan varit ursprungligen bosatte i Europa. Ar- betet innehåller äfven anmärkningsvärda tankar angående de uraltaiska folkens härkomst och tidigare beröring med Indogermanerna; så förklaras de liknande benämningarne för 14 åtskilliga allmänna begrepp i finskan och de indogermanska språken icke genom lån från de sednare, utan såsom gemen- samt bildade och härflutna ur gemensam språkkänsla. — Närmare utläggning af ämnet utlofvades för Öfversigten. PEEL EE Den 15 April. Bokremisser hade ingått från Fysikaliska kabinettet i Dorpat, Société des Naturalistes i Moskwa, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Anthropologisehe Gesellschaft i Wien, Société Malacologique i Brässel, Académie des Sciences i Paris samt Société des Sciences physiques et naturelles i Bordeaux. Till ledamot af Vetenskaps-Societeten i dess historisk- filologiska sektion invaldes vicebibliothekarien d:r Sven GA- BRIEL ELMGREN, hvilken vid sednaste sammanträde blifvit der- till föreslagen. t Amanuensen, mag. A. PALMEN, som erhållit i uppdrag att bearbeta afl. M. VON WRriGHTS efterlemnade anteckningar rörande Finlands foglar hade insändt den af honom utförda bearbetningen med undantag af en mindre del, som ännu ej blifvit afslutad, och godkändes densamma till offentliggö- rande i Bidragen. Föredrogs en skrifvelse från t. f. direktorn för Fysi- ska Central-Observatorium i S:t Petersburg, innehållande un- derrättelse derom, att inrikesministern beviljat portofrihet för de tillämnade väderlekstelegrammen från Uleåborg, Kuo- pio, Nikolaistad och Tammerfors till nämnda Central-Obser- vatorium, jemte anhållan om vidtagande af sådan åtgärd, att sagde telegrafiska meddelanden skulle begynna den 1 näst- kommande Maj n. st. Underrättelse härom hade genom se- kreterarens försorg redan blifvit vederbörande observatörer meddelad. Hr ARPPE förevisade en stenkula, som uppgifvits hafva för ett år sedan nedfallit å Kyyhkylä gård 1 närheten af S:t Michel och som nu erbjudits universitetet till inlösen. Ste- 15 nens yttre utseende strider ej mot antagandet, att den vore af meteoriskt ursprung, ehuru visshet derom först kan vin- nas genom kemisk undersökning, som ännu ej blifvit utförd. Hr KRUEGER meddelade några resultater af de beräk- ningar han utfört öfver temperaturens och lufttryckets dag- liga medelvärden kl. 7 morg. i Kuopio och Uleåborg, hvil- kas förlopp åskådliggjordes genom grafisk framställning. Hr MoBErRG meddelade efter de å särskilda lotsplatser gjorda vattenhöjds-observationerna en sammanställning af hafs- ytans månadtliga medelhöjd år 1871. jemförd med det årliga medeltalet. Hr MÄKLIN anmälde till införande i Akterna en afhand- ling med titel: Die Arten der Gattung Lobopoda Solier, Lacordaire. En af docenten LEMSTRÖM ingifven redogörelse för in- spektionen af BSocietetens meteorologiska stationer och på dem befintliga meteorologiska instrumenter föredrogs, och be- slöts att densamma skulle i- Öfversigten offentliggöras. Den 29 April. Efter afslutandet af årshögtiden, för hvilken längre fram redogöres, sammanträdde Societeten i fakultetsrummet till slu- ten session. Sedan hr LINDBERG nu öÖfvertagit ordförandeskapet, fö- retogs val af viceordförande, hvilket utföll sålunda, att hr Forsman erhöll 10, hr Estlander 2 och hr Frosterus 1 röst: och blef hr FORSMAN alltså utsedd till Societetens viceordfö- rande för tiden intill nästa årsdag. VA Den 21 Maj. Societetens bibliothek hade åter vunnit en värdefull tillvext genom försändningar af skrifter från nedannämnde lärda samfund: Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, 16 Stockholm, Berlin, Minehen, Wien, Amsterdam och Paris: Geografiska Sällskapet i 5:t Petersburg, Naturvännernas Säll- skap och Matematiska Föreningen i Moskwa, Universiteten i Dorpat och Christiania, Vetenskaps-Societeten i Throndhjem, Naturforsehende Gesellschaft 1 Bamberg, Verein fär Kunst und Alterthum i Ulm, Zoologiseh-Botanisehe Gesellschaft i Wien, Sällskapet Pollichia i Därkheim, Oberlausitzisehe Ge- sellsehaft der Wissenschaften i Görlitz, Naturforsehende Ge- gellsehaft i Zuäriech, Physikaliseh-Mediciniche BSocietät i Er- langen, Physikaliseh-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg, Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Naturforsehende Gesellsehaft i Halle, Société Malacologique och Société En- tomologique i Brässel samt Société des Sciences physiques et naturelles i Bordeaux. Fysikaliskt-Medicinska Sällskapet (Die Physikalisch- Medicinische Societät) i Erlangen hade till Societeten adres- serat en skrifvelse, hvari föreslogs ömsesidigt utbyte af fram- deles skeende publikationer, och samtyckte Societeten här- till med nöje. Meteorologiska observationer hade blifvit insända af lektorn d:r MELLBERG i Wasa, provinceialläkaren EDGREN i Kit- tilä och bruksegaren N. E. ARPPE i Tohmajärvi. En af hr MELLBERG tillika insänd uppsats, innehållande några anmärkningar rörande August's psykrometer före- drogs af hr Moberg och förordades till införande i Öfversig- ten. — Ref. framhöll att hr Mellberg för den i psykrome- terformeln ingående koeffieienten funnit ett värde, som be- tydligt afviker från det hittills antagna, och ansågs denna afvikelse sannolikt bero dels på osäkerheten af den begag- nade Daniellska hygrometern, deis derpå att beräkningen blif- vit utförd enligt en blott approximativ formel. Från öfverstlöjtnanten E. NEovius i Fredrikshamn hade Societeten fått emottaga en uppsats om svenska och finska skålpundets förhållande till en kilogram, som jemväl god- kändes till införande i Öfversigten. Hr MÄKLIN, som af illamående var hindrad att bivista sammanträdet, anmälde skriftligen, att han önskades få i Öf- 17 versigten införda några notiser om Bison Europeus samt meddelade derjemte, att till Zoologiska museum från Åland inköpts en alldeles svart varietet (ett yngre exemplar) af Halichoerus grypus. Denna är till färgen vanligen grå med mörka fläckar. En hona af samma art, dödad vid Mjölön och vägande 24 lispund hade för tre år sedan blifvit inköpt till museum. Färgen af det ena och vigten af det andra exemplaret förtjena antecknas såsom mindre vanliga. dd Vetenskapliga meddelanden. AAA Om resultatet af en under våren 1868 utförd bestämning af longitudsskilnaden emellan Pulkova—Helsingfors och Helsingfors—Åbo. Af A. Krueger. Det hade redan länge varit min önskan att få ånyo be- stämd longituden för astronomiska observatoriet i Helsing- fors. Den longitud, som hittills varit antagen, grundar sig väsendtligen på förra observatoriets i Åbo longitud, som hade blifvit bestämd genom månkulminationer. Genom telegrafen har man numera vunnit ett medel för longitudsbestämningar, som i alla afseenden vida öfverträffar alla äldre methoder och genom hvilket under gynnande väderleksförhållanden under loppet af några dagar en noggrannhet kan uppnås, som talrika i åratal fortsatta månkulminationer ej kunna lemna. Då jag i Januari 1868 besökte Petersburg och Ryska Cen- tralobservatorium i Pulkova, var jag i tillfälle att med direk- torn för nämnde observatorium, geheimerådet O. STRUVE träffa närmare aftal rörande en telegrafisk longitudsbestämning emel- lan observatorierna i Pulkova och Helsingfors, jemte Hel- singfors och Åbo, som skulle företagas tidigt om våren, så snart ångbåtskommunikationen blefve öppnad. Chefen för topografiska afdelningen i Finland, öfverste JÄRNEFELT och jag skulle anställa observationerna i Pulkova, Helsingfors och Åbo; tidsbestämningen skulle verkställas medelst tvenne transpor- tabla passageinstrumenter, som tillhöra observatorium i Pul- kova och hvilkas ändamålsenlighet för dylika arbeten genom föregående undersökningar och försök blifvit fullt konstate- 19 rad; tidssignalerna skulle meddelas direkte med telegrafen utan registrering. Man tyckes visserligen på sednare tider alltmera luta åt den åsigten, att observationer och signaler uppnå en större grad af precision, då registreringsappara- ter användas; men resultatet af våra arbeten har visat, att de hafva varit minst jemngoda med dylika andra, som blif- vit utförda efter nyare och mera invecklade methoder. De skäl som förmådde oss att icke frångå det äldre sättet att omedelbart medelst syn och hörsel uppfatta tiden för stjer- nornas passage öfver hårkorset i tuben, voro 1) att hvarken hr Järnefelt eller jag varit vana vid observationer medelst registrering, 2) att större tidsförlust under loppet af arbetet måste befaras, emedan obetydligare bristfälligheter i tele- grafledningen kunna verka högst menligt, då det gäller att på stora distanser underhålla en regelbunden kommunikation emellan registreringsapparaterna. Observationerna emellan Pulkova och Helsingfors vid- togo den 31 Maj 1865 och fortsattes ända till den 3 Juni; br Järnefelt observerade under denna tid i Helsingfors, jag deremot i Pulkova; derefter utbytte vi stationer och emel- lan den 9:de och 12:te Juni observerade hr Järnefelt i Pul- kova och jag i Helsingfors. Omedelbart derefter begaf hr Järnefelt sig till Åbo, hvarest en stenpelare uppfördes i en trädgård närmast intill telegrafstationen, för att tjena såsom underlag för passageinstrumentet. Emellan den 16:de och 19:de Juni erhöllo vi ett tillräckligt antal korresponderande observationer och straxt derefter utbytte vi återigen statio- ner: hr Järnefelt observerade emellan den 21:sta och 23:dje Juni i Helsingfors, jag i Åbo och härmed voro observatio- nerna afslutade. Genom en liten triangulation bestämde jag dessutom läget af stenpelaren i Åbo i anseende till f. d. ob- servatorium, nuvarande navigationsskolan. Resultatet af alla dessa observationer finner man jemte originalobservationerna meddeladt i: Mémoires de P' Académie Impériale des Sciences de S:t Pétersbourg VII Série, Tome XVII N:o I. Enligt hr J. KortAzzrs, adjunkt-astronom vid observatorium i Pulkova, sammanställning erhåller man: 20 Pulkova-Helsingfors. 1868 Maj 31 Juni. (9) Vv 3 Medeltal Juni, 9 10 gui til 12 Medeltal 21m 29548) 29:66Å, Jai Holiness) 20,66. KuåsPulsone 29,59] 21m 295.598. 21 295,59] 29,40! J. i Pulkova, 29,504 EK. i Helsingfors. 29,45$ 21m295 485; båda serierna till- sammans 21m295,542; sannolika felet = + 05.019. Helsingfors— Åbo. 1868 Juni 16 18 19 Medeltal JUDIT 2 22 20 Medeltal TOM 44 "4 A5 401 Je 1 bo, 45,40 £ K. i Helsingfors, TORPASSTIS f0m- 25505 45,26 ING rn dOm 67; båda serierna till- sammans 10" 455.290; sannolika felet = + 05,022. Dessa meridiandifferenser gälla för de punkter, på hvilka observationerna anställdes. då slutresultatet: Efter behörig reduktion blifver Pulkova, centrum af medeltornet -— Helsingfors meridian- cirkel 21» 205,51. Pulkova, centrum af medeltornet -- Åbo, centrum af ob- servatorium 32m 12:24. Förbinder man dessa värden med Pulkova's longitud från Greenwich, får man Helsingfors Ost från Greenwich 1! 39= 495,1 (505,9). Åbo ” 2” 1-:2942258;45 508 De i parenthes bifogade värdena äro de, som hittills va- rit antagna. Notis rörande de för närvarande synliga kometerna, Af A. Krueger. Under loppet af denna höst hafva tre kometer blifvit upptäckta och observerade; de tvenne första höra till anta- let af de såkallade periodiska, som röra sig i mindre excen- triska ellipser, och hafva förut redan blifvit observerade, hvar- emot den tredje synes vara en ny komet. Ordna vi de ifrå- gavarande kometerna efter tiden, då de blifvit upptäckta, så kommer först Encke's komet med 1210 dagars omloppstid, hvars återkomst och skenbara lopp under nu instundande apparition hade blifvit beräknad af hr von GLASENAPP i Pul- kova. Dr WinneckKEeE i Karlsruhe fann den i början ännu mycket ljussvaga kometen den 19 Sept. i konstellationen Aries (AR: 291 grader, Dekl. 4311 grader); tre dagar der- efter sågs den äfven af Prof. Hinp i London. Encke's ko- met, som undantagsvis bär namnet icke efter upptäckaren, utan efter beräknaren, är en gammal bekant i solsystemet; den har först blifvit observerad vid alla de perihelpassager, som ägde rum på nedannämnde tider: 1786 Jan. 1838 Dec. 1795 Dec. 1842 April 1805 Nov. 1845 Aug. 1819 Jan. 1848 Nov. 1822 Maj 1852 Mars 1825 Sept. 1855 Juli 1829 Jan. 1858 Okt. 1832 Maj . 1862 Febr. 1835 Aug. 1865 Maj 1868 Sept. Under dessa många apparitioner har man iakttagit en ständigt fortgående förminskning af omloppstiden, som enligt Encke kan förklaras, om man antager, att verldsrymden icke 22 är fullkomligt tom utan uppfylld af ett mycket glest ämne, den såkallade ethern, hvars motstånd mot kometmassans rö- relse skulle åstadkomma ett närmande till solen och i sam- manhang dermed en förkortning af perioden. Ehuruväl det särdeles rika observationsmaterialet, som sträcker sig öfver en så lång tid, ännu icke har kunnat fullständigt bearbetas, bör omloppstidens förkortning anses vara fullt konstaterad. Anmärkningsvärdt är emellertid, att Enek'es komet tills vi- dare är den enda, som förråder verkan af den hypothetiska ethern. Den andra kometen i ordningen (Tuttle's komet) upp- täcktes 1858 af HoracE TUTTLE i Cambridge U. S. Prelimi- nära beräkningar af dess bana gåfvo snart vid handen, att samma komet redan år 1790 hade blifvit observerad, efter hvilken apparition den hade återvändt till solen 4 gånger, utan att blifva ånyo upptäckt, emedan vilkoren för dess syn- ligblifvande alltid varit ogynsamma. Innevarande apparition, efter 1790 den sjette, har blifvit förut beräknad af dr TiscH- LER”) och med ledning af den af honom beräknade efemeri- den upptäcktes kometen af BoreELLY den 12 Okt., af STEPHAN den 13 och af WINnNECKE den 15 Okt. Den tredje och nyaste kometen upptäcktes den 3 Nov. af TemrEL i Mailand. Enligt hittills anställda beräkningar går den genom perihelium den 20 Dec. Ehuruväl ljusstyr- kan fortfarande tilltager ända till Februari nästkommande år, kan den dock icke observeras i längre tid, emedan den rö- rer sig hastigt mot söder. Deremot kan man hoppas, att de på södra hemisferen belägna observatorierna skola bidraga till att göra observationsmaterialet fullständigare. ") Dr Tischler, observator vid observatorium i Königsberg, del- tog i sednaste krig, sårades svårt den 14 Augusti framför Metz och dog den 30 Sept. ” SS 23 Om antalet af norrsken under de sednast förflutna åren. Af A. Krueger. Sedan flere år tillbaka har jag antecknat alla de norr- sken, jag variti tillfälle att iakttaga, och fastän dessa anteck- ningar ej kunna göra anspråk på fullständighet, emedan un- der klara nätter min uppmärksamhet hufvadsakligen varit rigtad på observationer, som anställdes med meridianinstru- ment, tror jag dock, att de kunna vara egnade att gifva en föreställning om det stora antal norrsken, som isynnerhet på sednare tider visat sig hos oss. Nedanstående anteckningar börja den 18 Febr. 1866 och sluta d. 17 Dec. 1871. Antalet af nätter, då norrsken blifvit antecknade. 1866 1867 1868 1869 1870 1871 Januari = = 2 1 2 — Februari 4 — — 3 2 5 Mars 2 2 1 2 9 6 April 1 4 4 || 3 TT Augusti = — —— — 1 September 1 2 4 öd 5 3 Oktober 4 — — 3 3 = November 2 2 2 -— 6 6 December 2 - -- 2 — 3 Ra 1 VINER TRA F ARD & PN 24 Gerhard Rohlfs? resa i norra Afrika 1868. Af J. V. Snellman. Den kände Afrikaresanden Gerhard Rohlfs företog hö- sten 1868 en färd till Tripolis, närmast för att derifrån af- färda en expedition med skänker till sultanen i Bornu från konungen i Preussen, hvilka den likaså bekanta dr Nachti- gal derifrån framförde, Men Rohlfs hade tillika erhållit anslag för undersök- ningar i Norra Afrika och förnämligast för en färd till Ju- piter Ammons oasen. En beskrifning öfver dessa resor har i är utkommit i Bremen i två band under titeln: Von Tri- polis nach Alexandrien. Rohifs' undersökningar fördela sig på tvenne större re- sor, hvilkas utgångspunkt var staden Bengasi (fordom Bere- nice), belägen vid kusten österom den s. k. stora Syrten, på hvilken viks eller hafsbugts vestra sida Tripolis ligger. — Härifrån besökte vår resande kustlandet åt öster ända till det fordna Cyrene och återvände längs södra randen af det högland, som skiljer öknen från hafvet. — Hans andra färd gällde Ammons-oasen, som är belägen i sydost från Cyrene. Det är för kommunikationssättet i Afrika egendomligt, att han icke kunde komma till oasen från Cyrene, utan måste atervända till Bengasi och härifrån intränga i öknen nästan rakt söderut till oaserna Audjila och Djalo, för att först nu åter vända sig åt nordost genom en vattenlös ökensträcka af 45 Tyska mil. Flera forskare hafva inom senast förgångna årtion- den besökt dessa länder, äfven Ammonsoasen, ehuru då från Egyptiska sidan, dit äfven Rohlfs tog sin återväg. — Denne förbigår derföre det redan kända, och kanske der- före förefaller resebeskrifningen mindre rik. Han meddelar dock på antiqvitetsforskningens gebit en mängd rättelser och tillägg. Så rättar han äfven Engelsmannen Hamiltons åsigt angående ruinerna af det större Ammonstemplet, hvilka denne, som dock först bestämde detta tempels rätta läge, ansåg tillhöra det fordna Akropolis. Men Rohlfs fann dessa rui- ner hafva en vida större utsträckning, ehuru det fordna tem- plets inre nu är uppfyldt af arabiska kojor, och har ifrån de- samma äfven hemfört afbildningar af bildhuggerier och in- skrifter, som i förening med andra data vittna om att de till- höra sjelfva templet. För naturkunskapen har han hemfört en serie nog- granna meteorologiska observationer, en vextsamling, hvars bestämmande och beskrifvande han öfverlemnat åt dr Ascher- son, utom ett stort antal i reseberättelsen inströdda uppgif- ter om de besökta orternas naturförhållanden, af intresse äf- ven för andra läsare, än fackmän. Bekant är, att hela den stora Afrikanska öknen ligger betydligt, ända till 100 meter och derutöfver, under Medelhafvets yta. Rohlfs återkommer med anledning häraf till det på senare tid väckta förslaget att genom en gräfning från Medelhafvet förvandla hela ök- nen till ett haf och sålunda sätta de bebodda inre delarne af Afrika i beröring med civilisationen. Resebeskrifningen illustreras af en vacker karta öfver Cyrenaica, en mindre öfver Ammonsoasen eller Sivah, af- bildningar af äldre mynt och af en vädurbild i marmor, funna derstädes och numera i Berlins museum. På resan i Cyrenaica medföljde en fotograf; och vidare illustrationer skulle alltså funnits att tillgå, ehuru kostnaden hindrat deras bifogande. 4 NN AY DET pA Pra Ava & Ag SSV & ae — aa LIBRåRY 26 Meddelanden beträffande finska mineralier. Af F. J. Wiik. IL. (Med en Planche.) 12. Undersökning af finska plagioklasarter. Den under- sökning jag företagit af finska orthoklasvarieteter (Medde- landen betr. finska min. II. 10. Öfversigt af finska vet. soc. förh. 1870—71, p. 76) har ådagalagt, att åtminstone den i pegmatitgranit förekommande orthoklasen består af en mo- noklinisk och en triklinisk fältspat i olika proportioner. Men att äfven den i berggraniten uppträdande orthoklasen företer ett enahanda förhållande, ehuru det här är svårare att kon- statera detsamma till följe af individernas ringa storlek, derom har jag varit i tillfälle att öfvertyga mig på en rapakiviar- tad granitporfyr från Kyrkslätt. För orthoklasen har således den Tschermakska theorin sitt fulla berättigande. Annat är deremot förhållandet med plagioklasen. Be- träffande denna synes det mig nemligen ännu vara förha- stadt att öfvergifva den äldre åsigten om fältspatsarternas sammansättning. Ett talande skäl bildar nemligen ersbyiten, som icke låter förklara sig i enlighet med denna theori. Om man ock, såsom jag förut antydt (1. e. II. 11.), skulle kunna förklara dess sammansättning i enlighet dermed, hvilket dock i betraktande af den höga kalkhalten har en stor svårighet för sig, så låta likväl icke dess morfologiska förhållanden förlika sig med densamma. Den visar nemligen i sina vin- kelförhållanden en större analogi med orthoklas än med la- brador (A. Nordenskiöld, Beskr. öfver i Finland funna min. 2:dra uppl. p. 93). Att den dock icke är monoklinisk utan triklinisk, visar sig icke blott af dess tvillingsbildning utan 21 ock af den yttre formen; hos en ganska tydlig kristall af ersbyit har jag nemligen funnit följande planer: 110.110. 010 .201.111.1005). Planet 100 är särskilt anmärknings- värdt såsom jemförelsevis sällan uppträdande hos fältspats- arterna. För öfrigt skiljer sig ersbyiten från de öfriga fält- spatsarterna äfven genom sin brachydiagonala spjelkbarhet (1. e.); endast hos den s. k. loxoklasen förekommer enligt Breithaupt en sådan. Då slutligen härtill kommer, att ers- byiten äfven i afseende på sin specifika vigt företer en ano- mali — genom några bestämningar häraf har jag nemligen funnit den variera mellan 2,57 och 2,67 — så inser man lätt, att denna fältspatsart icke kan förklaras i enlighet med Tschermaks theori. Förhållandet mellan ersbyiten och de öfriga fältspats- arterna låter deremot lätt förklara sig genom deras uppställ- ning i serier, motsvarande kolföreningarnas homologa serier enl. följande schema: I. (R=Al; R—Na, Ca). II. (R=Al,B;R=Ka, Na, Ca, Ba). Si, R, R,) Ö,, - . . Albit . . . Orthoklas . Adular. ES OR 0 s ÖlgORlaSA ve eve es cs Loxoklas. UED nal. ATUÖSM cc oc doc. & oc Hyalophan. IAN Da sor MRDTAROT « «+ + +. vc a Ersbyit. NE RR GE EE AON le 8 le ole Danbrerit. Beräknar man enligt dessa formler den procentiska sammansättningen för plagioklas-arterna af serien I, så fin- ner man, att i sjelfva verket de flesta analyser öfverens- stämma med dem, och de öfriga förklaras lätt såsom bland- ningar utaf tvänne närstående species, mest i förhållande af lika molekyler, hvarigenom man kommer till en albit-oligo- klasfältspat, en oligoklas-andesin 0. s. v. — Sannolikheten för detta betraktelsesätt bestyrkes deraf, att äfven andra mi- +) Jag har i denna afhandling begagnat mig af det Millerska beteckningssättet för dess enkelhets skull. Det är emedlertid såsom bekant lätt att öfverföra de Millerska formlerna i de Naumanska ge- nom att taga de reciproka värdena för indices. 28 neralgrupper låta förklara sig i enlighet dermed, så t. ex. de glimmerartade, de chloritartade, de amphibolartade mine- ralierna, de enkla lerjordssilikaterna m. fl., hvilka kunna uppställas i två eller flere parallela serier, uti hvilka de mot- svarande länkarne antingen öfverensstämma såväl till qvali- tet som qvantitet (äro isomera) eller ock mer eller mindre skilja sig i afseende på den qvalitativa sammansättningen. Äfven de fysiska karaktererna (smältbarhet, spec. vigt m. fl.) hos fältspatsarterna, äfvensom deras uppträdande i geologiskt hänseende tala för nyssnämnda åsigt. I afsigt att utröna till hvilka af dessa species några mera anmärkningsvärda finska plagioklasvarieteter böra räk- nas, har jag verkställt åtskilliga bestämningar af spec. vig- ten med följande resultat: Spec. vigt. 1. Röd plagioklas från Kimito, Skogböle -. . 2,611. 2. Ljusröd 5 z = Rosendal ;: + 2;020: 3. Rödakt. grå 3 3 SOMELO es egtr sikte SR RE 4. Röd 9 . iTammela;. sti Jmf) EIC0CDE 5. Gråaktig R » Helsinge, Sillböle :.: .+2,643. 6. Grönaktig = > js 53 NR AE do EIVIG 5 . Kimito "Fo TR EEE 8. Röd 5) , Helsinge, Stansvik ".4 23670: 9. Grön 5 » + L0j0,, Ojamo FEAR: N:o 1—4 höra till albiten och utmärka sig framför de öfriga genom sin stråliga eller krumbladiga struktur, 5—7 höra åter till oligoklasen. Man finner häraf, att i Kimito tvenne bestämdt skilda plagioklasarter förekomma, hvilket förklarar orsaken till olikheten uti de af Chodnew och Teng- ström verkställda analyserna (se Nordenskiöld, Beskr. etc. p- 88, 89). Den af den förre analyserade fältspaten är syn- barligen en oligoklas, då deremot den sednares analys utvi- sar en albit, N:o 8 och 9 äro de under namn af labrador bekanta färgskiftande fältspatsvarieteterna; dock utvisa såväl den spec. vigten, som de på den sednare verkställda analy- serna (Nordenskiöld 1. e. p. 92), att de rättare äro att be- trakta såsom hörande till labrador-andesinen. Också föres 29 plagioklasen från Ojamo af Tschermak till ”andesin-serien” (Sitzungsb. d. Akad. zu Wien L B. p. 609). Äfven den om- ständigheten, att dessa fältspatsarter förekomma i intim be- röring med qvarz, tala för deras mindre basiska natur. Deremot är den i hyperiten från Satakunda förekommande plagioklasen (spec. vigt = 2,710, se Öfv. af finska Vet. Soc. förh. XI p. 30) en labrador, eller. måhända snarare, att döma af dess ringa kiselsyrehalt, en labrador-anorthit (Bytownit). 13. Om Titanit från Kyrkslätt och Pargas. Uti Holmbergs ”Materialier till Finlands Geognosi” (Bidr. till Finl. naturk, 4:de häftet p. 21) anföres efter en uppgift af Westling, att invid Meko träsk i Kyrkslätt några kalkbrott förekomma. som föra derb skapolit med små sphenkristaller. En från denna fyndort på mineralkabinettet befintlig stuff företer uti en med qvarz och ljusgrön pyroxen uppblandad skapolit- massa större och mindre kristaller af en svart eller mörk- brun titanit. Formen af dessa kristaller är ganska egendom- lig, och dessutom vanställd af oscillatoriskt upprepade ytor, hvarföre de också blifvit förblandade med orthitkristaller+). På grund häraf har jag ansett dem förtjena en närmare un- dersökning, och har derföre vid nämnde fyndort insamlat nödigt material för en sådan. — Den skapolitförande kalk- stenen omgifves här af gneisgranit, genom hvars inverkan på kalkstenen man har skäl att anse de nämnda calcium- mineralierna hafva uppkommit. Att en sådan kontaktverkan mellan granit och kalksten verkligen eger rum visar sig ganska tydligt vid ett litet kalkbrott invid vägen mellan Storgård och Sysilaks i Pargas, hvarest en 1” mäktig gång bestående förnämligast af röd orthoklas och grå qvarz upp- +) Att dock ifrågavarande mineral verkligen utgör titanit åda- galägges redan af dess blåsrörsreaktioner; upphettadt i tång blir det honungsgult, smälter derefter samt blir derunder åter mörkfärgadt; i fosforsalt löser det sig för oxidationslågan under lemmning af kiselsy- reskelett till en i värme gulaktigt grön, vid afsvalning klar perla, som i reduktionslågan blir svagt men tydligt violettfärgad samt slut- ligen oklar. 30 skjuter i kalkstenen. På 1—2" afstånd från kalkstenen är gångmassan förvandlad i en blandning af skapolit, hvit pla- gioklas och qvarz samt ytterst vid salbandet ett några linier mäktigt lager af grön pyroxen. Såväl i den förstnämnda blandningen som i pyroxenen finner man derjemte små bruna titanitkristaller. Af annat ursprung synes deremot den på Laurinkari vid Åbo förekommande skapoliten vara. Den ge- nombryter den härstädes förekommande röda graniten i form af oregelbundna gångar och stockar, vid hvilkas gränser gra- niten är hvit och mycket porös. Då man bland de med skapolit förekommande mineralierna icke sällan finner qvarz- kristaller i omedelbar beröring med kalkspat, kunna dessa icke hafva bildats ur en smält flytande massa, utan måste de samtligen betraktas såsom nybildningar, uppkomna genom inverkan af kolsyrehaltigt källvatten på graniten. Titanitkristallerna från Kyrkslätt iemna ett ytterligare bidrag till den ansenliga mängd af från hvarandra mer eller mindre skilda formkombinationer, som redan iakttagits hos titaniten. De äga för det mesta den hos detta mineral jem- förelsevis sällsynta tafvelformiga typen genom öfverhandta- gandet af planet p, samt äro sällan enkla (fig. 1), utan van- ligen tvillingar med p såsom tvillingsyta (fig. 2 o. 3). Utom p förefinnas hos dem följande partialformer: r, n, t, z, 1, y, alla liggande i samma zon samt ehuru mera sällan äfven q. Med antagande af de Naumanska axlarna får således kombi- nationen i sin helhet formeln: 001-.011.123.121.112.110. 101.010. Mera naturlig synes mig dock den af Dana och Deseloizeaux valda ställningen vara med r såsom grund- prisma och y såsom basisk pinakoid. Kombinationen blir då med 1 såsom grundform (enl. Dana): 100. 110:. 2215 111.111.001.010, samt med t och n såsom grundpyramid (i enl. med Desecloizeaux): 100.110.111.111.112. 112. 001 . 010. Då ytorna t. e. d. äro temligen glänsande, har jag vid vinkelmätningen kunnat använda reflexions-goniometern, dels den enkla (Wollaston's), dels en Mitscherlich's med en tub. De sålunda erhållna värdena (W) äro här nedanföre sam- 31 manställda med de af Rose (R), Marignac (M), Hessenberg (H) samt v. Rath (v. R) funna vinklarna för titanit från an- dra fyndorter jemte de genom beräkning erhållna. Beräknade Funna vinklar: vinklar: HR: M. H. v. R. W. plar!==146945! | 1A6? AB Bin hANQS0 HANE Pen 14495601)1459865 1452 | 7: Se TO EEE 1452 nm =1309012' 11 1369524013609! sh 1362 18” 1362 40” WE T52046 = =E 1532 1529 51 I520 494 r:t =— 135953” | 135253” 1362 — 135258” 1362 By =167L251 | -— -— — — 1672 40” Såsom en egenhet hos titanitkristallerna från Kyrkslätt må anföras, att ytorna ofta förete en mängd större och min- dre kaviteter, hvilkas väggar utgöras af kristallytor, mest hörande till formen n, och hvilka äro beklädda med små otydliga kristaller af pyroxen. Då denna derjemte förekom- mer insprängd i titaniten, synes den mig här böra betraktas såsom samtidig dermed och icke äldre, såsom fallet är enl. Hessenberg vid Laachersjön (Abh. der Senckenb. Naturf. Ges. B. VI p. 36). Med titaniten från Laachersjön företer för öf- rigt den från Kyrkslätt en viss analogi, såväl med afseende på sin allmänna konfiguration som med afseende på sin tvil- lingsbildning. Titanittvillingarna från Kyrkslätt visa i allmän- het icke några ingående vinklar utom i det jemförelsevis sällsynta fall, att formen y förekommer utbildad (fig. 3). Stundom bildas dock sådana äfven af de pyramidala pla- nerna, nemligen i det fall att tvillingsgränsen går öfver de prismatiska ytorna, hvarigenom bildningar uppkomma ana- loga med dem af v. Rath från Laachersjön beskrifna (Pogg. mna BEOXVI Paf! IV Fig: 3a): Utom nu omnämnda form af titanit från Kyrkslätt, ka- rakteriserad genom sin utbildning i hufvudaxelns riktning, förekommer här äfven en annan med samma ytor men fö- reträdesvis utvecklad i riktning af kanten n:n (fig. 4), och som derigenom ansluter sig till den i granit så vanliga tita- nitformen, t. ex. den i trakten af Helsingfors förekommande, 32 hos hvilken hemipyramiden n utgör den rådande formen. Kristallerna af denna formtyp äro för det mesta små och enkla, samt äro omgifna af qvarz, då deremot de tafvelfor- miga kristallerna stå i omedelbar beröring med skapolit. Samma iakttagelse är man i tillfälle att göra på titanit från Frugård i Mäntsälä och Svartå i Karis. Äfven på dessa stäl- len förekommer en med den ofvanför nämnda analog tafvel- formig titanitbildning i skapolit, dock i allmänhet mindre väl utbildad med afseende på planernas antal och beskaffen- het än den i Kyrkslätt, under det att i qvarz eller fältspat en form anträffas liknande den i granit uppträdande. Dessa fakta utvisa tydligen, att ett samband eger rum mellan titanitens yttre form och det medium, hvari den ut- kristalliserat. Detta formernas beroende af yttre inflytanden är ett förhållande, hvars vigt i geologiskt hänseende isyn- nerhet framhållits af Blum (Handb. der Lithologie p. 18). Men äfven för utredandet af mineraliernas egentliga natur är det af stort intresse, och synes i detta afseende blifvit min- dre uppmärksammadt än det förtjenat. Äfven i Pargas förekommer den granitiska, hemipyra- midala titanitformen, och, så vidt jag kunnat finna, städse omgifven af qvarz eller fältspat. Men derjemte förekommer här, vid Ersby och Storgård, i omedelbar beröring med kalk- spat en annan titanitform, som redan anföres af Nordenskiöld (Beskr. öfver i Finl. funna min. 1863 p. 113). Denna till färgen bruna och till formen vanligen en rhomboöder lik- nande titanit uppgifves här utgöra en kombination af Pi(s) och oP(p), hvilken med antagande af den utaf Deseloizeaux valda ställningen blir (2P0). oPo eller 021.100. Vin- keln s:s- är enl. Deseloizeaux 11222” samt s:p = 106854. Men de kristaller, hvilka jag varit i tillfälle att mäta, gåfvo icke dessa vinklar utan vinklarna mellan r (110) och y (001), såsom utvisas af följande värden, utgörande medeltalen af flere medelst en Mitscherliech's goniometer funna vinklar: beräknadt funnet :: 13931 or VII FY od AUIASB ONS RO - .e - 33 Ytorna r äro vanligen ganska glänsande; y något min- dre. Någon gång blifva de förra förherrskande, hvarigenom kombinationen blir snedt pelarformig. Kanten r:r är stun- dom afstympad af p, äfvensom r:y af n (fig. 5). Titaniten är således i kalkspat utbildad i likhet med en rhomboéäder, i qvarz eller fältspat utdragen i riktning af kanten n:n eller snedt pelarformig, samt i skapolit tafvel- formig med orthopinokoiden såsom rådande form. Det är af intresse att finna, att den i skapoliten från Laurimkaari före- kommande orthiten äfven eger en tafvelformig habitus, full- komligt analog med nyssnämnda titanitform, så att man utan närmare granskning lätt skulle kunna förvexla dem. På ett af mig vid nämnda fyndort taget kristallfragment af orthit har jag utom de af A. E. Nordenskiöld (Acta Soc. Sc. Fenn. T. V. p. 174) anförda formerna T, Il, och z kunnat konsta- tera tillvaron af formerna u och 0, såsom följande mätningar utvisa:: Orthit från beräknadt Laurinkaari enl. Kokscharow. NA sa NE greener a TOGEFIC TAC NSU ASA anse TALS HI BK ON stra DR DEL are ee ae VV Jr BET Kombinationen blir således: 100 .210.011.101.110, tafvelformigt utbildadt efter 100 (T). Denna sistnämnda form motsvarar p hos titanit, under det att 210 (u) motsvarar r hos densamma. 14. Optisk-kristallografisk undersökning af finska glimmer- arter. Den grupp af mineralier, hvilka man sammanfattar under det gemensamma namnet glimmer, har vunnit ett för- nyadt intresse, sedan det lyckats att bestämma läget af de kristallografiska biaxlarne hos glimmerlameller, hvilkas yttre konturer icke tillkännagifva detta. Denna bestämning sker som bekant förmedelst den af Reusch framställda method (Pogg. Amnn. B. 136 p. 130), enligt hvilken man med en stålnål och en liten hammare applicerar ett lätt slag på glimmerplattan. 3 34 Härvid uppstår en stjerna af tre hvarandra korsande linier, hvilka såsom Reusch ådagalagt gå parallelt med grundpris- mat och brachypinakoidens spjelkningsriktningar. Man har således uti detta enkla förfaringssätt ett medel att bestämma läget af det optiska axelplanet med afseende på kristallax- larne. Det är förnämligast i detta hänseende jag företagit en undersökning af finska glimmerarter, hvartill material dels erhållits från mineralkabinettets finska samlingar, dels blifvit af mig insamladt under resor i södra Finland. Vid denna undersökning har ett på mineralkabinettet befintligt Descloi- zeaux's polarisationsmikroskop blifvit begagnadt. Följande sammanställning utvisar de af mig undersökta optiskt-tvåaxiga glimmerarternas förhållande i polariseradt ljus: I. Optiska axelplanet vinkelrätt mot en af slaglinierna eller gående parallelt med makrodiagonalen. Opt. vinkel (9). i. Skogböle, Kimito, plan, gulaktigt hvit. 752. 2. Mellan Tavastehus och Kouvola, hvit . 122. 3. Hopiamaäki, Alajaärvi, Dvib oo cm eler TSE 4. Billanpää, Längelmäki, gulhvit =. o- > V09—41e! 5. Mellan Pohja och Luopiois, ur en lös sten, hvit . EYOEYNR 6. Rautajärvi, Luopiois, födaNet fvt MOR: 8. Sulböle; Helsinge, hvitv: sSörs Ymer) 6809 ÖARATS NS, Ljus SMA ONE . » 679-682, 10. Mellan Löyti och skostensyta i fade kala, ur en lös sten, gulaktigt hvit . 679—682. 11. Skogböle, Kimito, sferiskt böjd, hvit . 6792—672 307+). +) Sénarmont uppgifver för denna glimmer 672—068? (Ann. de Chim. et de Phys. III Sér. T. 34 p. 185); Bauer deremot (Pogg. Ann, B. 138 p. 354) angifver för ”glimmer från Kimito” 9q—=709. Den af honom undersökta glimmern är dock troligen icke från Skogböle, ty han beskrifver den såsom bildande ”små oregelmässiga lameller”, då deremot såväl den plana som den bugtiga Skogböle-glimmern hafva en tydligt utpreglad rhombisk form. 35 12: ”Torro, Tammela, gulaktigt hvit . . .669—672, FaNnukalajarvt hvit. ee gt blä Re 14. Pitkäranta, Impilaks, Hotebtön NON ESR SENAP PMArken, NVIt es ce 8 6 RETA ANSE, II. Optiska axelplanet parallelt med en af slaglinierna, d. ä. med brachydiagonalen. Opt. vinkel. 16.0 Urskalkstenifrån Kuopionk. :2scalct va 259-309. 17. Lupikko, Impilaks . . selinynnm lä ER00 18. Tallbacka o. Hästhags kallskrafts Svartå 1592— 202. 19. Ersby, Simonby m. fl. kalkbrott i Pargas 152. A0sn-Bautsuo,:Buomusjärskörg sMbeskuarn st 159 Silk Hloponsug,glupilaks a kadnrevudt a 108159: ARtRöhkäläsx Nammis ris scanna ovik08=1590: So-mivWinnukebysstHelsinge rt: nade nt. yvrk09; Denna sammanställning utvisar, att de tvenne grupper, hvilka man kan särskilja med afseende på det optiska axel- planets läge, äfven skilja sig i hänseende till sjelfva axlar- nes större eller mindre lutning. De äro för öfrigt olika re- dan till det yttre, i det nemligen de till första gruppen hö- rande glimmervarieteterna äro enfärgade, merendels ljusa, då deremot de till den andra hörande äro flammiga genom om- vexlande mörka och ljusa partier. Äfven i paragenetiskt hänseende förete de den åtskilnad, att de förra städse an- träffas tillsammans med qvarz eller fältspat, vanligen i peg- matitgranit, de sednare åter i kornig kalksten. De förra höra till det glimmerspecies, som man betecknat med nam- net Muscovit, de sednare åter till Phlogopit. Af denna undersökning synes således framgå, att den s. k. phlogopiten skiljer sig från muscovit i optiskt hänseende icke blott genom en mindre axelvinkel, utan ock genom ett brachydiagonalt axelläge. Sénarmont (1. e.) och Grailich (Sitzungsb. d. Akad. zu Wien, 1854 p. 536) uppgifva visser- ligen hos några glimmervarieteter med en större optisk vin- kel ett brachydiagonait läge hos axelplanet. Men då de vid bestämningen häraf icke kunde begagna sig af slaglinierna, 36 torde dessa uppgifter dels bero på en förvexling af brachy- prismat med grundprismat, dels äfven på en förblandning af muscovit och lepidolit. Också har det visat sig genom Bauers undersökningar (1. c.), att t. ex. glimmern från Utö, hvars optiska vinkelplan enligt Sénarmont är brachydiagonalt, i sjelfva verket är makrodiagonalt, hvarom jag äfven sjelf varit i tilifälle att öfvertyga mig. Utaf de af Bauer undersökta muscovit-varieteterna finnes för öfrigt ingen med brachydia- gonalt läge hos axelplanet. Deremot uppgifver Rose (Pogg. Ann. B. 138) tvenne glimmervarieteter från Canada med mindre optisk vinkel (phlogopit), hvilka hafva ett sådant. Utaf tio glimmervarieteter från utländska fyndorter, hvilka jag i detta afseende undersökt, hafva fyra, nemligen muscovit från Utö, Fahlun, Baiern och Ural, visat sig hafva ett ma- krodiagonalt axelläge, tvenne phlogopitvarieteter, en från Con- necticut, den andra från obekant fyndort, samt trenne lepi- dolitvarieteter nemligen från Zinnwald (9 = 472 —52”), Miask (9 = 509) samt Mursinsk (9 = 702) brachydiagonalt läge hos axelplanet. Blott en kristalliserad glimmervarietet från Slju- danka vid Baikal, liknande phlogopit samt insprängd i kalk- spat tillsammans med pyroxen, gör ett undantag från den allmänna regeln, i det densamma företer ett makrodiagonalt läge af de optiska axlarne. Den optiska tvåaxigheten hos denna glimmer är ganska tydligt utpräglad och kan icke förklaras såsom beroende af en abnormitet (lamellarpolarisa- tion), hvilken biotiten som bekant icke sällan företer. En sådan abnorm optisk tvåaxighet, dock med ytterst liten, knappast märkbar vinkel, har jag t. ex. funnit hos flere bio- titvarieteter, såsom grönsvart biotit från Kimito, Tammela, Sordavala m. fl. Några af de ofvanföre anförda finska muscovit- och phlo- gopit-varieteterna förete åtskilliga intressanta förhållanden, isynnerhet med afseende på deras tvillingsbildning samt re- gelbundna sammanvexning med andra mineralier ur glim- mer- och chlorit-grupperna samt förtjena derföre en närmare beskrifning. 37 Muscovit från Kimito (N:o 1). Den plana glimmern från Skogböle i Kimito bildar temligen stora tvillingskristaller med 110 (m) såsom tvillingsyta. (Fig. 6 visar en sådan i tvärgenomskärning; pilarna utmärka riktningen af optiska axelplanet, och de tre hvarandra korsande linierna slagli- niernas riktningar.) Så vidt man med handgoniometern kan uppskatta, ligger prismats spetsiga vinkel m:m mellan 592 och 602. Den basiska spjelkningsytan företer ganska tydliga veck gående i det närmaste normalt mot begränsningsytorna, och således 1 riktning af de prismatiska ytorna 310. Parai- lelt med dessa sistnämnda visar sig också en trådig spjelk- barhet; och dessutom kan ännu en spjelkningsriktning skön- jas uti fina sprickor gående parallelt med makrodiagonalen eller 010. — Ganska lik denna glimmervarietet, endast skil- jande sig genom ett mindre värde på qg, är den från Torro i Tammela (N:o 12). Muscovit från Pitkäranta. Från en jernmalmsskärpning invid Pitkäranta grufvor har jag tagit en glimmer (N:o 14) med en mörk, i tunna lameller grönaktig färg samt hexago- nal omkrets, på grund hvaraf man vore benägen att hänföra den till biotiten. Den är dock tydligen, såsom det optiska förhållandet utvisar, muscovit. Kristallerna äro merendels små och enkla (fig. 7a). En något större kristall visar dock en -tvillingsartad sammansättning (fig. 7b), röjande sig dels genom den olika riktningen af det optiska axelplanet, dels ock genom en af pyramidala ytor bildad ingående vinkel. På basiska genomgångsytan kunna deremot inga gränser mär- kas mellan de skilda individerna. Denna sammanvexning är sålunda bildad dels enligt den vanliga lagen med 110 såsom tvillingsyta, dels i enlighet med den redan af Sénarmont (1. ec.) uppställda lagen, att en prismayta hos den ena individen är förenad med brachypinakoiden hos den andra. Den färglösa glimmern från Pitkäranta (n:o 7) bildar stora, oregelmässigt begränsade lameller, hvilka innesluta, isynnerhet vid kanterna, små, svarta, hexagonala glimmer- fjäll. Hexagonerna äro dels reguliära, dels utdragna i en 38 riktning. Vanligtvis gå sidorna parallelt med slaglinierna hos den hvita glimmern, men stundom finner man dem äf- ven vara vinkelräla deremot, åtminstone i det närmaste, så att, om de i förra fallet tänkas antyda hexagonala prismat af första ordningen (211), blifva de i sednare händelsen det af andra ordningen (101). I sjelfva verket finner man också icke sällan hos de små tafvelformiga kristallerna båda pris- merna förenade. Dock äro de icke alltid fullt utbildade, utan på mångfaldigt sätt inskurna, likväl för det mesta med re- gelbunden begränsning hos inskärningarna. Stundom anty- das kristallerna endast af de yttre konturerna, i det den inre massan saknas eller är reducerad till en ytterst tunn hinna af brun färg. Förhållandet är här således i allmänhet gan- ska analogt med den af G. Rose beskrifna sammanvyexnin- gen af hvit och svart glimmer från South Bourgess i Canada (1. e. p. 182 o. f.) likväl med den skilnad, att. den hvita glimmern från Pitkäranta har axelplanet vertikalt emot och icke parallelt med den karakteristiska slaglinien. Muscovit från Lappmarken (n:o 15) visar ett liknande för- hållande. Den förekommer 1 en stuff af grofkornig granit, tagen af mag. A. M. Jernström från Fjällryggen mellan Hie- tajärvi och Nuolajoki. Äfven den innesluter, likasom den nyssnämnda från Pitkäranta och på enahanda sätt, små taflor af svart hexagonal glimmer, dock i vida större mängd, så att den på sina ställen antar en smutsigt brunaktig färg. Utan tvifvel är det denna starka inblandning af en främmande substans, som man har att tillskrifva den temligen betydliga variation i afseende på den optiska axelvinkelns storlek, som denna glimmer företer. Phlogopit från Kuopio (n:o 16). Denna glimmer företer plogopitens karakteristiska flammiga utseende, men utmärker sig genom en något större optisk vinkel, än som vanligen tillkommer denna glimmerart: den skenbara optiska vin- keln (9) kan nemligen i medeltal sättas = 27930". Den är derjemte af intresse för den tvillingsbildning den företer (se fig. 8), hvarvid tvillingsytorna utgöras af 310 och 100. 39 Phlogopit från Lupikko (n:o 17) är till färgen gulaktigt brun, på en del ställen mörkare på andra ljusare. Till följe af lamellernas delvisa oklarhet är vinkeln qY svår att med bestämdhet utröna, men är tydligen mindre än föregående. Af stort intresse är den regelbundna sammanvexningen mellan denna glimmer och det gröna, chloritartade mineral, som, efter hvad det synes, bildar en öfvergång till metaxoit (A. E. Arppe, Anal. af finska min. Acta Soc. Sc. Fenn. T. VI p. 582). Äfven till den härstädes förekommande pikro- fluiten (1. ec.) synes detta mineral stå i ett visst genetiskt samband. På en af mig funnen stuff af pikrofluit ser man nemligen smärre, men ganska tydliga kristaller, hvilka till största delen äro förvandlade i en mjuk, speckstensartad sub- stans, som för blåsröret förhåller sig analogt med pikrofluit; de på samma stuff förekommande små glimmerfjällen äro deremot så godt som oförändrade. Denna cehloritart visar sig på grund af sitt förhållande i polariseradt ljus vara ripidolit (v. Kob.), dock med föga betydlig lutning mellan de optiska axlarne. Den skenbara vinkeln varierar något, men kan i medeltal sättas = 202; äfven axelplanets läge synes variera på olika ställen, anty- dande en tvillingsbildning; dock kan detta till följe af bil- dens otydlighet icke med säkerhet bestämmas. Deremot ut- visa slaglinierna äfvensom de yttre konturernas parallelism tydligen, att en regelbunden sammanvexning äger rum mel- lan glimmern och ehloriten (se fig. 9). Phlogopit från Pargas (n:o 19). Den i Ersby, Simonby m. fl. kalkbrott på Alön förekommande glimmern utmärker sig liksom de föregående för sitt egendomliga brokiga ut- seende, härflytande af en omvexling utaf mörkare (gulgröna) och ljusare (hvita eller brunaktiga) färgschatteringar på ba- siska spjelkningsytan. På de mörkare ställena äro glimmer- lamellerna genomskinliga, under det att de ljusare partierna äro oklara, såsom det synes till följe af inmängda främmande substanser. Då denna oklarhet ofta sträcker sig öfver större delen af ytan, har man någon svårighet vid den optiska un- 40 dersökningen af denna glimmer. Dock finner mai! äfven smärre kristaller, hvilka icke förete något tecken till förän- dring, utan äro så klara och genomskinliga, att de äfven i ganska tjocka lager kunna undersökas. Denna undersökning ådagalägger nu tydligen ifrågava- rande glimmers optiska tvåaxighet, och då den enligt verk- ställda analyser (se Nordenskiöld, Beskr. ete. p. 109) är en magnesiaglimmer, hör den således tydligen till den af Dana m. fl. såsom eget species uppställda phlogopiten (se Dana, A System of Min. 5 Ed. p. 302). Emellertid räknar Dana den (1. ce. p. 306) på grund af Svanbergs analys till biotit. Detta motsäges dock på det bestämdaste af det optiska för- hållandet; den optiska vinkeln är nemligen så konstant och de färgade kurvorna så regelbundna, att den optiska tvåaxig- heten icke kan förklaras såsom en blott anomali. Men äfven den kristallografiska undersökning jag varit i tillfälle att an- ställa på denna glimmer, visar, att den icke kan vara hexa- gonal, hvilket för öfrigt redan af Nordenskiöld (1. ce.) fram- hålles, i det han betraktar den såsom ”monoklinisk (eller rhombisk)”. Kristallamellerna förete vanligen en hexagonal omkrets, i det att ytorna i brachydiagonalens zon (hol) äro utbildade. Dock förekomma äfven kristaller, hos hvilka dessa ytor sak- nas, och hvilkas lameller sålunda hafva en rhombisk begräns- ningsform. Vanligen äro likväl kristallerna alltför otydliga för att kunna bestämmas. Endast en större kristall från Skräbböle (ur den Nordenskiöldska kristallsamlingen) har jag kunnat närmare undersöka. Denna kristall, hvaraf fig. 10 visar en genomskärning, är utdragen i riktning af en utaf slaglinierna. Utom de genom slaglinierna antydda spjelk- ningsriktningarna utvisar denna phlogopit likasom den tvåaxiga glimmern i allmänhet en mer eller mindre tydlig spjelkbar- het äfven i andra riktningar, antydd genom fina veck eller sprickor, gående vinkelrätt mot slagliniernas riktningar, såle- des parallelt med 301 och 101. Denna kristail är af intresse för den analogi den visar med glimmerkristaller från Vesuvius, hvilka af v. Kokscha- 41 row först betrklstållebs såsom rhombiska (Materialien zur Mi- neral. Russl. II p. 126), sedan som hexagonala (1. ce. p. 291) och slutligen af Hessenberg (Abh. d. Senck. Ges. VI p. 15) ådagalades vara hexagonalt hemiödriska. På denna kristall förekommer nemligen en yta, som en- ligt mätningar med handgoniometern lutar mot bas. planet ung. 1007, och således tillhör en form, motsvarande den af Hessenberg antagna grundrhombödern (100), nemligen pyra- miden 311, då man till grundform (111) tager den, hvars ytor luta mot bas. planet (001) 106?—107? (beräknadt af Deseloizeaux = 106253"), och hvilken också nära nog full- ständigt uppträder hos ifrågavarande kristall. Underordnadt uppträda dessutom ett brachydoma, som lutar mot 001 1142— 1152 och således är 403 (ber. enl. Descloizeaux: 114229), äfvensom en pyramid, hörande till grundserien [001, 110] och liggande i zonen [111, 403], alltså 221, samt slutligen ännu en spetsigare doma-yta i zonen [311, 221], således 401. Denna kristall öfverensstämmer med biotitkristallerna från Vesuvius (Hessenberg I. ce. p. 22) äfven deri, att pyra- midytorna på vissa ställen visa ingående vinklar, hvilket man vid första påseendet vore benägen att betrakta såsom anty- dande en tvillingsbildning med 001 till tvillingsyta. Den härrör dock äfven här: blott af en osecillatorisk kombination: man finner nemligen på kristallens ytor en fin streckning lik den t. ex. hos aragonitkristaller förekommande, gående i riktning af den ena utaf ytorna 310, samt antydande en tvillingsbildning efter detta plan, och då denna fina streck- ning fortgår oberoende af de ingående vinklarna, finner man, att det hela bildar en skenbart enkel kristall, som är oscillatoriskt (trappformigt) kombinerad i likhet med förhål- landet hos qvarz m. fl. kristaller. Den nyssnämnda tvillingsbildningen, hvilken icke an- träffas hos den Vesuviska glimmern, visar nu, att ifrågava- rande Pargas-glimmer verkligen är rhombisk och icke rhom- boödrisk, såsom man möjligen på grund af dess likhet med den förra skulle vara benägen att antaga. Också visar glimmern från Vesuvius, såsom jag sjelf varit i tillfälle att 42 öfvertyga mig om, ett helt annat förhållande i polariseradt ljus än glimmern från Pargas, nemligen antingen optisk en- axighet eller tvåaxighet med högst obetydlig lutning. Dock ansluter sig Pargas-glimmern genom likhet i vinkelförhållan- den på det närmaste till denna, likasom den å andra sidan, såsom glimmern i allmänhet, antager ett monokliniskt utseende genom försvinnandet af vissa planer (meroödri) och denna glimmer lemnar sålunda ett tydligt bevis på den nära relation, som är rådande mellan de särskilda kristallsystemerna. I Pargas förekommer ännu utom phlogopiten tvenne an- dra glimmerarter, nemligen en gulaktigt hvit muscovit (se ofv. n:o 9) samt en brunaktigt svart biotit. Dessa skilja sig från phlogopiten icke blott till utseendet utan ock i parage- netiskt bänseende, i det de städse äro omgifna af qvarz och fältspat, under det att phlogopiten sitter insprängd direkte i kalkspat. Häraf visar sig tydligen, att phlogopiten från Pargas, likasom phlogopiten i allmänhet, är lika berättigad att upp- ställas såsom ett sjelfständigt species som museoviten och biotiten, mellan hvilka den på sätt och vis bildar en öfver- gångslänk. Då den nu emedlertid såsom nämndt af Dana på grund af den kemiska sammansättningen räknas till bio- tit, så visar sig häri en viss analogi med ersbyitens förhål- lande (se ofv.), och man kan häri finna ett stöd för den of- vanföre anförda åsigten om glimmerarternas uppställande i pa- rallelt löpande serier motsvarande fältspatsarterna. Med hänförande af lepidoliten till muscovit kommer man till följande karakteristik för de tre glimmerserierna: Biotit-serien: R— Mg, Ka; färgen mörk ; kristallsystemet hexagonalt. Phlogopit-serien: R—Mog, Ka; färgen omvexlande ljus och mörk; kristallsystemet rhombiskt; på =1—30?; axelpla- nets läge merendels brachydiagonalt. Muscovit-serien: R= Ka, Li; färgen merendels ljus; kri- stallsystemet rhombiskt; 9y—=409—80?; axelläge merendels makrodiagonalt. VA Far ADTRAPE TT OY It FORUM 7 Y ET OY ÅRET VY SOBA AY dB o YT AXNLOJYJ OF AOBOFYS O2domy mu PÅAPBOY PJUPAIPYHA UPAJ FINOISEN Tf" qX Et ur ae FO ur NE (OVE "6 Bra Oj ny upa FR NOEN 2 SABINA UPIJ få PJSTEYJIU PJ Fb TJOLSYAlY UPAJ JEUPPY JO AH PPFSKAYSGUQGPIAJ ”PrsYAy UP PYOdPYS8 2 PPYSKLJJPUDPPYJ ms Jnppst sn a NR AS AP UYPAIAUYU PYSUY puUu OJ 29 UNPUPIIPPA "YAN (I V É RN DRAR | RE TE TE MÅ CT Fa AVN. SA NE YR CRESPO i MT vä $ 5 Om ett nytt fall af acrosyncarpi. Af 5. O. Lindberg. I Bulletin de la société botanique de France VIII (1861) har Professor SCHIMPER meddelat en liten intressant uppsats, bärande titeln af Observations sur quelques cas de tératologie bryologique och åtföljd af särdeles vackra figurer, deri han anför de vigtigaste fall af dubbelfrukter, som hittills blifvit hos bladmossorna iakttagne. Den förklaring han lemnar öf- ver uppkomsten af dessa missbildningar är dock falsk, såsom alldeles stridande mot fruktens utveckling från centraleellen i pistillidiet, så väl hvad den egentliga kapseln (theca) som ock hvad dess skaft vidkommer, ty tvänne centralceller, lig- gande i hvar och en sin pistill, kunna omöjligen komma i beröring med hvarandra nere i slidan (fästet, axeln) och så- lunda icke heller derstädes med hvarandra sammanväxa. Detta bevisas mer än tillräckligt af fruktens utvecklingshi- storia hos bladmossorna. För att en dylik sammansmältning skall kunna ega rum, vare sig af tvänne skaft eller frukter eller begge delarne på en gång, måste vi antaga antingen att genom missbildning tvänne centraleeller uppkommit inuti ett och samma pistil- lidium eller ock att två stycken honorganer sins emellan sam- mansmultit till ett enda fruktämne med tvänne tätt intill hvarandra närmade centraleeller; möjligt är äfven att en cen- traleell under utvecklingen skulle kunna klyfva sig i tvänne frukter. Den olika sammansmältningen, delvis eller fullstän- dig, af två frukter skulle då kunna förklaras genom den olika ställning till hvarandra dessa begge nakna centralceller ur- sprungligen intogo i det gemensamma fruktämnet. Låge de alldeles i samma höjd och berörde de hvarandra med hela ena sidan, skulle synchetocarpia (synearpia completa) upp- komma, om åter endast den nedre delen af dem begge vore 44 i beröring, uppkomme synchetia (podosyncarpia). Antaga vi åter att den ena centraleellen vore till en del ställd of- vanför på sidan om den andra, alstrades en sammanväxning mellan den sednares frukt med den förras fruktskaft (på detta kan stundom äfven sjelfva frukten vara felslagen, så att blott skaftet utvecklats), hvilket fall kunde kallas syncarpopodia. Om åter begge centralceellerna blott i den öfre ändan berörde hvarandra, skulle frukterna ensamt bli hopvuxna (syncarpia), men deras skaft deremot sjelfständiga, ett fall som ännu icke blifvit iakttaget, men som ej på något sätt strider mot den här antagna förklaringsgrunden. Om slutligen de två central- cellerna skulle ligga intill hvarandra uteslutande på det ställe, hvarest locket normaliter utbildas, skulle de begge frukterna på samma punkt sammanhänga medelst ett enda gemensamt timglaslikt lock (acrosyncarpia), vare sig att begges skaft nå sin mognad (ännu ej uppmärksammadt, a. dicheetica) eller blott det ena, tillhörande endera af frukterna, utvecklas (a. monochoetica), i hvilken sednare händelse den ena central- cellens produkt näres af safter, som ledas till densamma ge- nom den andra vidhängande bättre utbildade unga frukten och dess skaft. Af särdeles stor vigt vore om man en gång finge stu- dera ifrågavarande missbildningar i ungt tillstånd, ty mössan skulle härvid säkerligen fälla utslaget. Om man, såsom här blifvit gjordt, antager två centralceller i ett enda fruktämne, måste mössan vara gemensam för begge frukterna, antingen hon nu uppbär två stift och märken eller blott ett enda; vill man åter anse ScHIMPERS förklaring för naturligare, skulle två stycken sjelfständiga mössor uppkomma, hvilket jag, åtmin- stone vid de höggradigare sammanväxningsformerna, måste a priori bestämdt förneka. Dessutom borde tvärsnitt, lagda i det gemensamma skaftet och i de hopvuxna frukterna, vara särdeles upplysande, men saknas mig material härtill. Acrosyncarpia monochetica har hittills endast iaktta- gits hos Camptothecium lutescens och Homalothecium seri- ceum, hos hvardera blott en enda gång och på ett enda stånd. Hos Mnium medium, som ymnigt växer i härvarande bota- 45 niska trädgård, lyckades jag 26 Juni 1871 finna en enda dylik dubbelkapsel, hvilken i allo liknade nyssnämnda förut upp- märksammade och afbildade fall. — Särskildt torde nämnas att jag samtidigt anträffade en frukt af Mnium silvaticum, som icke egde något spår af lock, utan sålunda var phascum- lik, och en annan på samma art, der locket blott på ena si- dan var tydligt utprägladt, men på den andra utan gräns öf- vergick i kapselväggen. Anmärkas bör att figurerna 5—"7, 9, 11—14 i ofvan an- förda uppsats ej äro annat än kopior af BRUCH'S originalteck- ningar, redan förut offentliggjorda af GäMBEL i en afhandling: der Vorkeim, intagen i Nov. act. acad. leop.-cces. XXIV, P. II (1854). Bidrag till mossornas morfologi och inbördes systematiska ställning. Af 5. O. Lindberg. Genom de undersökningar som under senare tider an- ställts af HOFMEISTER m. fl. har blifvit utrönt, att den s. k. kal- ken hos lefvermossorna icke finnes utvecklad före pistilli- dierna, utan utväxer ringformigt från inflorescensens fäste, efter sedan honorganerna mer eller mindre nått sin mognad, äfvensom att densamma aldrig blir fullkomligt utvecklad, med mindre något af pistillidierna blifvit befruktadt och utväxer till frukt. Kalken tjenar sålunda endast och allenast såsom ett skyddande hylle för den sig utvecklande frukten. Häraf följer, att kalken är ett organ egendomligt för lefvermossorna och att han, på grund af sin uppkomst, ej kan anses affin med det sorts hylle, som hos fröväxterna fått namn af kalk. Detta lefvermossornas organ kan derför icke kallas calyx eller periantlium, utan måste få sin egna benämning. En dylik sådan har redan användts af N. J. DE NECKER i hans numera för mycket förbisedda vigtiga arbete: Elementa botanica af år 1790, i det han kallar ifrågavarande organ colesula, eme- dan det liksom en slida omfattar fruktskaftet, hvilken term äfven i senare tider användts af B. C. DUMORTIER, en af de skickligaste systematici som uppträdt på lefvermossornas så svåra område. Såsom en försvenskning af denna benämning torde kunna nyttjas: fruktsvepe. I närmaste sammanhang med detta fruktsvepe måste afhandlas en annan del, som hos lefvermossorna eger samma uppgift, nemligen att skyddande omgifva den omogna frukten, och som fått den betecknande benämningen af mössa (calyptra). I Synopsis Hepaticarum indelas lefvermossorna i fem tri- bus: Jungermaniacece, Monoclece, Marchantiacece, Anthocero- 47 tacece och Ricciece. Af dessa kunna vi antaga endast tre, nemligen Marchantiacece, Jungermaniacece och Anthocerota- cece, alldenstund Ficciee endast äro de lägsta, med Phascec hos bladmossorna analoga, formerna af Marchantiacece, och Monoclea-slägtet af GoTTSCHE bevisats vara en länk, närmast Blasia, inom kedjan af Jung. frondose. Dessa tre tribus ega alla mössa, med undantag dock af Anthocerotacece, hos hvilka den nakna centraleellen ligger insänkt omedelbart i en håla af sjelfva bålen och der sålunda ingen mössa kan upp- komma. Det normala, hvad mössans natur angår, är att hon upp- står genom utväxande af det cellulära hyllet kring central- blåsan i honorganet. Så gestaltar sig förhållandet så väl hos biad- och hvitmossor, som ock hos Marchantiacece och en stor del af Jungermaniacece. Detta är den form af mössa, hvilken jag kallat calyptra gynomitriea, emedan hon ingår redan i sammansättningen af honorganet, men ännu en annan form deraf visar sig hos Jungermaniacece, nemligen den mössa, hvilken jag skulle vilja benämna calyptra thalamomitriea, på grund af att hon uppkommer genom en utväxning af in- florescensens axel eller honfäste (thalamus) kring den omogna frukten och icke från pistillidiet. Då denna form af mössa aldrig ännu blifvit utredd och då hon är af synnerlig vigt äfven i systematiskt hänseende, torde hon lämpligast förstås, om vi följa hennes utveckling hos någon viss mera allmän hithörande lefvermossa, t. ex. hos Trichocolea tomentella. Den unga honblomställningen hos ifrågavarande art sit- ter i stammens spets, och förlänges stammen uppåt genom utväxande af en gren, utgående från någon af de öfversta bladvecken, omedeibart under samma perichetium. TI fall blott en enda gren framskjuter, kommer pericheetiet på sidan af stammen och kan sålunda misstagas för att vara ursprung- ligen lateralt, men ännu vida vanligare är att nästan på samma höjd af stammen, och derför nästan motsatta, innovationer utvecklas, hvarvid honblomställningen kommer att sitta i bot- ten af stammens gaffelgrening. Pericheetiet är till först litet och kort, öfverallt täckt af små trådlika greniga skärm, lika 48 somliga Cladophorce och som sakna hvarje bestämd vidfäst- ningspunkt, storlek och form. Äfven dess spets (d. v. s. top- pen af blomställningens axel eller rachis), som är något ku- pig, är täckt af en tät filt af dylika skärm, som dock äro ännu mindre och confervalika (d. v. s. äro könstrådar, para- plyses). Inuti denna skärmfit sitta på spetsen af rachis ett ovanligt stort antal pistillidia af olika utvecklingsstadia, lik- väl äro de 1 midten fästade bäst och först mogna. Då nu ett af dessa centrala honorganer befruktats, tilltager i stor- lek ej allenast dess centralblåsa, utan äfven sjelfva axeln (”ubi irritatio, ibi afluxus?, såsom det heter i inflammations- läran) börjar att tillväxa i rummets alla tre dimensioner. I följd häraf ryckes honorganets yttre cellulära del, som om- gifver och hittills skyddat centraleellen, från denna sed- nare i höjden upp jemte de öfriga obefruktade pistillidierna och den nya frukten är nu fullständigt innesluten i en om- vändt kägelformig eller fikonlik påse. Denna påse bär of- vanpå sig alla de sterila honorganerna äfvensom ock det cel- lulära hyllet (med dess stift och märke) till den centralblåsa, som gifvit upphof till frukten. Då frukten är mogen, växer. dess skaft uppåt med stor kraft och hastighet ut från axel- påsen, lyfter frukten i höjden och aflossar härvid taket af hålan, hvilket tak nu likt en skifva ligger ofvanpå spetsen af frukten och är ofvanpå betäckt af hela antalet pistillidia och de dem omgifvande könstrådarne, samt är synnerligen flyktigt, så att det lätt undgår iakttagarens uppmärksamhet. Vi finna sålunda genast att denna axelmössa är af en helt annan natur än honmössan. Det förra slaget finnes hos en stor mängd af Jungermamiacece, t. ex. hos Lepidolena Dum. (Polystus GoTtTsCH.), Schistochila DUM. (Gottsehea N.-Es.), Lepicolea Dum. (Leperoma Mitt.) m. fl., af hvilka de allra flesta dessutom sakna fruktsvepet, såsom hos dem af mindre vigt, alldenstund äfven derförutan den omogna frukten är till- räckligt skyddad af den öfverallt väl tillslutna och tjocka axelmössan. — Om vi taga slägtena inom Jungermaniacece i noggrannt skärskådande, skola vi finna att de bilda tvänne jemnlöpande serier, allt efter mössans olika natur af mig be- 49 nämnda, den ena Thalamomitriec, den andra Gynomitriece. På detta sätt se vi i förra serien olika slägten särdeles väl motsvaras af analoga inom den senare, såsom t. ex. Lepidolena . . .- . . Frullania Sclustockila" IIxr Ik. Kf Scapania Höepteolea nast IN on; Herbertia Trickocotewrk INA PVE Blepharodia es: ÖPBANV. Inom begge serierna är honinflorescensen antingen ven- tral (gastrogyna) eller terminal (acrogyna). Då hon sitter i stammens topp, kan hon fortfara att alltid innehafva samma plats, då nemligen stammen ej under henne skjuter sido- skott, eller genom utväxande af innovationer från stammens begge sidor bli toppsittande i klynnsgreningens vinklar (jem- för knippan, cyma, hos de högre växterna) eller sidosittande genom framskjutandet af en gren under henne från den ena af stammens sidor, antingen upprepadt skiftevis från begge sidorna (jemför cincinnus, ”eyme scorpioide unipare”) eller endast ständigt från en och samma sida (se bostryx, ”eyme hélicoide unipare”). Men äkta axillära pericheetia, sådana de finnas hos de pleurocarpa bladmossorna, d. v. s. sittande i bladvecken af äkta vegetativa blad och sammansatta blott af en mycket kort axel, skärm, fruktsvepe och pistillidia, har jag ännu aldrig påträffat hos lefvermossorna. Dylika hongrenar utvecklas hos dem endast från vinklarne af amphigastrierna på stammens undersida, då de äro ventrala. — Hvad som nu sagts om perichetia, gäller äfven för androecia. Dessa meddelanden äro visserligen korta och knapp- händiga, men må det sagda för närvarande vara nog för att visa, att ämnet är synnerligen intressant och att det väl för- tjenar sitt eget utförliga kapitel. Alla systematici utan undantag ställa bladmossorna öf-. ver lefvermossorna, men måste jag tillstå att jag är af all- deles motsatt åsigt. Då detta påstående säkerligen förefaller att vara väl mycket stridande mot den gängse tron, torde det tillåtas mig att framlägga bevis på att det åtminstone bättre öfverenstämmer med naturen, till den kraft och ver- 4 50 kan dessa bevis nu må ega, öfvertygad som jag är om att de skola framdeles ökas så väl till antal som intensitet, då mossornas morfologi, som ännu är så försummad, blifvit mera utforskad. Lefvermossorna visa en högre utvecklingsgrad än blad- mossorna, i det deras (de förras) organer äro vida mångfor- migare eller mera plastiska, om det tillåtes mig begagna detta uttryck. Dessutom äro de förra öfverlägsna genom föl- jande mera framstående egendomligheter. Af en spor upp- kommer endast en enda ny planta; protonemat är kort, van- ligen tjockt och föga eller alls icke grenigt, ja hos Pellia kan man knappt våga påstå att något dylikt ammstadium fin- nes, utan att de celler som sammansätta dess spor, äro, med undantag af den udda rotcellen i dess smalare ända, alla stameeller, hvarigenom densamma närmar sig till groddkulan hos Orchidece, Pyrolacece m. fl. fröväxter. Hos vissa fron- dosa former, såsom Pallavicinia Lyellii, Hymenophyton DUM. (Symphyogyna M. N.) m. fl. finna vi i stammen en kärl- knippa af mer och mindre tydliga spiralceller, samt hos an- dra lefvermossor flera olika slag förtjockade celler, såsom springtrådar m. m. Hos Marchantia-slägtet är närvarande ett särdeles väl utbildadt sambladigt svepe, omslutande flera fruktsvepen, detta egendomliga organ, som saknar hvarje motsvarighet hos bladmossorna. De äro aldrig synoica, utan vanligen dioica. Härtill kommer den mångformiga groningsprocessen. Så är hos Marchantiacece, Jungermaniacece frondosce och Anthocerotacece protonemat mycket litet, nästan klotrundt och lökformigt, samt föga aforänsadt från den nya plantan; hos Frullania, Badula m. 1. visar det sig under form af en disk- formig skifva, som ger upphof åt en ny växt; hos Junger- manmiacece Jfoliose med runda och hela blad är det något "mera utdraget, tjockt och föga eller oftast alls icke grenigt; hos J. foliosce med klufna blad deremot mera grenigt, långt och smalt, samt bildadt af blott en enda cellrad, så att de- ras protonema närmar sig till det hos bladmossorna, fastän hos dessa sednare konstant flera nya plantor uppkomma från 51 en och samma greniga ammtråd. Stammen är än smal, trind och bladbärande, än ofta bred, utplattad och bålartad, med blad på undersidan, i förra fallet stundom försedd med ett yttre epidermislager af större celler, som närmar sig till det hos hvitmossorna, i det sednare fallet ganska ofta inuti ut- klädd af stora lufthålor, till hvilka leda hudöppningar på stammens öfversida. Bladen äro särdeles mångformiga och af flera tydliga kategorier än hos bladmossorna, ithy att vi hos de flesta finna: äkta vegetationusblad, amphigastria, skärm och fruktsvepe; bladen äro ställda än tvärs öfver stammen, än längs efter densamma, med alla möjliga mellanliggande vidfästningsvinklar; än äro de skiftevisa och sinsemellan fria, än åter motsatta och på buksidan sammanvuxna bäde med hvarandra och med det mellansittande amphigastriet; till for- men äro de synnerligen varierande, från njurlika, runda och alldeles hela ända till penseliikt upplösta i hårlika fina fli- kar, hvilket allt ock gäller om underbladen (amphigastria), dessutom äro de ganska ofta försedda med en eller flera ven- tralflikar, påslika-syllika; de bildas nästan utan undantag af ett enda ecellager och sakna hvarje tillstymmelse till nerv. Hvad nu sagts om bladen gäller till stor del äfven honskär- men; hos Marchantia-slägtet finnes ett involucrum gamo- phyllum, omslutande flera colesulc. Pistillerna äro fästade i toppen af en vanligen mycket kort gren, utgående från vec- ket af ett underblad, eller ock sitta de i toppen af stjelken samt på de från äkta bladvinklar utgående sekundära och tertiära grenarne; så vidt jag ännu känner, saknas könstrå- dar i honinflorescensen, utom hos vissa med axelmössa för- sedda former. Frukten är innesluten i en skyddande påse (mössa, hvarom se ofvan), tills han är alldeles mogen, hvar- efter först fruktskaftet utväxer; dess insida visar vackra ring- ceiler och klyfver han sig i flikar, som vanligen äro fyra, raka eller vridna, stundom dock blott en enda (Monoclea) eller två (Anthoceros), än åter flera än fyra, såsom hos vissa Jung. frondose, än åter mera oregelbundet, sällan deremot öppnar sig frukten medelst ett tvärlock, utan ring (vissa Marchantiacece) eller ock alls icke, då han är nötlik eller 52 ständigt sluten (RBicciece och Spherocarpece) samt utsläpper sporerna endast genom fruktväggens förmultning, alldeles så- som förhållandet är hos de lägst utvecklade bladmossorna; endast hos Anthocerotacece finna vi en midtelpelare och hud- öppningar i de begge fruktbladens utsida. Fruktskaftet ut- växer först sedan frukten förut mognat. Sporerna äro blan- dade med springtrådar och är deras ythinna tjockare och högre utvecklad än hos bladmossorna, genom att hon, liksom den på thallogamernas sporer, är försedd med vackert ut- bildade kanter, lister, knölar, taggar m. m.; Pellia-sporen är redan särskildt afhandlad. Antheridierna äro eylindriskt aflånga eller klotrunda, oftast långt skaftade och utan köns- trådar, som, då de finnas närvarande, ej sällan äro bladlika; de äro samlade antingen i platta hufvuden, hvari de ligga insänkta, eller anordnade efter bålens medellinea, eller ock sitta de i långt utdragna ax eller i skärmvinklarne nedom pistillidierna (infl. paroica). I sjelfva verket synas Hepatice i sitt förhållande till Bryinece något påminna om Dicotyledonernas till Monocoty- ledonerna. Ty de förekomma hufvudsakligen mellan vänd- kretsarne; de bilda inga mossängar; de äro saftiga och spröda, samt innehålla så väl etheriska oljor som ofta färgämnen; de äro i afseende på organernas form och utveckling vida mera månggestaltade, än uppbär deras stam blad, än är han der- jemte bållikt utplattad, samt innefatta de mossverldens både högsta (Marchantia) och lägsta former (RBicciece, Spherocar- pee och Notothylas). Deras blad och skärm äro ofta mot- satta och hopvuxna. Många af de frondosa arterna, såsom Aneurce, närma sig äfven i afseende på det vegetativa syste- mets form, byggnad och utseende ej obetydligt till vissa af Podostemacece, en familj som i organernas allmänna bildning står syunerligen lågt bland Dicotyledonerna. Den högsta gruppen af lefvermossorna anser jag vara Marchantiacece, med dess bäst utvecklade typ, Marchantia polymorpha. Alla ega de nemligen två olika former af rot (?)- celler, af hvilka det ena slaget, med nubblika förtjocknin- gar, är för dem någonting särdeles utmärkande; stammen 53 är egendomligt genomsatt af stora luftrum med skorstenslika hudöppningar uppåt och greniga bladgröneförande opuntialika cellrader från hålornas botten; bladen äro af ovanligt många olika former, nemligen vegetationsblad och amphigastria från den plattade stammens undersida, andra blad dels vid det ge- mensamma skifskaftets utgång från stammen, dels vid dess öfre fästepunkt, samt dessutom hos det äkta slägtet Mar- chantia på frukthufvudets undersida flera stora sambladiga svepen, af hvilka hvart och ett innesluter flera pistillidia, som alla i sin tur äro omgifna af hvar sitt fruktsvepe; de ega äfven i allmänhet de bäst utvecklade sporerna och spring- trådarne, med ända till 5 skrufvar inuti; slutligen äro han- organerna af alla de längsta och insänkta i egendomliga han- skifvor, som stundom äro skaftade i likhet med frukthufvu- det. Härtill kan läggas att de, såsom t. ex. den allmänna Marchantia polymorpha, uppvisa ej mindre än 4 olika for- mer af spiralceeller, nemligen dels de ofvanskildrade nubblikt förtjockade s. k. rotceellerna, dels nätceeller i stammen, dels både ring- och äkta spiraleeller i frukten. — Närmast efter dem komma Jungermaniacece frondose på grund af deras tydliga närmande till Marchantiacec i groning, allmänt ut- seende, blad och hanblomställning (Aneura, jemför Targio- nia), samt deras stundom vackert och tydligt utbildade kärl- knippa och högt organiserade sporer (Pellia). Bland dem alla torde Pallavicinia genom närvaron både af sambladigt svepe och fruktsvepe intaga främsta rummet. Lepidolcena anser jag böra ställas i spetsen för Jung. foliosee thalamo- mitriee och Frullamia för J. foliose gynomitriew, begge slägtena på grund af särdeles högt utvecklade blad och am- phigastria samt starkt förgrenad stam. En egen grupp af Jungermaniacecee bildas af Spherocarpus, som genom habi- tus, stammens byggnad och frånvaron af nubblikt förtjockade rotceeller närmar sig till Notothylas inom följande familj. — Anthocerotacecee böra, enligt min uppfattning, sluta raden af lefvermossor, emedan oogoniet (centralceellen) är naket, i följd hvaraf hos dem ingen mössa kan uppkomma, och deras bål- lika stam och springtrådar stå på en synnerligt låg utveck- 54 lingsgrad, ehuru de dock alla ega en midtelpelare och hud- öppningar (Dendroceros, Anthoceros) på de begge fruktbla- dens utsida, tvänne organer som saknas hos alla andra lef- vermossor, men äro allmänna hos bladmossorna. Bladmossorna åter äro lefvermossorna öfverlägsna en dast i fruktens högre sammansättning och bladnervens bygg- nad, men synas mig i alla andra hänseenden vara dem un- derlägsna. Ty en spor ger genom mellanliggande ammbildning (protonema) upphof åt flera plantor. Protonemat är långt och tätt grenigt, samt bildadt af enkla cellrader; hos Georgia pellucida utveckla dessa trådar spadlika proembryoner, från hvilkas smala bas nya plantor uppstå, hos Andrecece se vi ofta ur sporen utbildas först en cellulös klump, ur hvilken seder- mera ett vanligt protonema utvecklas, hos Sphagnacecw åter ett bållikt, sönderklufvet och af ett enda cellager bildadt proembryo, starkt erinrande om den sterila plattade stammen hos vissa lefvermossor, såsom t. ex. Aneura palmata och Anthoceros punctatus. Stammen är aldrig bållik och saknar tydliga kärlknippor, men eger deremot ofta en cambiiform- knippa, som är axil, ja t. o. m. flera sådana spridda i stam- men af de gröfsta formerna af de äkta Polytrichacece, t. ex. Dawsonia superba och Polytrichum commune; hos Sphag- nacee är han utanpå täckt af ett särskildt hylle af större, toma och vanligen genomborrade, men sällan spiralförande celler i ett eller flera lager, hvarjemte ock hos dem gre- narne utgå knippevisa. Bladen äro endast af två, sällan af tre, slag, nemligen hos alla former vegetationsblad och skärm, men hos några få dessutom folia mediana, fästade än på stammens ventral-, än på dess dorsalsida, hos ingen art dock så tydliga som hos Helicophyllum torquatum, der de till skapnuad och byggnad alldeles afvika från de äkta bladen och stämma nästan fullkomligt öfverens med honskärmen; de äro ställda nästan alltid tvärt öfver stjelken, blott hos Schi- stostega och Mittenia LinpB. (Mniopsis MITT.) äro de verti- kala på de sterila skotten, städse äro de skiftevisa, aldrig motsatta eller sammanvuxna, samt hela, utom hos vissa 55 Splachnacece (Tayloria laciniata SPruc.!) och några Fabronia- arter, hvilka visa en tydlig benägenhet för flikighet, men utan alla undantag sakna de ventralbihang; ofta äro bladen byggda af flera cellager, isynnerhet nerven, som konstant är bildad af flere än ett enda. Pistillidierna sitta i hufvuden antingen i stammens spets (spetsar) eller i bladvinklarne, omgifna al skärm och för det mesta äfven af könstrådar, som alltid äro trinda och ogreniga, utom hos Hedwigia och Sphagnacece. Skärmen öfverensstämma alldeles med bladen, och finnes al- drig någon tillstymmelse till svepe eller fruktsvepe. Fruk- tens mössa uppstår alltid genom tillväxt af centralcellens cel- lulära omklädnad, som under den omogna fruktens tillta- gande i storlek ryckes lös från sin nedersta del, utan gräns öfvergående i receptaculum (axeln), och betäcker hon spet- sen af fruktskaftet, som mognar nedifrån uppåt tidigare än sjelfva frukten. Denna är antingen en capsula circumscissa, eller ce. elausa eller c. valvulis dehiscens, oftast försedd med enkel eller dubbel tandkrans, samt hudöppningar, antingen liggande i ytan af basaldelens epidermis eller insänkt under densamma, dessutom visar hon oftast en ring af collenehym- celler för lockets afstötande; i fruktens midt finnes en pe- lare, som hos de flesta sammanhänger med lockets insida. Sporerna äro för det mesta släta och tunnväggiga, aldrig blandade med springtrådar, samt städse bildade af blott en enda cell. Bladmossorna förekomma i största mängd inom jordens kallare och tempererade bälter, hvarest de ofta bilda vid- sträckta mossängar; de äro mer eller mindre styfva, torra och sega, samt innehålla icke några etheriska oljor, men väl någongång spår till färgämnen, I afseende på organernas form och utveckling visa de sig vara vida enformigare än de månggestaltade lefvermossorna. Bladen och skärmen, ofta ställda i 3 spiraler, äro aldrig motsatta eller hopvuxna; hos de gröfsta formerna, såsom hos Dawsonia superba, sitta de qvar afvissnade alldeles som hos en mängd trädlika mono- cotyledoner. Slutligen må anmärkas att stammen hos dem aldrig är bållikt utplattad Så väl genom nu anförda egen- 56 domligheter, som ock i allmänt utseende (habitus) erinra många af dem, såsom Dawsoma, Polytrichum, Timmia wm. fl., om vissa palmer, pandanacéer och liljeväxter, t. ex. om Yucca, Draccena, Cordyline, Dianella, samt om åtskilliga Bromeliaceer, såsom om arter af Tillandia, Pitcairnea m. fl. Öfvergången upp mot lefvermossorna bilda hvitmossorna (Sphagnacec), som utmärkas från de öfriga genom prothal- liet, frånvaron af all rotbildning hos den mogna plantan, stammens byggnad, de knippevis utgående grenarne, olikhe- ten mellan stam- och grenblad, alla bildade af tvänne högst olika slags celler, de i ett långt hänge ställda, långskaftade och klotrunda antheridierna, de greniga paraphyserna, spor- säcken, af halfsfärisk form, som afgränsar midtelpelaren från locket, frånvaron af ring, samt de tvågestaltade sporerna (enligt ScHiMPER, ty sjelf har jag oaktadt talrika undersök- ningar aldrig varit i stånd att finna mer än ett enda), dess- utom äro de aldrig synoica. 2 Genom stammens byggnad, de långt utdragna hanhän- gena, antheridiernas form, ringens konstanta frånvaro, samt sporernas kutikularbeläggning närma de sig något till Hepa- ticce. Och i sjelfva verket kan ej ännu säkert afgöras, hu- ruvida de icke naturenligare borde uppställas såsom en egen hufvudafdelning (möjligen äfven riktigare under lefvermos- sorna?), än att såsom här skett låta dem bibehålla deras gamla plats bland Bryinece. — Bland mossorna synas de in- taga en plats, analog till den Coniferce hafva bland fröväx- terna, genom sin förekomst hufvudsakligen i de kallare bäl- tena, hvarest de bilda väldiga mosskogar, dugliga äfven de till bränsle, trifvandes bäst tätt närmade till hvarandra, den stundom något lika habitus, den uppräta, enkla och i spet- sen tillväxande stammen, liksom hos barrträden ofta bladen, utgå hos dem grenarne knippevis, den hängelika haninflo- rescensen, samt derigenom att äfven de äro genom hela sin massa genomsatta af hål. Den sednare hufvudgruppen (Musci) sönderfaller i Acro- carpi och Pleurocarpi. Bland de förre äro otvifvelaktigt Polytrichacee de högst utvecklade af alla äkta bladmossor. 57 Detta bevisas af följande dem tillkommande egendomlighe- ter. De äro nästan alla dioica, de ega en habitus, som starkt erinrar om vissa monocotyledoner, stammen visar ganska ofta en axil och flera periferiska cambiiform-knippor, spridda i stamparenchymet och hvilka öfvergå till bladen, som äro för- sedda med tydligt omslidande bas och en öfra skarpt afgrän- sad skifva, ofvanpå täckt af bladgröneförande lameller af myc- ket vexlande sammansättning, den mest complicerade nerv af allas, de längsta antheridierna med könstrådar som tydligen öfvergå i hanskärmen, androeciet som i midten genomborras af en ny hantopp och så år efter år, endast sällan af en hon- gren, den af alla högst utvecklade frukten, samt den högst egendomligt byggda tandkransen med dess olika bihang och den starkt ludna mössan. — Andreceacece måste, enligt min uppfattning, betraktas såsom den lägsta gruppen af Grim- miales, genom några få kännemärken bildande ett otydligt närmande till vissa lefvermossor, och torde de vara den läg- sta af alla de familjer som sammansätta bladmossorna. — Pleurocarpi åter äro vida enformigare, så väl i afseende på det vegetativa som det fruktifikativa systemet, än Acrocarpi. De visa dessutom hvarken så högt utbildade former som Po- lytrichacece, ej heller så lågt stående som Cleistocarpi och Andrecmacee. Slutligen är bladnerven, detta bladmossornas mest egendomliga organ, ständigt af samma enkla inre sam- mansättning. Vida svårare än det var hos Acrocarpi, är det att afgöra hvilka former som här intaga främsta rummet. Dock synes mig hedersplatsen böra intagas af Thuyidia, t. ex. Th. tamariscifolium, på grund af den starkt förgrenade stammen, afdelad i. högst tydliga årsétager och täckt af yt- terst talrika biblad (paraphyller), bladen som visa olika form, allt efter som de äro fästade på stammen grenarne eller små- grenarne, samt sammansätltas af starkt förtjockade och papil- lösa celler, de från bladen både i afseende på form, glans och byggnad alldeles afvikande honskärmen. Egendomligt är att inom de flesta olika grupperna af lefver- och bladmossor den högst utbildade formen är kos- mopolitisk eller åtminstone eger en mycket vidsträckt ut- 58 bredning, hvarpå må såsom exempel anföras Marchantia po- lymorpha och Frullania dilatata i norra jordhalfvan, M. ta- bularis och Lepidolena magalhanica i den södra, Anthoce- ros lcevis, Sphagnum palustre (med dess underarter), Poly- trichum commune, juniperinum m. fl. af underslägtet Ptery- godon, Tortula ruralis, Funaria hygrometrica, Bryum ro- seum (med dess underarter), argenteum m. tl., Mnium un- dulatum och rostratum, Gymnocybe palustris, Rhacomitrium hypnoides, Thuyidium tamariscifolium, Stereodon cupressi- formis wm. 1. Inom många slägten är äfven den allmänna- ste arten den högst organiserade. Finnarne i förhållande till Indogermanerne, enligt J. G. Cuno. Sistförlidne år utkom i Berlin af J. G. Cunos stort an- lagda verk ”Forsehungen im Gebiete der alten Völkerkunde”? dess första del, innehållande på 408 sidor en undersökning om de gamle Scytherne. Såsom bekant, hafva angående detta folks både härstamning och förhållande till senare nationer de mest stridiga åsigter blifvit framställda af vår tids förnäm- ste historiei och lingvister, bland hvilka vare nog att nämna Klaproth, Niebuhr, J. Grimm, Schafarik, Zeuss, K. Neumann, Mällenhoff, m. fl. Redan häri ligger, oafsedt frågans vigt för kännedomen af hela Europas forntid, en mäktig maning till förnyad ompröfning af ämnet, och man måste glädjas att se det behandladt med den allvarliga forskningsifver, som möter oss öfverallt i ofvannämnde bok. Det kan dock så mycket miudre nu blifva min afsigt att lemna någon full- ständigare resumé ur Cunos redan af den utländska kritiken mycket fördelaktigt bedömda arbete, som jag för min del icke kan obetingadt förena mig i dess slutresultat beträffande de pontiske Scythernes identitet med den lettoslaviska folk- familjen, men ett anförande af de grunder, som motivera mina tvifvelsmål skulle påfordra en vidlyftigare utläggning än tillfället och mina närvarande sysselsättningar erbjuda el- ler tillåta. För att fästa den inhemska forskningens upp- märksamhet vid det förtjenstfulla arbetet, torde det vara nog att endast meddela några yrkanden ur det kapitel, som bär öfverskriften: ”Der indogermanische und der ural-altaische Sprachstamm”. ”Icke blodet”, heter det deri, ”är det, som bestämmer ett folk, utan anden, d. v. s. lifsyttringarna i språk, seder och historie. Härpå beror folkens förvandtskap, icke på det 60 man vanligen kallar härstamning, och icke heller på språket allena. Hvilken åtskilnad mellan Hellener och Inder, mellan Perser, Romare, Germaner, mellan Kelter, Litauer och BSla- ver, mellan Fransoser, Spaniorer och Rumäner! Alltså der- före att Rumäner, Fransoser och BSpaniorer tala beslägtade språk, hafva de ännu ej gemensamma stamfäder eller ge- mensam härkomst; det följer häraf blott, att en gång på dessa folks förfäder ett politiskt liksom andligt dem vida öfverläg- set folk utöfvat ett mäktigt inflytande, och emedan Hellener och Inder i sina språk stodo hvarandra ännu närmare, än dessa folksindivider nuförtiden stå till hvarandra samt äfven hade många beröringspunkter i religionen, så följer häraf, att ett stort högtbegåfvadt folk engång i Hellas och Indien vunnit politisk och andlig makt”. ”Men språkvetenskapen tyckes lära, att detta indoger- manska urfolk eller de äldsta Indogermanerne lefde på de nejder, der vi ännu finna deras hufvudmassa, samt att från sydöstra Ryssland genom de turanska stepperna till Eran, men icke omvändt från Eran till sydöstra Ryssland, inbrott egt rum.” (Af detta författarens yttrande framgår, att han hyllar den nya åsigten angående de indogermanska folkens urhem, hvilken, såvidt jag erinrar mig, på allvar förut blif- vit framställd af Benfey, och hvarom jag lemnat några noti- ser i Societetens ”Öfversigt” 1869, s. 10 f.). ”Utgör nämligen urhemmet för Indogermanernes folk och språk verkligen slättlandet och det låga bergslandet af midtel- och ost-Europa, äro folk och språk derstädes upp- komna, så måste talrika beröringspunkter förefinnas emellan den indogermanska och dess omedelbara granne, den finska språkstammen. Finna vi nu i Finskan ett mycket stort antal ord, hvilka äfven förekomma 1 Slaviskan, Tyskan och Nor- diskan (= Skandinaviskan?), så kunna vi väl i många fall icke bestrida möjligheten af senare lån; dock den finska språkskatten uppvisar äfven uteslutande samgods med språk- förrådet hos sådana indogermanska folk, med hvilka Finnar- ne, såvidt man känner, aldrig kommit i beröring, och anta- let af dessa ord är vida större, än att man kunde nöja sig 61 med antagandet, att äfven Slaviskan, Tyskan, Nordiskan i tidigare perioder egt dessa uttryck och att Finskan dåförti- den lånat dem. Och denna ordgemenskap visar sig dess- utom rikligen på gebit, hvilka höra till språkens väsendtli- gaste arfvedel, hvarest lån endast högst sällan förekomma, nämligen i räkneorden och pronomina, i uttryck för de när- maste slägtförhållanden samt för grundelementen i det van- liga lifvet. I stället för att genom nya och ständigt nya hy- poteser söka lägga en grundval för den bekanta, men med fakta och företeelser icke öfverensstämmande förslagsmenin- gen om Indogermanernes vandringar från Asien till deras europeiska boplatser, vilja vi hellre uppgifva densamma och säga: den indogermanska och den finska språkstammen voro från tidernas begynnelse grannar, det som i dag på sagde områden är gemensamt, det är i allmänhet icke lånadt från det ena eller andra sedermera vordne folk, utan det blef samgods redan i båda språkens uppkomstperiod.” ”Öfverhufvud är det den i medeltal 700” höga landt- ryggen Uwalli och Wolchonskiskogen, hvilken drager sig från öfre Petschora till mellersta Dina, mellan 58:de och 60:de parallelen, som utgör folkskiljemuren mellan Slaver och Fin- nar, ehuruväl de senares vistelseorter sträcka sig halfölikt längs Kama ned till dess förening med Wolga; fordom räckte de också ända till stranden af Oka; ja på högra Dnieper- stranden skola många ortsnamn vara af finskt ursprung (Spö- rer i Petermanns Mittheilungen, Ergänzungsheft 21, Bd. V,S. 5. — Neumann die Hellenen im Skythenlande I, 113). Folk af denna stam bebodde förr troligen hela landet mellan Wolga och Jaik, hvars namn betyder flod. Tillochmed sö- der om Wolgas delta i nejden af den i Kaspiska sjön infly- tande Kuma bodde ännu i midten af 9:de seklet de dem när- beslägtade Magyarerne, hvilka mot dess slut drogo till sina nuvarande boplatser (Cassel Magyariscehe Alterthämer, 8. 124 ff.). I 9:de århundradet tillhörde ock vestsidan af Bottniska viken Finnarne, först efter denna tid blefvo de af Svenskarne förträngda från dessa trakter (Zeuss Die Deutschen und die 62 Nachbarstämme). Äfven i södra Sverige bodde fordom Fin- HArNEÖ. SIV Man ser att Cunos antaganden i alla väsendtliga punk- ter skilja sig från de åsigter, hvilka annars på senare tider varit de allmännaste. Utan att på något sätt vilja uppträda såsom skiljedomare, vare sig i tvisten angående Indogerma- nernes urhem eller i den nästan lika outredda frågan beträf- fande de vägar, hvarpå de finska folken, både i öster och vester, kommit sig till en så stor mängd uppenbarligen ari- ska lånord, vågar jag dock hålla före, att innan dessa spörjs- mål tillförlitligt kunna besvaras, de måste föregås af en ge- nerellare undersökning i det syfte äfven Cuno antyder. Det är nämligen kändt, att, utom andra, sjelfva J. Grimm trott sig finna en ursprunglig slägtskap mellan de finska och de indogermanska tungomålen. Icke ens Thomsen, den finsk- göthiska lånehypotesens grundligaste förfäktare, har lust att bestrida möjligheten af vissa finska ords ”stammeslaegtskab med de japhetiske sprog”. (jf. Den gotiska sprogklassens Ind- flytelse på den finske, s. 2) De af honom anförda exempel för denna ”möjlighet” låta lätteligen föröka sig. Äfven Cuno har, såsom det tyckes fullkomligt oberoende af den förtjen- te danske språkforskarens arbete, samlat åtskilligt hithörande material, hvarur ett och annat torde böra anföras, på det hans ofvanstående satser ej må synas sakna allt faktiskt un- derlag. I räkneorden påpekar han den märkvärdiga öfverens- stämmelsen mellan Skr. eka ”ett” och Ung. egg, Wogul. äkve, Fin. ykst, ete.; mellan det hela den indogermanska fa- miljen tillhörande du (dva) ”två” och Fin. to-tnen; mellan Zend. khsvas (Skr. schasch, trol. urspr. schat) ”sex” och Syrj. kvaitj, Fin. kuusi ete.; mellan Skr. sapton ”sju”, entd och Ostj. sabat, Fin. seitse- ete.; mellan Skr. dacan, déxa och Perm. dasz, Ung. tiz ete. samt Fin. kah-deksan, Est. kah- heksa, Lapp. kak-tse ete. (2 från tio = 8), Fin. yh-deksän (1 från 10 = 9), Syrj. sizim-das ”sjuttio”, ökmys-das ”nit- tio” ete.; mellan Skr. cata ”hundra” och Fin. sata, Ung. sgå2, Ostj. sot, Wog. såt ete. (jf. dock härom Thomsen, s. 3). 63 Beträffande åter det finska pronomen, anser han att ”man kann es geradezu indogermaniseh nennen”. Bevis hemtas ej mindre af personalia (sme i mi-nä; te, si i si-nä; hä-n; det vidhängda n, nä, äfven i Slav. genit. me-ne etc.), än af demonstrativet tä-mä (Skr. ta ete.) och interrogativet (ku-ka, Lapp. kä, kt, Skr. ka ete.), äfvensom af förbindelsen af pron. suffixerna med prepositioner (t. ex. Lapp. lusa-m ”till mig” lusa-d ”till dig? o. s. v., Irisk. le-m, la-t 0. s. v.) Af nomina och verb, i hvilka han återfinner en sanno- lik urslägtskap mellan de två språkstammarne, tyckas de vig- tigaste vara Fin. tytär, Mordv. techter, Ivydatno; Fin. sisar, Mordv. sasor, Lat. soror (sosor); Fin. nimi ”namn”, Lapp. namm, Skr. nåäman; Fin. liha ”kött”, Isl. lik; Fin. käsi, Lapp. ke2, Ung. kez, Skr. hasta, Pers. gez (?); Fin. paksu ”tjock”, xayvc; Fin. paljo ”mycken”, xotvo: Fin. lyhyt ”kort”, elayvo; Fin. manaan ”mana”, Lat. moneo ; Fin. mahta ”förmå”, Slav. mog-; Fin. tarvita ”behöfva”?, tarvet ”behof”, Tsk. diirf>, Slav. treb-; Fin. tehdä ”göra”, Ung. teszni, ttI nur, etc. ete. Dock bör till de af Cuno anförda parallelerna reserva- tionsvis erinras, å ena sidan, att de ingalunda först af ho- nom, utan redan längesedan, blifvit observerade, samt å den andra, att han, enligt den gamla metoden, deribland äfven upptagit många sådana ord (t. ex. Lapp. vuoksa ”oxe”, Fin. vasikka ”kalf”, pelto ”åker”, ”fält”, ruis ”råg”, m. fl.) hvilka enligt Thomsens och Ahlqvists forskningar påtagligen äro lå- nade. W. Lagus. Notis angående en förmodad meteorit. Af A. E. Arppe. För någon tid sedan tillsändes mig af hr Erik Gabriel Sederholm i Evois en liten, något oregelbunden stenkula af omkr. !/, tums diameter, jemte ett skriftligt meddelande, hvarur inhemtas, att stenen vid menförstiden under senaste vår (dagen kunde ej närmare bestämmas) å Kyyhkylä gård, 6 verst från S:t Michel, skulle ha nedfallit ifrån luften i en så vatten, som bars af två tjenstepigor. Det besynnerliga i stenens uppträdande, hvarvid dock inga andra ovanliga fe- nomen, såsom knallar i luften m. m. dyl. iakttogs, ådrog sig qvinnornas uppmärksamhet och tillfölje deraf stenens öfver- lemnande åt deras husbonde kapten L. von Pfaler, hvilken sedermera hade skänkt stenen åt, hr S., som besökt stället och der inhemtat de meddelade upplysningarne om densam- ma. Sin åsigt om stenens art och beskaffenhet i öfrigt ut- talar hr S. på följande vis: ”Såvidt jag af fossilets utseende och mineraliska sammansättning kan sluta, vore detta ingen- ting mindre än en stenmeteorit. Under lupen kan man nämli- gen tydligen igenkänna tre olika massor: en askgrå, krypto- krystallinisk, basalt lava fullkomligt liknande grundmassa, hvari åter kan urskiljas ett svart krystalliseradt mineral, tvifvels- utan Åugit eller Hornblende och sist ett ljust, jemväl kry- stalliseradt mineral, Anorthit (2). Frånvaron af den svarta beckartade skorpan, som vanligen omgifver meteoriterna, torde lätt kunna förklaras deraf, att stenen i uppglödgadt tillstånd nedfallit i vatten och der hastigt blifvit afkyld, till följe hvaraf skorpan bortsmulats. Jag anser mig böra nämna att hvarken kapten v. Pfaler, dessmindre upphitterskorna hade någon aning om meteorstenar eller deras egenskap att ned- falla ifrån luften och att således ett förutfattadt antagande och i följd deraf ett afsigtligt sammanställande af omständig- heterna till dettas fördel icke gerna kan antagas.” Så långt hr 5. 7 65 Då stenen erbjudes Universitetet till ”inlösen”, har jag icke ansett mig berättigad att afslå något stycke, som skulle närmare upplysa om stenens inre utseende, och derföre ej heller kunnat erbjuda den till undersökning å kemiska labo- ratorium. Det yttre utseendet strider icke emot hr 8:s an- tagande; men då stenen alldeles enstaka uppträdt, hade det varit önskligt att erhålla någon uppgift om beskaffenheten af det stengrus, som å fyndorten förekommer. Likaså hade ett utförligt förhör med de personer, som påträffade stenen, bort anställas och alla omständigheter noggrannt antecknas, isyn- nerhet hade varit vigtigt att erfara, om någon fräsning i vattnet observerades, då stenen, som enl. hr S. uppgift be- fann sig i ”uppglödgadt tillstånd”, nedföll. Temperaturens och lufttryckets normalvärden för kl. 7 f. m. i Uleåborg och Kuopio. Af A. Krueger. Sedan Vetenskaps-Societeten beslutat sig för att an- sluta sig till den telegrafiska väderlekskorrespondens, som har sin centralpunkt i S:t Petersburg och som har till ändamål att medelst granskning och jemförelse af dagligen på samma timslag anställda meteorologiska observationer uppställa en tabell öfver väderleksförhållandena i Ryssland och angrän- sande länder, hvilken då i sin tur lemnar tillfälle att draga slutsatser rörande de väderleksförändringar som närmast äro att förväntas, blef det nödvändigt att förskaffa uppgifter rörande medeltemperatur och barometertryck på de stationer i Fin- land, som skulle träda i korrespondens med Central-obser- vatoriet i S:t Petersburg. Det är nemligen af mindre vigt och intresse i vetenskapligt hänseende att känna temperaturen m. m. i och för sig, än att känna, huru mycket den öfverstiger eller understiger den vanliga, ty det är hufvudsakligen afvi- kelserna från normala förhållanden, som bestämma atmosfe- rens rörelse. Mest i ögonen fallande blir detta förhållande, om vi betrakta lufttrycket. Stiger barometern hastigt efter längre tids regn och storm, så väntar man icke utan skäl klar väderlek; faller den deremot starkt, bereder man sig på regn och storm. En omsorgsfull granskning af observatio- ner, som sträcka sig öfver ett stort område, kan sålunda icke anställas, förrän man känner de normala förhållandena på stationerna. Det är dock endast genom många års observationer, som dylika normalvärden med någon säkerhet kunna härle- das, och just derföre äga länge fortsatta och efter samma 67 plan anställda observationer ett så stort värde. Societeten di- sponerar ett i sagde hänseende ganska rikhaltigt material, som vid detta tillfälle kunnat komma vetenskapen till godo och hvar- igenom det blifvit möjligt att för några af de stationer, som blif- vit utsedda att träda i korrespondens med S:t Petersburg, neml. Helsingfors, Tammerfors, Wasa, Kuopio och Uleåborg, beräkna ifrågavarande normalvärden. Med förbigående af Helsing- fors, som har ett fullständigt meteorologiskt observatorium och sålunda äger alla tillgångar för utredning af normal- värdena, hafva Kuopio och Uleåborg att erbjuda observa- tioner, som oafbrutet fortgått alltsedan 1846. Till en del hafva desamma blifvit beräknade af Lektor K. N. NORDEN- SKJÖLD i ”Bidrag till Finlands Officiela Statistik V, första häf- tet, Helsingfors 1869”. I detta förtjenstfulla arbete meddelar författaren femdagars medeltal från år till år af temperatur- observationer på Bocietetens stationer. Med stöd af dessa uppgifter har jag beräknat medeltalen ur 20 års temperatur- observationer kl. 7 föremiddagen, för Kuopio hufvudsakligen efter KArRstEns, för Uleåborg efter WESTERLUNDS anteckningar. Dessa femdagars medeltal blefvo förenade till tiodagars me- deltal, hvarefter normalvärden härleddes genom en grafisk in- terpolation af de genom observation omedelbart gifna tal- värdena. Sedan beräknade jag medelbarometerståndet i Kuo- pio för samma tid med stöd af Karstens månadtliga medel- tal, som äro anförda i Vetenskapssocietetens ”Öfversigt” XI p- 62. Barometerståndet i Uleåborg beräknades slutligen ome- delbart efter de i Societetens arkiv förvarade original-obser- vationerna, hvarvid naturligtvis reduktionen till 0? temperatur iakttogs. Resultatet af dessa beräkningar, som torde hafva ett allmännare intresse, finnes sammanställdt i härhos föl- jande tabell, som upptager ifrågavarande normalvärden för Kuopio och Uleåborg, efter 20 års observationer, hvartill jag bifogar ännu en kolumn, som utvisar sannolika felet af nor- mal-barometerståndet för Uleåborg. De häri ingående tal- värdena lemna en upplysning om lufttryckets stadighet; ju större sannolika felet, desto ostadigare i allmänhet lufttrycket och desto osäkrare väderleken. 68 Det skulle ej sakna intresse att på samma sätt beräkna sannolika felet af normalmedeltemperaturen; jag har emel- lertid för denna gång ej hunnit inlåta mig på utförligare un- dersökningar i denna väg. Jag tillägger endast, att sanno- lika felet eller sannolika felgränsen för hvilket år som helst blir omkring 4!/, gånger större, än de i tabellen anförda tal- värden utvisa. Sålunda kan man t. ex. hålla vad ett emot ett, att barometerståndet på någon dag i medlet af Januari icke skall vara mindre än 748 och icke större än 764 milli- meter eller i medlet af Juli icke mindre än 752 och icke större än 758 millimeter: Temperatur (Cels.) Barometer (millim.) klad an kl: 7 frn Kuopio. Uleåborg. Kuopio. Uleåborg. Sann. fel. 1—5 Jan. — 10,0 — 10,0 TATS9 ” NDBSEN SEN (AES 0) 10,2 10,2 AB INS 11—15 10,s 10,4 48,9 — 55,7 1,8 16—20 10,8 10,8 48,8 DIT 21—25 IIS 1100 AB)51 DING 155 26—30 11,7 11,6 48,0 55,4 31—4 Febr. — 1l,o — 116 146,87 TDO,06 Sälrelota 5—9 LISA 115 [8 46,4; HA 10—14 Fälg LLA 46,2 53,5 Ia 15—19 10,6 I1G2 46,4 — 53,4 20—24 58 10,9 40,7 sDIA 1,1 25—1 d;3 10,3 47, 53,5 2—6 Mars — 8,8 — 9,8 TAN, 6 "70078 RA 7—11 8,7 9,1 ANS — DÅA 12—16 83,5 8,4 ABOA Ta 17 —21 3,1 7,6 4851. > DDT 22—26 Te 6,6 AB2r BÖN Li 21—31 6,3 5,2 AB ob ES MN Dar gtr OA DE OA TAB;3,1 TBljaria lå 6—10 4,0 23 48,3 rr gå 11—15 April —- 2;5 16—20 21—25 26—30 1—5 6—10 11—153 16—-20 21—25 26—30 31—4 5—9 10—14 15—19 20-—24 25—29 30—4 5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—3 4—38 9—13 14—18 19— 23 24—28 29—2 d-—-7 3—12 13—17 18—22 23-—27 — 1,2 + 0,1 1, Maj + 27 Juni + Jul? od Aug. + Sept. + 4.1 D,4 (OA 8,0 da 1053 11 12,2 13;3 14,2 15,0 15,9 16, = 16,8 Iz ( 16,9 16,6 16,1 15,4 15,0 14,0 1373 12,6 Kl IOK OS 8,6 7,6 6, 5 — 11 — 0,3 + 0,7 1,8 + 3,0 4,5 5,8 0 3,2 I, 4 + 10,5 11,9 12,9 14,0 14,8 L557 + 16,4 17,0 Use UR UAE 17,4 + 16,8 16,0 1552 14,2 13,2 1058 EE 10,2 d;0 3,0 7,0 6,0 748,4 48,7 49,1 49.57 750,1 50,3 50,4 50,4 50,2 50,0 TAI 49,3 48,8 48,4 48,1 47,9 TNT 471,5 4,4 47,4 47,5 ANT 748,0 48,4 48,1 48,9 48,9 48,9 748,9 48,9 48,9 48,9 48,8 48,7 LOV, NS DUAL 58,0 758,0 58,1 58, 0 51,9 dT, HA ETS 56,7 56,4 56,0 DDT 30,5 Eke 55,0 54,8 34,7 54,7 34,6 754,7 54,7 54,7 54,8 55,0 55,1 755,3 55,5 DH, 7 55,8 55,9 36,0 |+ 70 28—N Okt: Er BAT 2 748;6. T56)ru st yo Sr 4.5 4,0 48,5 50671 FEN PG 3,0 48,4 56,2 ib 13—17 2,9 2,0 4853 56 18—22 2,0 185 48,3 > 56,2 1,0 23—27 + Lo + 02 48,3 56,2 28-—1 Nov. 0300 = 059 748,8 756327 0 2—6 a EA 2,0 48,38 — 562 =D] DL 3,0 48,3 36,1 0,9 12—16 4,2 4,0 48,3 56,0 17—21 ANNE Ar AS: DN Ko 22— 26 5,2 5,0 47,9 ök, dl VET Deett — 505 — 5,2 TANJA THO 2—6 5,9 5,2 46,7 — 54,8 7—11 6,1 DN 46 DAS 1,3 12==16 6,3 OM 4670 541 17-.—21 38 7,6 460 4 DAR REN 22—26 3,1 8,7 46,6 54,2 WES 9, 0 I, 6 Atv BS VAAN Några anmärkningar rörande Augusts psykrometer. Af E. J. Mellberg. I början af innevarande år öfverlemnades från Finska Ve- tenskaps-Societeten åt undertecknad en psykrometer, medelst hvilken derefter luftens fuktighetstillstånd blifvit iakttaget. Under anställandet af dessa observationer har jag i afseende å det nämnda instrumentets uppställning, skötsel och vård samt äfven beträffande beräknandet af luftens fuktighetsgrad kommit att göra några iakttagelser, för hvilka jag trott det vara mödan värdt att i korthet redogöra, i synnerhet som i vårt land först på sednaste tider en större uppmärksamhet egnats äfven ifrågavarande slag af meteorologiska undersök- ningar; och jag kände mig än mera manad att omnämna mina, om ock små, erfarenheter i berörda afseende, då jag nyligen hade äran och nöjet att genom Vetenskaps-Societe- tens ärade sekreterare få mottaga exemplar af instruktioner- na för de meteorologiska stationerna såväl i Ryssland som Sverige och af dessa fann flere af mina förut fattade menin- gar besannade. Om det riktiga begagnandet af något meteorologiskt instrument är beroende af observatorns omdöme och vana, är detta fallet med psykrometern och ett uppmärksamt syss- lande med densamma skall inom kort öfvertyga enhvar om nödvändigheten af att vid dess skötsel iakttaga den största noggrannhet. Hvad först uppställningen vidkommer, synes man hos oss hafva beslutit sig för det i Sverige?) använda sättet, att nem- +) Handledning vid meteorologiska observationers anställande af Er. Edlund. Stockholm, 1852; pag 4. 2 ligen skydda de båda termometrarne genom en med tak för- sedd, bottenlös cylinder af hvit-lakeradt jernbleck, hvilken fästes utanför ett fenster, hvaremot man i Ryssland?) place- rar psykrometern på en öppen plats och innesluter densam- ma i ett litet bleckhus med jalusiformigt konstruerade väg- gar och tak samt slutligen omgifver detta med en större, mot norr öppen öfverbyggnad af tunna bräder. Mot den förra uppställningsmetoden torde med fog kunna göras några anmärkningar. Psykrometern skyddas på intet vis mot ne- derbörd, så snart denna åtföljes af helst någorlunda stark vind, utan båda termometrarne öfverhöljas med snö och regn, och är detta uppenbart isynnerhet fallet då, när vin- den kommer från den sida, som ej af boningshuset skyd- dats. Instrumentet kan vidare ej gerna uppställas i närheten af fenster, som tillhör ett varmt, eldadt rum; men äfven i annat fall kunna de närmaste väggarne utöfva ett störande inflytande på termometrarne. Så har jag t. ex. haft psyko- metern placerad utanför fenstret till en kall farstuqvist och gjort observationerna genom det oöppnade fenstret, men lik- väl stundom vid termometrarnes närmande till fenstret iakt- tagit hastiga förändringar hos den torra termometern; dessa förändringar hafva ej alltid kunnat härleda sig från observa- torns närvaro, ty termometern har några gånger visat ett fallande. Det är tydligt, att orsaken till denna företeelse är den, att angränsande trädväggar behöfva en längre tid än termometern för att antaga luftens temperatur, och detta må- ste isynnerhet vid hastiga temperaturvexlingar blifva märk- bart. Det ryska uppställningssättet torde med afseende å ter- mometrarnes skyddande mot såväl nederbörd som den stö- rande inverkan af vindens olika styrka vara att föredraga, ehuru "det synes mig som skulle det lilla bleckhusets väggar genom sin närhet kunna vara mera till skada än nytta. Ett enkelt, men, enligt undertecknads förmenande, dock tillfreds- ställande uppställningssätt vore följande: +) Instruction fiir meteorologische Stationen von H. Wild, S:t Petersburg 1869; pag 8. 73 Ett trädhus, hållande i längd 165 centimeter, i bredd 155 äs - ishöjdeNLPDTNAGS 5 med ett åt alla sidor sluttande tak, men öppet nedtill, upp- föres på fyra pålar af sådan längd, att termometrarne komma att befinna sig ungf. 3 meter ofvanom jordytan, och utgöras såväl väggarne som taket af jalusiformigt (såsom hos det ry- ska bleckhuset) hopfogade, hvitmålade bräder. I midten af detta hus uppställas termometrarne vid en enkel ställning af metallstänger, och öfver dem anbringas i taket en skärm af zinkbleck för att afhålla möjligen nedfallande yrsnö eller rean. Få, den mot norr vända sidan bör trädhuset förses med en dörr för insläppande af dager vid observationerna. Kan ej sådant arrangement, som förestående, vidtagas, torde väl ett mindre hus af zinkbleck, anbragt framför fen- stret till ett oeldadt rum, vara lämpligast; detta bleckhus kunde för öfrigt hafva samma konstruktion som redan be- skrifna trädhus. En annan omständighet, som man vid psykrometern har att fästa sig vid, är tjockleken af det tyg, som omger den fuktade termometerkulan. Härvid tyckes endast en tanke vara rådande, och den är, att man härvid bör använda en- dast fint och tunnt tyg. Hvad fuktandet angår, är saken enkel vid temperatu- rer öfver vattnets fryspunkt; observatorn har endast att till- se, det tyget befinner sig i sådant skick, att medelst det- samma vattnet uppsuges från det nedanför befitliga kärlet. För temperaturer under 0? lemnas i den ryska instruktionen följande föreskrift"): ”Bei anhaltender Kälte, wo das Wasser am Battiststreifen und im Gefäss gefriert, ist dieser Zustand zu belassen, dann aber je eine halbe Stunde vor der Beo- ") Dessa dimensioner äro lika med dem, som i ”Ergänzungen zur Instruction fär meteorologische Stationen”jvon H. Wild 1871, pag. 4 angifvas för det yttre trädhuset omkring psykrometern. IT) AG öv på 10: 74 bachtung mit einem Pinsel einige Tropfen Wasser auf die Kugel zu bringen, so dass diese sich bis zur Beobachtungs- stunde wieder mit einer dännen FEisrinde bekleiden kann”. Detta är ett ganska obeqvämt sätt att gå tillväga. Genom den anförda föreskriften kommer observatorn, om han skall anställa tre observationer i dygnet, att under denna tid åtmin- stone sex skilda gånger vara sysselsatt med psykrometern, och arbetet blir härigenom nästan fördubbladt. Att medelst en pensel fukta termometerkulan har äfven förefallit mig vara förenadt med flere små obeqvämligheter såsom t. ex. den, att den våta penseln lätt kommer alltför nära termometer- ställningen och fastfryser. Lämpligast har jag tyckt det vara, att omedelbart efter en anställd observation medelst en pi- pett eller en liten glasspruta öfvergjuta termometerkulan. Att man sålunda till den följande observationen ej får en alltför tjock isskorpa, derom öfvertygas man lätt af färgen hos tyget, som blir allt snöhvitare, ju mera isen bortdunstar- Jag har ock försökt att omedelbart efter en observation med pensel fukta termometern och ungef. !/, timme derefter åter iakttaga psykrometern; öfverensstämmelsen har varit så full- ständig, som man hade kunnat önska. Slutligen vill jag öfvergå till frågan om beräknandet af luftens fuktighetsgrad. Den formel, som härmed användes, är följande: X = S—-A(t—t')B, i hvilken X betyder luftens s. k. absoluta fuktighet, d. v. s. den i luften förhandenvarande vattenångans spännkraft, ut- tryckt i millimeter, S mättad vattenångas expansivkraft vid den temperatur t', som anges af den fuktade termometern, t luftens värmegrad, B barometerhöjden och A en konstant qvantitet. Beträffande den sistnämnda storheten säger WuLL- NER"): ”August hat die Constante A theoretiseh durch Rech- nungen bestimmt und gefunden A = 0,000885. +) Willner, Lehrbuch der Experimentalphysik, Leipzig, 1863; zweiten Bandes erste Abtheilung, pag. 212. mn rn mn Rn nn 5 Mit Beriäcksichtigung der neuen Angaben iäber die die- sen Rechnungen zum Grunde liegenden Beobachtungsgrössen findet Regnault durch dieselben Rechnungen A = 0,000635. Begnault hat indess darauf aufmerksam gemacht, dass die so bestimmte Constante nicht allgemein gältig sein kann, da die Rechnung keine Richsiecht darauf nimmt, ob die Luft bewegt sei oder nicht, während doch offenbar die Bewegung der Luft auf die Verdunstung von Einfluss ist. Sie könne desshalb nur fär eine mässig bewegte Luft gelten, wo die Voraussetzungen der Rechnungen begrändet sind, dass näm- lieh jedesmal die mit Wasserdampf gesättigte Luftschicht, welche das feuchte Thermometer umhillt, fortgenommen wird, die Luft aber nur so langsam sich bewegt, dass die am Ther- mometer vorbeistreichende Luft mit Wasserdampf gesättigt ist. In freier nur mässig bewegter Luft, welche äberdies ziemlich trocken war, fand Regnault auch bei Vergleichung des Psy- krometers mit dem Hygrometer, dass die nach der Formel aus der Temperaturdifferenz berechnete Spannkraft mit der am Hygrometer beobachteten iäbereinstimmte. Unter andern Ver- hältnissen, besonders in geschlossenen Räumen war das jedoch nicht der Fall. Nach Regnault ist es desshalb um genaue Resultate zu erhalten nothwendig, fär bestimmte Verhältnisse die Constante ÅA dureh Vergleichung zwischen Psychrometer und Hygrometer zu bestimmen. Durch eine Anzahl Versuche fand dann Regnault z. B., dass in sehr feuchter Luft, in wel- cher mehr als die Hälfte des zur BSättigung erforderlichen Wasserdampfes vorhanden ist, der Coefficient gleich wird A = 0,000792. Begniägt man sich mit einer mittlern Genauigkeit, die unter gewöhnliehen Umständen, wo die Luft nicht die Hälfte des zur Sättigung erforderliechen Wasserdampfes enthält, von der Wahrheit nicht weit entfernt ist, und sorgt man in ge- schlossenen Räumen durch mässige Bewegung des Apparates dafär. einen gelinden Luftstrom an der feuchten Kugel her- zustellen, so geniägt es nach August zu setzen A = 0,000952.7 176 Professor Edlund?) antager för t' > 70 A = 0,00075 samt för de temperaturer, vid hvilka den fuktade termome- terkulan omgifves af en tunn isskorpa, A = 0,00069. Af H. Wild?+) anges åter för beräknandet af den abso- luta fuktigheten formler, i hvilka qvantiteten A ingår med värden, som ej gerna kunna öfverstiga 0,000842."++) För bestämmandet af ifrågavarande qvantitet Å har jag anställt en serie jemförande observationer, i det att jag ome- delbart efter en psykrometerobservation medelst en Daniells hygrometer bestämt den s. k. daggpunkten. Psykrometern har varit uppställd på ungf. 5!'/, meter ofvanom marken och vidare så, att densamma skyddats mot direkt inverkan af alla vindar, utom dem, som komma från något väderstreck, liggande emellan V och NNV. Hygrometern har under ob- servationen med densamma varit placerad på samma ställ- ning, som upptagit psykrometern. Vindens riktning och styrka äfvensom himlahvalfvets utseende hafva i allmänhet blifvit antecknade, de två sistnämnda omständigheterna med siff- rorna 1—4. Här följer en öfversigt af de gjorda iakttagelserna. +) A. a. pag. 21. ++) AÅ. av pag 13. =++) Detta värde är beräknadt för t'= + 402 C.; för alla lägre temperaturer blir A mindre. RR nt ; TU : TN = E er ER Barometern 2 Es el o83 SR SiS 2 och dag. | Torra | Fukt. BER Höjd. Tp FS 2 5 term. term. |" TS = z Jan. 17 | — 1,64 — Iy78s|— 4,0) 759,1 20,87 I DV al 4 M PE SLR RS RT DN NN RENA cl sö NJAE Haga0 = 32 sl oa IA 200 Sj va lat 3 20 | — 4,88] — 4,94l— 755] 760,4 19:e Dar 14 ; 23 I + 0,24] + 0,20]— 1,3] 760,51 | 20,8 STA Kl od » I Lao] — l,56|— 3,5] 760,0 23,1 NA 5 24 IT + 0,06) — 0,42] — 1,3] 757,5 21,9 SO, 14 A 27 1 — lj20) -— 1,56]— 2,5] 763,5 20,2 I SO, | 4 5 Ala sal 0:80) Tal 63 IT SPO,| 4 Febr. 2 | — 0,20) — 0,44|— 131] 762,4 22,6 Så 4 M » | — 0,52 — 0,78|— 2,5] 763,3 19. Da fe 4 12 | — 0,28] — 1,20]— 3,8] 7Y2,8 22,3 ISSV) | 4 3 1314 oda 1,sal Ro] | 1650 2 VNV,| 0 Nu DÅ + 0,32] — 0,59l— 4,6] 7625 21,0 — |2 > 281-012] —- 2,326]—- 81) T46,0 | 211 NNV | 3 - 29 | — leo] — 1,65]— 3,0 Tag 20,8 Da 4 Mars 4 l—+ 4,80) + 3,6olH0,3] 755,7 | 234 | V, |3 å 6 1+ 3,80 + l1,80ol— 2,5 156056 22,7 Nar 5 71 + 7,82] + 4,661— 3,0] 75841 2052 SVE » 251 4121 — 5;20]--1050] 7620 22,3 I NV, 1 0 6 > IT 43ol— 509,0] | TOR | Ya NYE HÖ Sr RI has — Lödde] Töl | SDs Da 4 April 8 [+ 9,48] + 5,60l—-4,s] 758;3 | 231 SAR . Re o - o - - Till förestående värden måste nu läggas några korrek- tioner. Enligt mig från Vetenskaps-Societeteten meddelade uppgifter behöfva de på psykrometer-termometrarne gjorda af- läsningarna inga rättelser, hvaremot barometerns korrektion är 78 vid 744 mm = — 0,02 mm, 9” TAN 4. + 0,46 9 ” 756 9” = + 0,75 9) ”» 159 » + 053 »- Medelvärdet af dessa korrektioner är + 0,43. Vidare har jag för den vid barometern fästade termome- tern försökt bestämma nollpunkten och funnit den vid —F 09,2. De på hygrometern iakttagna temperaturerna återstå. För att bestämma hithörande korrektion har jag ställt hygro- metern — naturligtvis under tillseende deraf, att den med tyg ombundna kulan varit torr — vid psykrometern och ef- ter ungf. en timmes förlopp observerat såväl psykrometerns torra som hygrometerns termometer. Dessutom har jag äf- ven genom hygrometerkulans insättande i smältande snö ut- rönt nollpunktens läge. Härigenom har jag funnit ] | Psykrom. Hygrom. eran term. term. | ART -— 9,16 — 841 | -— 1,06 — 8,43 — "7,2 | — 1,22 — 4,88 — 3,8 — 1,08 -- 4,42 = 2 — 1,22 — 3,78 — 2,9 — 0,88 -— 3,36 — RI — lae — 3,20 — 2,0 — 1,20 — Id,14 — 2,0 — Las — 1,78 — 0,6 — Las — lL,66 — 0,5 — lie == LG — 0,5 — l,1i4 = Movie -— 0,2 — 1,32 — 1.36 0,0 — 1,36 — 0,58 + 0,7 - 1,28 — 0,52 + 0,7 — 1,22 — 0,26 + Li — 1,36 + 0,40 + Le — 1,20 79 Medeltalet af de i tredje kolumnen stående talen är = — 1187. Då hygrometern insattes i smältande snö, vi- sade termometern en stadigvarande temperatur af + 1,s. Värdet af den ifrågavarande korrektionen bör således anta- Bas vän. = — 132. För vattenångans spännkraft har jag begagnat den ta- bell, som finnes införd i det redan anförda arbetet, ”Ergän- zungen zur Instruction fär meteorologisehe Stationen von H. Wild”, och hvilken är uppgjord efter Regnault med iaktta- gande af de korrektioner, som Moritz i ”Bulletin de T'Aca- démie de S:t Pétersbourg” angifvit.") Likaledes har jag för reducerandet af barometerhöj- derna till 0? användt den i Wilds ”Instruetion fär meteoro- logische Stationen” förekommande tabellen. På grund af det sagda erhåller man: +") Då den nämnda tabellen är uppgjord endast för hvar tion- dedels grad, så har jag för hundrade-delar af en grad användt enkel interpolation. 80 Dagg- punkten. — 52 — 6,2 — 6.3 — 8,7 == 2,5 — 4.7 — 2,5 — 3,7 — 3,1 — 2,3 — 3,7 — 5,0 — 411 — 5,8 — 9,3 — 412 — 0,9 — 3,7 — 412 —11)2 —11,1 — Dy — 5,7 —r— vie>=————————— = 0 287 + mfsmsms- qFYÅ/um—==——==""!tm"m—""poOj ti RR AN tl Barometern. Höjd. Temp. THIS 22,6 153,6 20,9 75,6 19,3 160,s HON 160,5 20,6 760,4 22,9 TIL NERE 763,9 20,0 763,6 21,5 762,8 22,4 763,1 195 TI3,2 22,1 166,3 21,3 162,9 20,8 146,4 2155 738,0 20,6 156,1 22,9 T5Y,0 22,5 758,5 Zilla NOR ER 762,3 | 20 758,1 | 21,7 758,7 | 22,9 Barom. vid 02 C. 756,7 TORA UP 158,4 758,0 56 155,3 761,4 T61,0 160,0 761,3 TIO) 763,6 760,3 143,8 135,6 758,3 754,2 755,9 759,7 759,6 755,5 155,9 AA — RAR 81 Den ofvan anförda formeln, upplöst i afseende å A, ger 24 VORE B(t—t') och man får derföre | | | | X—S. | B(1—t'). V:a | | | 0,95 | 105938 | Oj0089? | ju dyra sv ju240,8s2 | 0,00470 | | Öre” Pysfiksö en 0,00544 | | 0,83 | 45,504 | 0,01824 | ; | 0,36 | 181,92 | 0,00473 |. 088 | 190.976 | 0,00447 | | Dees 1), 13085 NOT | kanOÖea 121,s24 | 0j00509 | Osman; ok MHolne oh ÖRNNe Te | 0,58 | Ra | 0,01908 | 0,a7 ji 197,9088 | Ojo0££0 | UN SLösTe 0,00496 | 0,6s | 44R2,88s8 | 0,00147 | ks Glans | 0,00211 | I66rvLGGG TA | 0,00099 | 0,73 30; 287 ER OVAN | 1563 AO | 0,00180 | 1576 | 1508, . ; 0,001:7 | vd 3,05 | 2388,644 | 0,00128 | | lars | 820,4 76 i Ojooras | | Usa, IN BN | 0,00133 Vt a 302,2 | 0,00371 | (råge | 2932,892 | 0,00131-| 82 Såsom det sannolikaste värdet af A finner man 0,00539. Ett noggrannare instrument än en Daniell's hygrometer med en i endast hela grader indelad skala hade kunnat lemna noggrannare resultater; men det erhållna resultatet afviker så betydligt från de förut omnämnda värdena af qvantiteten A, att jag ansett det vara skäl att omnämna den funna olik- heten. Till sist vill jag anmärka en omständighet, hvarpå de beräknade värdena af A synas häntyda, den nemligen, att i den antagna formeln My SHAN—-PYB i stället för A skulle böra ingå en funktion af (t—1'). Om svenska och finska skålpundets förhållande till en kilogram. Af E. Neovius. Enligt den bestämning af svenska skålpundets vigt i gram, som gjordes af Professor Selander och Baron Wrede år 1837, är det svenska skålpundet = 0,4250369 kilogr. Den kilogramvigt af messing, som vid jemförelsen begagnades, var justerad af Arage och hemtades till Sverige af Berzelius : år 1835. År 1844 skedde mellan svenska och franska rege- ringarne ett utbyte af båda längernas normal-etalonger för längden och vigten. Den messingskilogram, som dervid er- hölls för Sveriges räkning, var 85 milligram mindre till vig- ten, än den af Berzelius förut hemförda. Svenska Veten- skapsakademien beslöt med anledning häraf att genom tvenne sina ledamöter, Professorerne Ångström och Nordenskjöld på ort och ställe öfvervaka justeringen af en för hennes räkning i Paris beställd platinakilogram. Med denna kilogram har Professor Edlund jemfört en, Svenska Vetenskapsakademien tillhörig, af platina förfärdigad kopia af svenska rikslikare- skålpundet, hvilket äfven består af platina, och såsom resul- tat erhållit 1 sv. I = 0,42501215 kilogram (Sv. Vetenskaps- akademiens Handlingar, 7:de bandet). Skillnaden 24,8 mil- ligram mellan detta resultat och det efter Professor Selander och Baron Wrede förut uppgifna är för stor för att kunna bero på tillfälliga fel vid vägningarne allena. Man föranle- des häraf att undersöka, om icke möjligen olikheten mellan begge resultaten har en djupare grund. Det är bekant, att begreppet vigt uppfattas på tvenne väsendtligen olika sätt. Man förstår med en kropps vigt stundom dess massa, stundom åter tyngden, d. v. s. trycket, som kroppen gör på ett horizontelt underlag. Det vore möj- 84 ligt, att de tvenne resultatens olikhet kunde förklaras genom denna olika uppfattning af begreppet vigt. En närmare gransk- ning af de anförda reduktionstalen synes utvisa, att det verk- ligen så förhåller sig. Af Sv. Vet. Akademiens Handlingar för år 1837 finner man nemligen, att Prof. Selander och Ba- ron Wrede hafva jemfört den förut omnämnda, af Arago ju- sterade messingskilogrammen med ett messingsskålpund, som blifvit af Professor Rudberg justeradt till likhet med svenska rikslikare-skålpundet af platina. Begge messingsvigterna, ki- logrammen och skålpundet äro justerade så, att de i luft af vanlig beskaffenhet hafva lika tyngd med hvar sin platina vigt, nemligen” messingskilogrammen med franska prototyp- kilogrammen och messingsskålpundet med svenska rikslika- ren (Sv. Vet. Akad. Handl. 7:de bandet). Häraf följer, att båda messingsvigternas massor äro i samma förhållande större än de motsvarande platinavigternas massor och således förhålla sig till hvarandra såsom dessa. Det af Prof. Selander och Baron Wrede funna reduktionstalet mellan de jemförda messings- vigterna uttrycker således förhållandet mellan massorna af svenska rikslikare-skålpundet och franska prototyp-kilogram- men. -- Professor Edlund har åter, enligt hvad han sjelf ut- tryckligt framhåller, önskat jemföra franska prototyp-kilo- grammens tyngd i lufttomt rum med svenska rikslikare- skålpundets tyngd i luft af normal beskaffenhet, hvarmed förstås luft, som är till hälften mättad med fuktighet, har 15 graders temperatur Cels. och är under ett barometertryck af 25,6 svenska decimaltum. Denna jemförelse grundar Prof. Edlund på en i Sverige existerande borgerlig läg, enligt hvil- ken de svenska vigterna ”hafva sin rätta tyngd” i luft af nämnda beskaffenhet. Om man lägger Prof. Edlunds resul- tat till grund för en uträkning af förhållandet mellan mas- sorna af svenska rikslikare-skålpundet och franska prototyp- kilogrammen och vid uträkningen använder de sifferuppgif- ter, som förekomma i Vet. Akad. Handl. 1:a och 7.de band., så kommer man verkligen till ett resultat, som ganska noga öfverensstämmer med det af Prof. Selander och Baron Wrede 85 funna. De nyss antydda sifferuppgifterna kunna uttryckas genom följande I V=E- 0,0016 V2VE0,560 R'—0,42501215 K, 10000 00002? der jag betecknat tyngden i lufttomt rum af prototypkilo- grammen med K, af svenska platina rikslikareskålpundet med R, af Sv. Vetenskapsakademiens platina-skålpund med V och tyngden i luft af normal beskaffenhet af de tvenne sist- nämnda vigterna med PR" och V”. TI stället för koefficienten 0,0016 förekommer i Vet. Akad. Handl. 0,002, men då man pröfvar räkningarna, genom hvilka detta tal erhållits, och utför dem på 4:e decimalen när, erhålles den ofvanupp- gifna koefficienten. Från de anförda eqvationerna fås R = 0,42503637 K, hvilket skiljer sig från BSelander-Wredes re- sultat: 2 =0,4250369 K endast med 0,53 milligram. Denna obetydliga skillnad beror sannolikt af tillfälliga fel vid väg- ningarne. — Såsom ett medeltal af begge resultaten finner man således, att det svenska rikslikare-skålpundet af platina innehåller en massa af 0,4250364 kilogram. Angående si- sta siffran torde följande anmärkningar icke vara alldeles öf- verflödiga. Den af Professorerne' Ångström och Nordenskjöld i Paris justerade platina-kilogram, hvarmed Prof. Edlund jem- fört kopian af svenska rikslikaren, skulle enligt protokollet, som fördes vid justeringen i Paris, väga 1,00000155 kilogr.: men här återstår att göra en- liten rättelse för luftens lyft- ning och andra ännu mindre för bortlemnade decimaler och smärre räknefel, hvarigenom talet 1,00000155 förvandlas till 1,00000151. Det nyss funna värdet för B=0,42503637 K skulle i anledning häraf minskas med 1 å 2 enheter af sista decimalordningen. Äfven af andra skäl kan sista decimalen anses vara osäker på några enheter; ty om man enligt min- sta qvadratmetoden jemför resultaterna af de fyra serier af vägningar, som Prof. Edlund utfört (pag. 26 Vet. Akad. Handl. 7:e band.) så kommer man efter några enkla räkningar till den slutsats, att sannolika felet i det nyss uppgifna talet (0,42503637) uppgår till 11 enheter af sista decimalordnin- V=B'—0, 0079 100007 ort? 86 gen; sista siffran kan således med allt skäl bortlemnas och den föregående ökas med ett, helst man derigenom något närmar sig Selander-Wredes reduktionstal (0,4250369 kilo- gram). Vi återgå från verifikationen af detta, redan för '/, sekel sedan funna noggranna värde på svenska skålpundet till det af Prof. Edlund nyligen uppgifna värdet (0,4250122 kilogr.), hvilket i stöd af en borgerlig lag anses böra föredragas. Vi skola närmast söka utreda betydelsen och användningen af denna lag. En sådan utredning vore af specielt intresse för frågan om det finska skålpundet, hvilket som kändt bör vara lika med det svenska. Prof. Edlunds afhandling innehåller angående denna lag blott den uppgift, att ”de svenska vigterna hafva sin rätta tyngd, då de vägas i luft” af normal beskaffenhet. Häraf synes påtagligen följa, att vigternas tyngd skall reduceras till luft af nämnda beskaffenhet, såväl vid sv. vigters juste- ring sinsemellan som vid deras användning till noggrann väg- ning. Men af de citerade orden följer icke, huruvida den vägda kroppens tyngd skall undergå dylik, eller måhända någon annan reduktion. Det synes likväl vara sjelffallet, att tyngden af den vägda kroppen skall reduceras till lufttomt rum; ty underlåtes denna reduktion, så blir tyngden af hvarje gifven qvantitet luft af samma beskaffenhet, som den omgif- vande, lika med noil, och tyngden af ännu mindre täta krop- par blir negativ. Men i Vet. Akad. Handl. 7:e band. säges, att en kubikfot luft af normal beskaffenhet väger 0,0753061 svenska skålpund. Denna uppgifts egentliga betydelse är på- tagligen den, att kroppen, hvars vigt bestämmes (en kub.fot luft), har samma tyngd i lufttomt rum, som de uppgifna vig- terna (0,0753061 sv. &) i luft af normal beskaffenhet, och på samma sätt måste således hvarje noggrann svensk vigt- bestämning förstås. — Oafsedt det besynnerliga i den före- ställningen, att kroppen, som väges, befinner sig i lufttomt rum, men vigterna i luften, motsvarar den svenska vägnings- metoden äfven i öfrigt endast på ett ganska inveckladt och oegentligt sätt den verkliga meningen och ändamålet med 87 en vägning. — Kroppar vägas nemligen för att bestämma deras massor, men icke för att finna tyngden, såsom det förutsättes i den sednare af de förut anförda definitionerna af begreppet vigt. Att en kropps vigt icke är annat än dess massa, bestämd i vissa allmänt antagna enheter (de såkal- lade vigtsenheterna) framgå ur följande sakförhållanden. I handel och rörelse väger man varor, för att bestämma deras pris, som är proportionelt mot varans mängd eller massa, men deremot har intet att göra med tyngdkraftens intensi- tet. Vid fråga om parikursen mellan skilda länders mynt vill man genom vägning finna qvantiteten eller massan af ädel metall. De för skilda länder i Paris och Berlin förfär- digade noggranna kilogrammer hafva samma massa, som franska prototyp-kilogrammen, på eft undantag när: den förut omnämnda, för Sveriges räkning beställda messingskilogram- men, hvilken sannolikt på Berzelii inrådan, men ingalunda tillfölje af någon förändring i metriska systemets principer (såsom Prof. Edlund antager), blef af Arago justerad enligt svensk justeringslag. En kilogram, två kilogram o. s. v. be- teckna således massor af gifven storlek, men icke gifna kraf- ter eller tryck. Att de för skilda länder förfärdigade kilogram- merna, ehuru olika till tätheten, likväl hafva samma massa, sluter jag af följande afhandlingar: protokollet fördt vid ju- steringen af svenska platina-kilogrammen (sp. vigt = 20,56; massa = 1,0000015 kilogr. protot.), protokollet fördt i Berlin af Bremiker vid justering af Helsingfors-kilogrammen af mes- sing (sp. vigt = 38,1487, massa = 1,00000018 kilogr. protz, i samma protokoll förekommande uppgift om justering af Ber- liner-kilogrammen af platina (sp. vigt = 21,00756, massa = 0,99999815 kilogr. prot.). Vid bestämning af kroppars tät- het vägas kropparne för att finna mängden af materie, d. ä. massan, som innehålles i en gifven volym; men om tyngd- kraften verkar med större eller mindre styrka, är för frågan likgiltigt. Med ett ord, vigt är massa och bör icke för- vexlas med en kropps tyngd, som är en kraft, beroende af många omständigheter, såsom latitud, höjd öfver hafsytan m. m. Då vidare förhållandet mellan tvenne kroppars massor 88 är lika med förhållandet mellan deras tyngder i Jufttomt rum och på samma ställe af jorden, så synes det ju vara helt na- turligt att vid noggranna vägningar reducera till lufttomt rum såväl vägda kroppens som vigternas tyngder; ty det tal, som sålunda bestämmes, uttrycker direkt storleken af kroppens massa i förhållande till den använda vigtsenheten. — Enligt den svenska vägningsmetoden kommer man väl till samma mål, men på ett nog indirekt och oegentligt sätt. Man definierar först det svenska skålpundet såsom rikslika- rens tyngd i luft af normal beskaffenhet på det ställe af jor- den, der vägningen anställes, d. v. s. att svenska skålpun- det är en kraftenhet, som varierar med latituden och höjden öfver hafsytan, så att den förblir proportionel mot tyngd- kraftens intensitet på hvarje ställe af jorden. I denna va- riabla kraft-enhet uttrycker man sedan tyngden i tomrum- met af den vägda kroppen, och emedan då äfven denna tyngd är proportionel mot tyngdkraftens intensitet, så blir förhållandet mellan båda tyngderna ett konstant tal, som be- tecknar kroppens massa. Enheten för detta tal är likväl icke, såsom man skulle vänta, massan af någon verkligen existe- rande svensk vigtsetalong, såsom t. ex. rikslikare-skålpundet, utan massan af en fingerad kropp, hvars tyngd i lufttomt rum är lika med tyngden af den lika benämnda vigtsetalon- gen i luft af normal beskaffenhet. — Till dessa den svenska vägningsmetoden åtföljande förvecklingar kommer ännu en teoretisk origtighet, som torde förtjena att framhållas. Om svenska rikslikare-skålpundet tänkes förflyttadt till skilda la- tituder, så varierar dess tyngd i luft af normal beskaffenhet strängt taget icke såsom tyngdkraftens intensitet, hvilket vid skålpundets definition förutsattes; ty denna tyngd kän anses bestå af tvenne termer, nemligen: 1:o likarens tyngd i tom- rummet, 2:0 minus luftens lyftning. Vore nu normal-luften alltid af samma täthet, så skulle båda termerna blifva pro- portionela mot tyngdkraftens intensitet. Men sådant är icke verkliga förhållandet; ty luftens normala beskaffenhet be- stämmes genom trycket af en qvicksilfverpelare af gifven höjd (25,6 sv. dec. tum) och emedan denna pelares tryck 39 är proportionelt mot tyngdkraftens intensitet, så blir äfven normal-luftens täthet enligt Mariotte's lag proportionel mot samma qvantitet. Den 2:a af de nyss betraktade termerna blir således proportionel mot qvadraten af tyngdkraftens in- tensitet, då deremot 1:a termen äfvensom vägda kroppens tyngd i tomrummet äro proportionela mot 1:a digniteten. Förhållandet mellan kroppens tyngd i tomrummet och vig- ternas tyngd i luft af normal beskaffenhet, som borde vara konstant och uttrycka kroppens massa, blir således en varia- bel, af latituden beroende qvantitet. Förändringen är vis- serligen ganska liten, till och med för de mest olika latitu- der; men derigenom minskas icke det teoretiskt origtiga i de antaganden, som ledt till den orimliga slutsatsen, att mas- san af en kropp vore till en viss grad beroende af latituden. Den svenska vägningsmetoden innehåller således i det fram- ställda afseendet en origtighet, som endast derigenom kan rättas, att denna, redan förut nog invecklade metod ännu mera försvåras, i det att normal-luften definieras genom en qvicksilfverpelare af konstant tyngd, d. v. s. af olika höjd för skilda orter. I slutet af Professor Edlunds afhandling antages, att franska kilogrammen skulle hafva tvenne skilda värden, ett lagligt och ett praktiskt. 1 förhållande till det förra vore svenska skålpundet = 0,4250122, i förhållande till det sed- nare = 0,4250758. — Af hvad jag anfört om de för skilda länder förfärdigade kilogrammer, framgår likväl som ett obe- stridligt faktum, att kilogrammen icke har mer än en stor- lek, som bestämmes genom massan af franska prototyp-ki- logrammen. De tvenne nyss anförda reduktions-talen be- teckna således icke två olika kilogrammer, utan tvenne olika svenska skålpund; till de förut omnämnda tvenne svenska skålpunden kommer således nu ett tredje. Att verkligen så är, finner man tydligt deraf, att uti en nyligen utgifven svensk reduktions-tabell för vigter (Femställiga logarithmtabeller af A. F. D. Wackerbarth, Upsala 1867, sid 217) alla frem- mande vigter blifvit, i stöd af Professor Edlunds slut-på- stående, jemförda just med detta tredje svenska skålpund, 90 utgörande 0,4250758 kilogram. Då man närmare söker ut- reda den egentliga betydelsen af detta tal, befinnes detsam- ma beteckna massan af ett svenskt skålpund, som har samma tyngd i luft af normal beskaffenhet som svenska rikslikare- skålpundet och samma täthet som den af Professor Edlund begagnade satsen af messingsvigter (spec. vigt = 8,16). Men det finnes intet skäl att antaga just denna täthet för vigter i allmänhet eller att företrädesvis fästa sig vid massan af messingsvigter; ty såväl i Sverige som Frankrike användas ju äfven vigter af andra ämnen med betydligt olika täthet. På denna väg kan således intet reduktionstal mellan sven- ska skålpundet och kilogrammen bestämmas. Den i S:t Petersburg år 1835 nedsatta komitén för mått och vigters jemförande, hvars undersökningar anses vara särde- les noggranna, har visserligen funnit nära nog samma värde för svenska skålpundet, nemligen att detsamma vore lika med 99,6502 solotnik, hvilket utgör 0,4250883 kilogram (en- ligt det af komitén uppgifna förhållandet mellan solotnik och kilogram: 96 solotnik eller 1 ryskt & = 0,4095173 kilogram). Men här har åter ett fel insmugit sig, beroende af den olämp- liga metoden att justera svenska vigter. Komitén, som san- nolikt icke blifvit behörigen underrättad om denna metod, har på vanligt sätt bestämt massan af den komitén tillställda svenska vigtsetalongen, hvars rigtighet blifvit undersökt och bestyrkt af Professor Rudberg. Den nära öfverensstämmelsen mellan de tvenne sist uppgifna värdena för svenska skålpun- det förklaras således lätt, om vi antaga, att den svenska eta- longen var gjord af messing: begge uppgifterna äro nemli- gen origtiga, emedan massan af ett svenskt messings-skål- pund blifvit substitueradt i stället för dess tyngd i luft af normal beskaffenhet. Af allt det föregående synes följa, att det sven- ska vigtsystemet är till den grad olämpligt, att man, så länge detsamma begagnas, svårligen skall. kunna undvika fel och misstag af samma beskaffenhet, som de förut be- gångna, af hvilka här endast några, de anmärkningsvärdaste blifvit omnämnda. Fäster man sig tillika vid den från åt- 91 skilliga internationela komitéer och möten till de lärde så ofta ställda uppmaningen att förena sig om ett gemensamt mått- och vigtsystem, helst det franska decimalsystemet, så synes man kunna antaga, att den hittills i Sverige och Fin- land begagnade olämpliga vigtsenheten skall framdeles er- sättas genom kilogrammen, åtminstone vid alla sådana un- dersökningar, der stor noggranhet fordras. Endast då äldre svenska eller finska vigtsbestämningar skola jemföras med dylika i andra länders vigt, vore det så- ledes nödigt att känna reduktionstalet till en gemensam vigts- enhet, såsom t. ex. kilogrammen, och i denna händelse för- anledes man, att af de förut uppgifna reduktionstalen före- draga det andra (1 sv. & =0,4250122 kilogram); ty ehuru äfven de öfriga motsvara allt, hvad i handel och rörelse el- ier genom borgerliga - lagar kan fordras och Selander-Wre- des reduktionstal dessutom hvilar på en riktigare och enk- lare princip, så har Professor Edlunds nyss uppgifna reduk- tionstal likväl företräde i det afseendet, att det hänför sig till ett sådant begrepp om svenska skålpundet, som af gam- malt gjort sig gällande bland svenska och finska vetenskaps- män och hvilket således måste bibehållas, för att icke för- ändra betydelsen af äldre vetenskapliga vigtsbestämningar: det är nemligen blott i vetenskapliga undersökningar en så- dan noggranhet kan komma i fråga, att man behöfde göra någon skillnad mellan de uppgifna reduktionstalen. Bland noggranna vigtsbestämningar, egnade att lemna upplysning om det svenska skålpundets af gammalt antagna betydelse, torde främst böra nämnas Prof. Hällströms uppgift, att tyngden i lufttomt rum af en svensk kubikfot vatten af 0 graders tem- peratur är lika med 61,57282 svenska skålpund. Om man på denna uppgift tillämpar Prof. Hällströms kända formler för vattnets täthet vid olika temperaturer, så finner man, att tyngden i tomrummet af en svensk kubikfot vatten af stör- sta täthet är lika med 61,5797 sv. H. En kubik-decimeter vatten af största täthet väger åter en kilogram och en sv. kubikfot är = 26,1720 kubik-decimeter: då dessa tal jemfö- ras, finner man, att det svenska skålpund, som Prof. Häll- 92 ström användt såsom enhet, utgör 0,42501 kilogram, hvilket så nära öÖöfverensstämmer med Prof. Edlunds första uppgift om svenska skålpundet, att det icke kan betviflas, att begge enheterna äro till begreppet lika. — Till samma enhet hän- för sig uppgiften i Sv. Vet. Akad. Handl. för år 1825, att tyngden i lufttomt rum af en sv. kubikfot vatten af 163 gra- ders temperatur C. är lika med 61,51951 sv. 8. I stöd häraf vore 1 sv. & = 0,42495 kilogram. — Dessa och andra dy- lika talvärden utvisa, att enligt den betydelse man vanligen i vetenskapliga undersökningar gifvit det svenska och finska skålpundet, detsamma i öfverensstämmelse med Prof. Edlunds undersökning bör anses vara lika med 0,4250122 kilogram. Några notiser om Bison europaeus. Af Fr. W. Mäklin. Man känner numera med fullkomlig säkerhet, att ännu under den historiska tiden åtminstone tvenne skilda vilda oxarter lefde i Europa, af hvilka den ena i CAESAR's och PLI- Ni arbeten kallas urus, den andra benämndes deremot af SESECA och Prins till bison. Hvardera af dess arter hade man fordom tillfälle att skåda på circus i Rom. I sednare tider förvexlades dessa tvenne species länge med hvarandra och några naturforskare ansågo dem t. o. m. för identiska, ehuru skilnaden dem emellan i sjelfva verket är ganska vä- sendtlig. I utredandet af artskilnaden emellan dessa former äfvensom för kännedomen af deras utbredning i skilda län- der under förgångna tider har professor NILSSON i Sverige in- lagdt en icke ringa förtjenst; de zoologiska benämningar ”Bos Urus Antiqu.” och ”Bos Bison L.”, hvarmed ifrågava- rande species betecknas i bemälde författares hos oss all- mänt kända och anlitade arbete, Skandinavisk fauna, 2:dra uppl... kunna deremot enligt min öfvertygelse ingalunda god- kännas. Den nu brukliga zoologiska nomenklaturen är nem- ligen alls icke beroende af de namn Plinius eller någon an- nan forntidens författare tilldelat en djurart, ty man fäster en betydelse endast vid benämningar bestående af ett slägt- och ett artnamn, hvilka tillika äro åtföljda af en diagnos el- ler fullständigare beskrifning, som innefattar tillräckliga ka- rakterer för artens igenkännande. I öfverensstämmelse med denna princip kallar man derföre i zoologin numera allmänt den förra af de ofvanföre omnämnde oxarterna till Bos pri- migenius Bojanus. 94 Hvad den sednare artens benämning beträffar, vill jag här anföra följande. Så vidt jag har mig bekant, gjorde LINNÉ redan 1749 i sitt arbete öfver Sveriges husdjur ett för- sök att införa s. k. trivial-namn. Inom vextriket utförde han detta fullständigt 1753, men först i den X:de uppl. af Systema Naturae, 1758, finnas alla af honom då kända djur- arter upptagna med generiska och trivialnamn samt karak- teriserade med korta diagnoser. Redan i denna X:de upp- laga beskrifves en Bos bison sålunda: ”Cornibus divarica- tis, juba longissima, dorso gibboso” — och beträffande dess förekomst uppges: ”Habitat in Mexiko, Florida”. Det är häraf ganska tydligt, att namnet Bos bison L. tillkommer den af GMELIN, I, p. 204, beskrifna Bos americanus, men in- galunda den i Europa förekommande arten. Äfven i den XII:te uppl. af Syst. nat., som utkom 1766, der Bison ame- ricanus Catesb. uppföres som var. ”8” af denna art, uppges äfvenledes endast Mexiko och Florida som dess fädernesland. -— Efter den redan för åtskilliga decennier af några införda metoden att upphöja Linnés och andra författares artnamn till generiska benämningar för nya uppställda slägten, hvarige- nom äldre naturforskares namn ur vetenskapen mer och mer utplånas och nyare artbenämningar införas, har man äfven af speciesnamnet bison bildat benämningen på ett nytt genus eller subgenus Bison (H. Sm.) Sund. och kallat den euro- peiska hithörande och ännu lefvande formen Bison europaeus Ow., den amerikanska deremot till Bison americanus Gmel. — Ehuru jag för min del icke godkänner en dylik förän- dring af artnamn, då just arten enligt min uppfattning måste anses som det konstanta i naturen, men den generiska be- gränsningen är beroende af enskilda naturforskares uppfatt- ning och dessutom fortfarande förändras efter vetenskapens successiva framsteg och man derjemte i sednaste tider gan- ska allmänt börjat återinföra de äldre ursprungliga artbe- nämningarne, vill jag här likväl i det följande, för att und- vika. vidlyftigheter och förvexlingar, helt enkelt benämna den europeiska bison-oxen eller den, som i Tyskland fordom kallades Wisent eller Wisunt, Bison europaeus. Att denna 95 artform af Linné i X:de uppl af Syst. Nat. framhålles som en varietet af Bos taurus under beteckningen af « Urus och i den XII:te uppl. som 8 Urus utan någon särskild beskrif- ning, är väl i ögonen fallande, då han om densamma säger: ”Habitat in Polonice depressis graminosis ferus Urus.” Detta är väl äfven hufvudorsaken dertill, att denna art af somliga författare, t. ex. af Vv. NORDMANN och EICHWALD, blifvit kallad Bos urus. Bos primigenius Bojan., som på svenska med full rätt kallas Ur-oxen och ännu under Jul. Caesar's tid anträffades i Germanien i den Hercyniska skogen, men nu redan under en längre tid, enligt någras åsigt dock först sedan den förra hälften af det sextonde seklet, i sitt vilda tillstånd varit all- deles utrotad, egde enligt Caesars och andras beskrifning skapnaden och färgen, nemligen den svarta, af den vanliga oxen samt var beklädd med temmeligen släta hår öfver hela kroppen, men utmärkte sig genom mycket större dimensio- ner (”Hi”, scil. uri, ”sunt magnitudine paulo infra ele- phantos?. De Bello Gall. VI, cap. XXVII) äfvensom ge- nom hornens storlek. Dessa till färgen hvita och endast emot spetsen svarta horn voro, enligt hvad man känner efter en hel mängd ur torfmossar uppgräfda skallar och t. o. m. hela skeletter, liksom hos alla tama boskapsraser fästade tätt fram- för den kant, som skiljer pannan från nacken; den mer el- ler mindre platta pannan var längre än bred. Enligt NILS- SONS noggranna undersökningar och forskningar har denna art i forntiden varit kringspridd ”öfver en stor del af Europa, från det nuvarande Skåne till Frankrike och Italien, och från England till långt in i norra och vestra Asien”. Deröfver att denna art lefvat t. o. m. i den sydligaste delen af Skan- dinavien ännu sedan landet blifvit af menniskor bebodt, har nyssnämnde naturforskare framhållit ett tydligt och slående bevis, som jag här vill anföra. I universitetets museum i Lund förvaras nemligen ett af Nilsson sjelf dit föräradt ske- lett af en uroxe, som 1840 upptogs på tio fots djup ur en torfmosse vid Önnarp af Wemmenshögs härad i södra Skåne. På detta skelett finner man i ryggen ett märke, som äfven 96 af de bekante anatomerne JoH. MäLrLER och AND. RETZIUS an- setts vara följden af ett sår, som under djurets lifstid och det under en tidigare ålder blifvit detsamma tillfogadt af menniskohand, antagligen med en kastpil. Den närmare be- skrifningen öfver de spår kastvapnet qvarlemnat i ryggrads- benen bevisar på det tydligaste rigtigheten af de gjorda förut- sättningarna. Enligt Caesars beskrifning var uroxen stark, snabbfotad och vild; han yttrar om densamma: ”Magna vis eorum et magna velocitas: neque homini, neque ferae, quam conspexe- rint, parcunt.” Dess horn begagnades, beslagna i kanterna med silfver, af germanerna liksom af de nordiska folkslagen (barbari septentrionales) till dryckeskärl och kunde ett så- dant horn, enligt Plinii EINER inrymma en urna eller när- mare 5 svenska kannor. | Enligt CUVIER's åsigt härstammar den tama boskapen ifrån uroxen, men detta kan påtagligen endast gälla de stora, långhornade raserna såsom t. ex. den holsteinska, friesländ- ska 0. s. v. På tvenne ställen i Skottland, nemligen i en park vid Millingham (andra skrifva Chillingham) samt vid Hamilton förekommer ännu en till hälften vild boskapsras af hvit färg med svart nos och med invändigt samt emot spet- sen roströda öron, som har hvita och endast i yttersta spet- sen svarta horn. Denna nog egendomligt tecknade boskaps- ras, afbildad i Illustrirte Naturgesch. s. 268, fig: 970, som enligt uppgift ännu aldrig egentligen blifvit tämd och under medeltiden haft en ganska stor utbredning öfver den sydli- gare delen af Skottland, den nordligare delen af England äf- vensom i Wales, anses af flere såsom direkte nedstigande från och närmast beslägtad med den egentliga uroxen, ehuru Nilsson, som sett ett uppstoppadt exemplar deraf i British Museum i London, påstår, att den stora holsteinska rasen både till hufvudets form och hornens storlek kommer mye- ket närmare till urus än denna ”White Scotch Bull.” Andra korthornade och småvexta europeiska boskaps- raser anser man härleda sig deis från den i diluviala lager anträffade Bos" longifrons Ow., t. ex. den bruna schweitziska, I den småvexta, småhornade och stundom alldeles hornlösa boskapen i Wales och på högländerna i Skottland o. s. v., dels från den likaledes diluviala Bos frontosus Nilss.. deri- från enligt namngifvarens åsigt måhända den mindre stor- vexta, småhornade och ofta kulliga rasen kunde härstamma, som förekommer i fjälltrakterna i Norge och liksom B. fron- tosus har en högt uppstående knöl emellan hornfästena öfver nacken. Det är dessutom antagligt, att några af de nuva- rande europeiska boskapsraserna redan i Asien blifvit tämda och under folkvandringen införda; man finner nemligen i nyssnämnda verldsdel ännu lefvande vilda oxarter, hvarjemte fossila lemningar af dylika derstädes blifvit anträffade. Ingen anledning har man deremot att förutsätta, det några tama boskapsraser skulle leda sitt ursprung från Bison euro- paeus Ow. — Arterna af detta genus eller subgen. Bison skilja sig dessutom väsendtligt från all tam boskap af det egentliga slägtet Bos derigenom, att den kullriga pannan hos dem är bredare än lång, hvarjemte deras utåtriktade horn äro fästade något stycke framför frontoparietallisten. Förtigas bör icke heller den omständigheten, att arterna af subgen. Bison sakna den första afdelningen af magen eller den s. k. våmmen (ingluvies eller rumen), som hos species af det egentliga slägtet Bos är den rymligaste af alla Vid BSocietetens sammanträde den 20 Mars förlidet år omnämnde jag den värdefulla gåfva, hvarmed H. M. Kejsa- ren täckts hugna härvarande zoologiska museum, bestående i ett vackert exemplar af Bison europaeus Ow. — Detta exemplar blef straxt derefter uppstoppadt och uppställdt samt utgör nu den mest framstående prydnad 1 vårt museum. Då hittills om denna ännu i Lithauen i nästan fullkomligen vildt tillstånd lefvande art ingenting finnes publiceradt i vårt land och intresset för densamma hos oss numera betydligen sti- git, tror jag mig gå fleres önskningar till mötes, då jag i öf- versigten af Societetens förhandlingar särskildt om denna art lemnar ett utdrag ur de många äldre och nyare arbeten och uppsatser, deri mer eller mindre utförliga notiser meddelas beträffande denna arts förekomst och lefnadsförhållanden. qT 98 Såsom vi ofvanföre omnämnt, kallades denna art i Tysk- land fordom Wisent eller Wisunt och omtalas under detta namn t. ex. i Lied der Nibelungen vid skildringen af en jagt i trakten af Worms, dervid BSiegfried utom andra djur äfven dödade fyra uroxar och en Wisent. I sednare tider hafva tyska författare vanligen betecknat detta species med nam- net Auerochs eller europäischer Auerochs, en benämning, som enligt CaArRUs” förmenande borde undvikas ”um die Ver- wechselung mit dem Urus der Alten zu vermeiden”, såsom han yttrar sig. Bison europaeus har fordom haft en temme- ligen vidsträckt utbredning i Europa, men hufvudsakligast i den ostliga delen af denna verldsdel ända ned till Grekland samt långt in i Asien. Några naturforskare hafva t. o. m. uttalat den förmodan, att ifrågavarande art knappast ens fö- rekommit vester om floden Oder. Denna åsigt torde likväl ej delas af många; det uppges nemligen, att fossila ben af densamma blifvit anträffade i Italien och Frankrike, ja t. 0. m. i England, förutsatt nemligen att Bison priscus Bojan. är identisk med denna art. Ännu i Caesars tider fanns den i Gallien, Germanien och Belgien, och samtidigt med Bos pri- migemus och B. longifrons har den äfven vistats i den syd- ligaste delen af Sverige, således efter den tid detta land blif- vit bebodt af menniskor, men har här påtagligen varit myc- ket sällsyntare än de förenämnda oxarterna, då man lyckats anträffa endast få qvarlefvor af densamma. Den europeiska bisonoxen utrotades småningom mer och mer — och det na- turligtvis inom kortare tid i de mera befolkade vestligare delarna af Europa, isynnerhet som den ifrån början der va- rit mindre allmän. Redan i 17:de seklet ansågs den som ganska sällsynt i Ostpreussen, hvarest den anträffades endast öster om Tilsit, och enligt uppgift fälldes der det sista exem- plaret af en tjufskytt 1755. Dess förekomst i Kaukasien, som redan i förra seklet uppgafs af GöLDENSTDÄT och i sed- nare tider blifvit förfäktad t. ex. af general Rosen och af den bekante naturforskaren K. E. v. BAER, har blifvit bestridd af andra, t. ex. af EiCHWALD. Allmänt är det deremot be- kant, att ett numera icke alldeles ringa antal af denna ko- 99 lossala djurart under särskildt kejserligt beskydd lefver och frodas i ett fullkomligen fritt tillstånd i en stor skog i Lithauen. Denna skog, som på ryska kallas Bäloväschkaja") Puschtscha (ödemarken), är belägen på en stor slätt i Prushanska di- striktet af guvernementet Grodno emellan 52? 30' och 52254: n. br. samt 4195” och 41931” ostl. 1. samt omfattar enligt nyare ryska källor en areal af 106,000 desjätiner??). Dess största längd i en riktning från NNV till SSO utgör omkring 42 verst, dess minsta bredd i det närmaste från vester till öster cirka 23 verst"”+). Denna ödemark omges nästan på alla sidor af jemna stepper och som bisonoxen hufvudsakli- gast uppehåller sig i skogar och i allmänhet icke besöker slätterna, lemnar den ej sin hemvist. Sjelfva skogen, som har ett mera nordiskt utseende, utgöres hufvudsakligast af höga barrträn, här och der blandade med björk, lind, alm, ek och bok, och som marken på många ställen är sumpig. anträffar man här videbuskar i icke ringa antal. Nästan en tolftedel af hela arealen är mer eller mindre kärrartad, ehuru man kan gå öfver de flesta af dessa moras. På nyssnämnda sumpiga ställen uppehålla sig elgar, som med mycken lätt- het och utam att sjunka springa öfver den sanka marken. För omkring 70 år sedan funnos der äfven hjortar, som en- +) På polska torde namnet heta Bialowesha, såsom denna öde- mark kallas af Eichwald; tyska författare skrifva vanligen Bialovicza eller t. o. m. Bialowitz. +=+) Enligt uppgift af d:r Franz Miller, professor vid vete- rinärskolan i Wien, som under sednaste tider på ministerielt uppdrag och med köcgderkörliet tillstånd varit rest till denna trakt för att sjelf på ort och ställe preparera en bisonoxe, omfattar denna skog 112.079 desjätiner, ”deraf hvarje innehåller 16,500 qvadratfot”. — Se Härom Globus, Illustrirte Zeitschrift fir ränder und Völkerkunde, 5:ter Bd, 1864, p. 381. ++) Enligt Eichwald (Naturhistorische Skizze von Lithauen, Wol- hymien und Podolien, Wilna 1830) ligger en verst i nordostlig riktning ifrån Bäloväschkaja Puschtscha och skild från densamma genom flo- den Narwa en mycket mindre dåförtiden grefve Tischkiewitsch till- hörig skog, der 30—40 bisonoxar lefde. Denna skog skall numera äfvenledes tillhöra kronan. 100 ligt sägen under början af det sjuåriga kriget dit invandrat från Preussen, men sedermera återigen af vargar blifvit ut- drifna derifrån. Bland större däggdjur, som ännu finna ett tillhåll i dessa öde trakter, må här anföras råbockar, vild- svin, räfvar, lodjur, vargar och björnar, och är det bekant, att de begge sistnämnda rofdjuren årligen fälla åtskilliga bi- sonoxar. De fordna polska konungarne företogo ofta jagt- färder till denna vidsträckta skog och synes AuGuUsT III fun- nit ett särdeles nöje deri. Nästan i midten af Bäloväsehka ödemarken finnes denne konungs fordna jagtslott, omgifvet af fruktbara åkerfält, och här står äfven en till minne af en 1752 företagen jagt upprest stenpyramid, som på tvenne si- dor bär inskriptioner på tyska samt på de tvenne andra dy- lika på polska språket. Vid detta tillfälle, den 27:de Sep- tember, fälldes icke mindre än 42 bisonoxar, 13 elgar och 2 råbockar, och det är denna hjeltebragd, som inskriptio- nerna på stenen omtala för kommande generationer. Dylika större jagt-tillställningar förbjödos här emeller- tid af Kejsar ALEXANDER I 1803 och får nu detta ståtliga djur endast fällas med kejserligt tillstånd. Redan under de polska konungarnes tid skall ett strängt straff hafva blifvit utsatt för dess olofliga dödande och t. o. m. bärandet af röda eller andra lysande kläder, som bragte tjurarne i raseri, var förbjudet i trakten af deras bostad. För en icke alltför lång tid sedan bestraffades fällandet af en bison med deportation till Siberien, men under sednaste tider, då antalet af exem- plar märkbart förökat sig, har straffet blifvit nedsatt till bö- ter af 150 rubel s:r. För skogens vård och dels äfven till bisonoxens be- skydd har man indelat hela området i ett antal underforste- rier eller distrikter. Den årliga inkomsten ifrån Bäloväschka ödemarken är ej ringa och derföre är för skogens bevakning anställd en mängd s. k. jägare, hvilka icke uppbära någon aflöning, men i stället åtnjuta rättigheten att vid kanterna af skogen hvar och en bebruka ett bestämdt antal desjätiner jord. Omkring och uti skogen äro dessutom flere bönder eller kolonister bosatte, af hvilka åtminstone en del, utom 101 andra åligganden, derjemte bör för den vilda boskapens räk- ning inberga hö, som särskildt uppstälies på upprätt stående stänger. Icke sällan nedvräkas böndernas egna höstackar om vintern af detta djur, som i dem stundom t. o. m. skall söka sig skydd emot kölden. Under den kalla årstiden lem- nar den föröfrigt sällan skogen om dagen och är endast om natten i rörelse efter sina födoämnen. Den europeiska bisonoxens osteologiska byggnad är re- dan, och det nog fullständigt, beskrifven af BoJanus (Act. Acad. Caes. Leop. Carol. Nat. Cur. XII, part. II). Vi hafva förut framhållit olikheten i pannans form och hornens vid- fästning hos Bison europaeus och de vanliga raserna af den tama boskapen; en omständighet anser jag mig här ännu särskildt böra utpeka, nemligen att hos bisonoxen finnas 14 refbens par, då man hos den vanliga boskapen, åtminstone enligt regel, endast finner 13. Den bisonko BoJAnUs var i tillfälle att undersöka hade visserligen endast 13 par refben, men detta var ett tillfälligt undantag, ty EiCHWALD om- nämner, att den ko man erhållit till universitetet i Wilna hade 14. Största likheten har ifrågavarande art bland alla nu lefvande species onekligen med Bison americanus. Vårt museum har utsigt att denna sommar genom naturaliehand- laren G. A. FRANK i Amsterdam riktas med ett exemplar af sistnämnda art med åtföljande skalle; måhända blir jag deri- genom i tillfälle att framdeles meddela Societeten några jem- förelser emellan dessa tvenne artformer. Jag anser det onödigt att här lemna en beskrifning öf- ver den europeiska bisonoxens yttre utseende, då densamma numera finnes uppstoppad i härvarande museum. Endast med afseende å färgen vill jag omnämna, att kalfven skall bära en silfvergrå drägt utan några teckningar; vid fyra el- ler sex års ålder blir den svartaktig och då håren samtidigt "äro långa och glänsande, skall bisonoxen vid denna ålder vara vackrast, men härefter färgar sig hufvudet och halsen mera kaffebruna, tills hela kroppen slutligen antager denna färg. Att sluta efter färgen är vårt exemplar således en 102 ganska gammal tjur. Hos särdeles gamla tjurar vexer skäg- get ej mera, tänderna falla småningom ut och klöfvarna skola till den grad afnötas, att benen i tårna framstå. Den tätaste och vackraste hårbeklädnaden bär denna art i November, då den första snön fallit, och denna drägt förloras ganska hastigt åter, då snön bortsmälter, oftast redan i Februari månad. Om våren är den magrast, men om hösten deremot vid ett gan- ska godt hull. Bison europaeus lifnär sig i allmänhet af samma födo- ämnen som den tama boskapen, men visar dock en viss för- kärlek för några vexter, t. ex. Banunculus repens, Cirsium oleraceum, Hierochlea borealis och öfverhufvudtaget för gräs och örter af en mera bitter och skarp smak. Tidigt om vå- ren uppsöker den redan under snön sippor och ranunkler, och längre fram de nyss utslagna bladen af lindar, popplar, almar och Salix-arter. Den äter äfven gerna bladen af några buskvexter, t. ex. af Rhamnus och Lonicera, men deremot aldrig björk- och ekblad, ännu mindre barr. Under vinter- tiden skall den mest älska 2—3 års gamla stånd af Calluna vulgaris och t. o. m. föredraga dem framför det för dess räkning inbergade höet. Under denna årstid afonagar bison- oxen äfven barken af yngre träd och håller till godo med vissa slags mossor och lafvar. I zoologiska trädgårdar födes han hufvudsakligen med hö och hafra. Han dricker sällan och det vanligen ur pussar i skogen, der han äfven gerna lögar sig under den varma årstiden; förföljd skall han simma med skicklighet. Om sommaren äfvensom under var- ma dagar om hösten ligga bisonoxarne ofta i timtal på san- diga ställen, der de gräfva åt sig stora gropar och afhålla flugorna ifrån sig medelst svansens viftande. Ytterst sällan framföder den europeiska bisonkon flere än en kalf i gången. Parningstiden infaller i medlet af Augusti månad och är åtminstone den 13 September (1 Sept. gamla st.) alldeles slut. Drägtigheten varar liksom hos den tama boskapen i nio månader. Lifslängden uppskattas till fyratio år och först vid det åttonde åldersåret uppges denna art uppnå sin fulla kroppsstorlek. 103 Man gjorde i tiden många fruktlösa försök att kroasera ifrågavarande species med den tama boskapen i trakten — och ännu 1830 uppgaf Eichvald i sitt förut af oss omnämnda arbete att detta icke lyckats, ehuru vildsvin af parningsdrift stundom t. o. m. tränga in till bondgårdar för att uppsöka sina tämda samslägtingar och der med lätthet instängas och fångas. Nilsson finner häri ett bevis till för den åsigten, att den europeiska bisonoxen icke på minsta sätt bidragit till bildandet af någon tam boskapsras. Grefve LEOPOLD WALITZKI, egare till Jeziora, lyckades emellertid förskaffa sig flere ba- starder af en bisontjur med en utmärkt ras af schweiziska kor"). Dessa sålunda frambragta kalfvar dogo alla i en bo- skapssjuka med undantag af en enda. D:r MäLrLERr var i till- fälle att se denna bastard, som då var 2!/, år gammal. Dess horn voro mera rakt böjda samt mera tillspetsade emot än- dan; svansen var starkt utbildad, men kroppens färg liknade bisonoxens. Detta unga djur var mycket vildt, hölls fästadt vid en ked och lät icke vidröra sig. Under parningstiden föra tjurarne förtviflade strider med hvarandra, dervid de yngre stundom ihjälstångas af de gamla, som vanligen lefva skilda från de öfriga och upp- söka deras sällskap endast under denna tid. Sin propaga- tionsförmåga förlora de vid 30 års ålder. Oftast anträffas dessa djur i skockar eller hjordar af 20 —40 stycken tillsam- mans och är det anmärkninrgsvärdt, att det alltid finnes ett mycket mindre antal kor än tjurar. Kalfven följer med mod- ren endast under en kortare tid, nemligen endast till påföl- jande Augusti månad, då parningstiden ånyo inträffar. Denna art är begåfvad med ett särdeles fint väderkorn. Isynnerhet de unga djuren äro ganska skygga, men äfven de äldre fly för buller som de höra, och gamla tjurar anfalla menniskan endast då de blifvit retade; och egendomligt är det härvid, att de ej alltid anfalla den som framkallat deras vrede, utan den närmast stående, så att t. ex. en menniska +) Globus, Illustrirte Zeitskrift fir Länder und Völkerkunde, 5:ter Bd, 1864, p. 381. 104 kan blifva anfallen, då en hund skäller på dem. En retad tjur utsträcker hotande sin blåaktiga tunga, skakar på man, viftar med svansen och rullar sina för tillfället blodsprängda ögon. Den europeiska bisonoxen är i allmänhet tung i sina rörelser och ehuru han som förföljd springer ganska snabbt ett kortare stycke, tröttnar han likväl snart och påstås så- lunda ej kunna tillryggalägga mer än på sin höjd en verst utan att stanna för att hemta andan. Mot tre vargar skall han ännu kunna stå sig, men dukar under för ett större an- tal. Det exemplar, hvars skelett d:r Mäller medtog till Wien och som hade en längd af 8 fot och en höjd af 4 fot och 11 tum samt vägde omkring 15 centner, stupade först sedan det blifvit anskjutet med ett dussin kulor. Den till vårt museum förärade tjuren, hvars inelfvor voro uttagna, vägde tillsammans med den af tunnare plankor förfärdigade pack- lådan 55 ryska pud och var således utan tvifvel större än nyss förut nämnda exemplar. Den hade blifvit dödad med tvenne välriktade sprängkulor. Detta kolossala djur ger endast ett svagt grymtande läte ifrån sig. Då en större drift tillsammans framstörtar genom skogen, i allmänhet med sänkta hufvuden och upp- lyftade svansar, sker det ej utan ett betydligt buller och stampande, dervid qvistar och mindre träd afbrytas. Under parningstiden skola yngre tjurar dessutom med hornen upp- gräfva mindre träd och sedermera med denna prydnad på hufvudet löpa genom skogen. Af allt detta kan man sluta, alt denna i våra tider nog egendomliga befolkning i en af de största ödemarker i Europa måste vid ett mera plötsligt uppträdande isynnerhet i större antal på en resande främ- ling göra ett särdeles imponerande intryck. På den tredje dagen efter det snön fallit om hösten anställes af alla forstmän och jägare inom en förut bestämd timme en räkning öfver samtliga exempiaren i skogen efter spåren i snön. HFEichwald, som närmare beskritfver förfaran- det härvid, uppger att detta beräkningssätt skall vara tem- meligen tillförlitligt. Antalet af individer har under olika tider varit betydligt variabelt samt märkbart minskats under 105 och efter krigsoroligheter. Efter fransmännens infall i Ryss- land 1812 nedgick deras antal betydligt och äunu ungefär 1820 funnos endast 350 stycken, men redan 1828 hade dessa förökat sig till 696. Såvidt jag känner, fanns en tid redan något öfver 1000 exemplar, men måhända hafva de sednaste polska oroligheterna ånyo minskat deras antal, åtminstone skall en skara polska insurgenter en längre tid uppehållit sig i denna ryktbara skog. Redogörelse för en på uppdrag af Finska Vetenskaps- Societeten under hösten 1871 utförd vetenskaplig expedition. Af Selim Lemström. (Utdrag.)") Sedan det system vid meteorologiska observationer, som blifvit utförda för Finska Vetenskaps Societetens räk- ning, nu varit tillämpadt en längre tid eller på flere statio- ner ifrån år 1846, så var det af stort intresse att efterse, i hvilket tillstånd de instrumenter, som dervid blifvit begag- nade befinna sig, i följe hvaraf ett beslut blifvit fattadt att utsända en person att utföra denna granskning. På anmodan af Vet. Societetens n. v. ordförande Herr Professor Moberg och dess sekreterare Herr Statsrådet Lin- delöf har jag åtagit mig och utfört denna inspektion, för hvilken jag nu går att framlägga räkenskap. Alldenstund Vet. BSocietetens meteorologiska stationer endast uppgå till ett antal af 22, men icke dess mindre en resa omkring hela Finland, Lappland inbegripet, var nödvän- dig, så ansågs lämpligt att med hufvudändamålet förena an- dra vetenskapliga forskningar, hvilka vore af intresse att utföra. Sålunda bestämdes, att resan skulle afse följande mål: 1:o. Inspektionen af de meteorologiska stationerna. 2:0o. Magnetiska ortsbestämningar. 3:0o. Astronomiska orts- och tidsbestämningar. 4:o. Forskningar angående jordströmmen, eller den elektriska ström, som cirkulerar omkring jorden. 5:0. TIakttagelser på luftelektriciteten och polarljuset. +) Redogörelsen i sin helhet förvaras i Vet. Societetens arkiv. 107 Alldenstund så mångsidig forskning, för att något så när kunna utföras ändamålsenligt, öfversteg en persons kraf- ter, så utanordnades, på framställning af rektor Statsrådet Lin- delöf, från universitetet ett anslag af 509 mark för en med- hjelpare, i hvilken egenskap Studenten Arthur Wallenius medföljde. De för denna expedition nödiga vetenskapliga instrumenter lemnades med en välvilja och beredvillighet, som det är mig ett nöje att med tacksamhet erkänna, från universitetets fysikaliska kabinett och astronomiska observa- torium äfvensom magnetiska och meteorologiska observato- riet härstädes. Det skall blifva min uppgift att här i största korthet gifva en öfversigt af det, som för hvarje af de uppgifna än- damålen blifvit uträttadt, lemnande de vetenskapliga detal- jerna till afhandlingar, hvilka framdeles komma att till So-. cieteten inlemnas. Sedan de för expeditionen behöfliga instrumenter efter mer än tvenne månaders arbete blifvit iordningställda, skedde afresan den 12 Augusti från Helsingfors till Wiborg och ge- nom östra Finland till Kajana, samt vidare till Uleåborg, Torneå, Rovanniemi, hvarifrån resan fortsattes öfver Kittilä till Enare. Nedresan skedde öfver Sodankylä, Kemiträsk och Kuusamo till Uleåborg, samt vidare längs vestra Finland till Wasa och derifrån öfver Jyväskylä, Tammerfors m. fl. orter tillbaka till Helsingfors. Inspektionen af:de meteorologiska stationerna. Emedan de hithörande data från observationerna komma att särskildt publiceras, så skall jag här endast inskränka mig till allmänna reflexioner. De inspekterade stationernas antal utgöra inalles 19, hvaraf de i Keksholm och Wasa under senaste sommar ny- bildade. — Så ung den meteorologiska vetenskapen än är, så har densamma dock redan bragt i dagen resultater af utomordentlig vigt, så väl rent vetenskapliga som ock af stor praktisk betydelse. Man måste dock inom denna vetenskap 108 urskilja tvenne riktningar, af hvilka den ena först i senaste tider tagit rigtig fart, i det den är ett resultat af den andra. Den äldre riktningen utgöres af ett studium af de allmänt klimatologiska förhållandena uti ett land, den yugre af ett på noggranna uppgifter af samtidiga observationer, från vidt skilda trakter af jorden, baseradt systematiskt studium af de dessa data till slutsatser angående väderleken. De observa- tioner, som utföras för Societetens räkning, kunna endast tjena till material för den förra riktningen eller studiet af de all- mänt klimatologiska förhållandena; för den sednare riktnin- gen äro de både ofullständiga och otillräckliga, så att i detta hänseende intet uti vårt land blifvit gjordt, med undantag deraf att några observationsdata per telegraf afsändas till andravorterstaef-2lsNet ft ASIEN — PES == Sd s— — — = — — ot — -— Hvad sjelfva instrumenterna angår, så hafva barome- trarne i allmänhet visat sig vara i godt skick, ehuru den vid afläsningen så vigtiga spegelinrättningen sällan blifvit anli- tad, af det skäl att sjelfva spegeln under tidernas lopp blif- vit betäckt med dam och observatorn af fruktan att söndra röret ej vågat rengöra densamma. För öfrigt har deras ställ- ning och läge i observationslokalen varit efter önskan, med un- dantag af några ställen, der förändringar måst vidtagas. Som be- kant äro de så inrättade, att endast en afläsning behöfver göras, men alla observatörer hafva förklarat, att de med fullkomligt samma omsorg kunde göra tvenne, i hvilket fall man kunde frångå det mindre noggranna kärilbarometersystemet och in- föra häfvertbarometrar. Detta skulle i ekonomiskt hänseende äfven vara mycket fördelaktigt, ty man erhåller tre häfvert- barometrar för en af de kärilbarometrar, som nu af Societe- ten användas. Utom detta skulle äfven för sjelfva noggran- heten vigtiga fördelar ernås genom en förändring. — Den svårighet, som mötte vid transporten af de normalbarome- trar, med hvilka jemförelsen af de resp. stationernas baro- metrar skulle ske, då den måste utföras med de mest olik- artade transportmedel och under svåra temperaturvariationer, 109 gjorde att trenne barometrar förderfvades. Detta oaktadt visar beräkningen af resultaterna, att en noggranhet i kor- rektionerna erhållits, som uppgår till omkr. 0,1 millimeter, hvilket torde vara tillräckligt, då instrumenterna sjelfva, till följe af olikhet vid graderingen m. m. vid de särskilda ba- rometerstånden ej hafva större noggranhet. De vid stationerna begagnade thermometrarne hafva i allmänhet visat sig vara sådana, att de lemna mycket öfrigt att önska. Utom det att glasröret ofta varit så löst på ska- lan, att detsamma kunnat röras omkr. en half grad, så hafva äfven andra fel af svår beskaffenhet yppat sig. Genom gla- sets kontinuerliga sammandragning förändras thermometerns nollpunkt, så att en årligen återkommande undersökning är nödvändig för observationernas noggranhet; detta är något, som knappast kan förekommas, men deremot kan fabrikan- ten mycket väl ställa så till, att rörets kaliber är jemn och graderingen väl utförd, åtminstone så väl att felet ej blifver större än 092,1. På de undersökta thermometrarne hafva ofta förekommit fel i detta hänseende uppgående till flere tion- dedelar af graden, hvilket beklagliga faktum gör att, för en äfven vanlig grad af noggranhet, de flesta afläsningar måste korrigeras. De armar, förmedelst hvilka thermometrarne fä- stas vid fönstret, äro äfven alldeles för korta, ty så nära de nu stå, så kunna de ej undgå att märkbart påverkas af vär- met ifrån väggen. Det vore derföre starka skäl för handen att alldeles frångå detta system och i sammanhang dermed införa psykrometer-observationer öfverallt. Här och der hafva äfven ombrometerobservationer blif- vit anställda, men man uttalade öfverallt den önskan att få infördt ett likformigt system och beqväma instrumenter. Åt de fleste observatörer öfverlemnades, för noggranna tidsbestämningar, trianglar konstruerade särskildt för ända- målet enligt prof. Kruegers uppgifter, hvarjemte observatö- rerne undervisades uti desammas begagnande. På de tvenne nya stationerna Wasa och Keksholm blefvo psykrometrar uppställda äfvensom uti Kuopio och 8So- dankylä, ehuru svårigheterna vid transporten gjort, att zink- 110 hufven vid mitt vistande på sistnämnda ställe ännu ej fram- kommit. En psykrometer uppställes äfven på Mustiala, hvarest Direktor Zitting lofvade att draga försorg om densamma. För de klimatologiska anteckningarne var intresset gan- ska lifligt och jag underlät ej att framhålla deras stora be- iydelse allt framgent. För observationer af vindens riktning och styrka utta- lade flere observatörer en önskan att erhålla instrumen- ter, sådana att observationen kunde ske uti rum, ty det hän- der nu att aftonobservationen ofta ej kan göras under den mörka tiden äfvensom att uppskattningen af styrkan ej kan göras med säkerhet. Hvad de särskilda stationernas belägenhet inom landet angår, så måste detta naturligtvis rätta sig efter den omstän- dighet, om det finnes observatörer eller ej; likväl äro de få stationer. som finnas, temmeligen väl placerade. I Lappmar- ken kan dock detta ej sägas vara fallet, ty hela trakten norr om landtryggen har ej en enda station. Hugade ob- servatörer finnas der nog uti ortens tjenstemän och lägenhet att afsända instrumenter kan påräknas uti statens expedition för guldvaskerierna. Före expeditionens afresa uppställdes uti härvarande magn. observatorium tvenne psykrometrar, hvilka dock nu knappast tjena till någonting i det skick de befinna sig, hvarföre den ena alltförväl kunde afsändas till Lappmarken, t. ex. Enare prestgård, hvarest den nuvarande kapellanen Hr Kekoni lofvat att utföra observationer för S0- cietetens räkning. 2 -— — — — — — — — => OR 2 — ed pt De magnetiska ortsbestämningarne. Med tillhjelp af de instrumenter, som förefunnos, gjor- des för första gången en absolut bestämning af horizontalin- tensiteten i Helsingfors refererad till variationsinstrumen- EE terna. För att dock kunna utföra arbetet så i enlighet med den moderna vetenskapens fordringar som möjligt, ställde jag mig i korrespondans med en af samtidens förnämsta auk- toriteter i dessa frågor. Professor Lamont i Miänchen, som med förekommande välvilja under sin ledning lät förfärdiga en magn. theodolit af utmärkt beskaffenhet. Instrumentet kom mig tillhanda i början af Augusti och, ehuru i vissa delar något skadadt under vägen, i sådant skick att en di- rekt jemförelse emellan den jordmagnetiska kraften i Miän- chen och härstädes kunde erhålias. Härigenom vanns nödig kontroll öfver det så vigtiga förarbetet på härvarande obser- vatorium: de under resans lopp utförda bestämningar gjor- des relativa till Helsingfors. Dessa bestämningar hafva, der naturhinder icke mött, blifvit utförda med iakttagande af alla försigtighetsmått, som min erfarenhet om dylika mätningar gifvit vid handen, och jag har allt skäl att anse dem tillräck- ligt noggranna. Uti ett fall visade sig theodoliten mindre säker, neml. vid deklinationsbestämningarne, men dessa blefvo städse kontrollerade med en azimuth-kompass, hvilket i viss mån annullerar verkningarne af detta fel. Under senare de- len af resan satte den låga temperaturen, isynnerhet i Lapp- marken, der den en längre tid höll sig omkr. — 30? (en- gång — 379), stora svårigheter i vägen vid theodolitens be- gagnande, men vid dylika tillfällen togos endast svängnings- tider för intensiteten och deklinationen bestämdes med arzi- muth-kompassen. Observationsmaterialet utgöres af bestämningar från 44 stationer, utom Helsingfors, af hvilka de flesta fullständiga för alla tre konstanterna. Uti Uleåborg anställdes observa- tioner såväl på upp- som nedresan, hvarigenom nödig kon- troll vunnits. På några stationer hafva bestämningarne gjorts mera fullständiga än på andra för att vinna tid; att detta förfarande ej skett på bekostnad af noggranheten är säkert, då man alltförväl kan antaga att magneterna bibehållit sig oförändrade emellan hufvudstationerna. Eburu nu härigenom en temmeligen fullständig serie af magnetiska bestämningar vunnits, så vore det dock af 112 stort intresse att dessa mätningar fortsattes, isynnerhet i lan- dets vestra och mellersta delar, hvilket nu kan både billigt och beqvämt utföras, då alla instrumenter äro färdiga och i bästa skick. — Ännu vigtigare vore det dock att de abso- luta mätningarne uti observatoriet i Helsingfors regelbundet verkställdes, emedan detta numera är det enda sätt att åt det samlade materialet i någon mån återgifva det värde, som detsamma skulle egt, om dessa bestämningar från början re- gelbundet blifvit utförda. De astronomiska orts- och tidsbestämningarne. Oaktadt astronomiska ortbestämningar upprepade gån- ger blifvit utförda här och hvar i landet, bland hvilka de mest omfattande af härvarande ryska topografiska korps, så äro dock dessa bestämningar ännu, jemförelsevis med lan- dets vidd, fåtaliga, hvarföre hvarje bidrag i detta hänseende, för kartans öfver Finland noggranhet, är väl behöfligt. Då sådana observationer voro nödvändiga för de magn. deklina- tionsbestämningarne, så låg det nära till hands att låta i pla- nen för arbetet ingå en serie af dylika observationer, så full- ständig den möjligen kunde göras. Observationerna hafva för det mesta blifvit utförda med en prismacirkel af Pistor & Martins och en chronometer, Deut 1919. En annan med- hafd fick-chronometer visade sig mycket osäker och begag-. nades derföre endast som observationsur. Synnerlig omsorg egnades längdbestämningar uti Lappmarken genom lunar-di- stanser, alldenstund dylika bestämningar ej ingå uti de förut gjorda observationerna, emedan dessa skett mest om som- maren. Observationsmaterialet föreligger uti 82 serier observa- tioner på 33 särskilda orter, deribland 13 serier lunardistanser. Undersökning af jordströmmen. Utrymmet medgifver mig ej att här ingå uti en utlägg- ning af det, som förut blifvit uträttadt uti detta hänseende inom vetenskapen. De enligt min mening säkraste under- FS sökningar hafva blifvit utförda af prof. Lamont i Mänchen, hvilken på det bestämdaste konstaterat tillvaron af en elek- trisk ström, cirkulerande omkring jorden och stående uti in- timt samband med de magn. variationerna. Denna intres- santa företeelse har aldrig blifvit vetenskapligen undersökt i nordliga trakter, ehuru dessa i detta hänseende torde vara de mest fördelaktiga, isynnerhet uti det, som angår jemfö- relsen med de magn. variationerna, som här alltid äro rela- tift stora. Genom professor Mobergs välvilliga tillmötes- gående erhöll jag det nödiga materialet för en undersökning åt detta håll. Undersökningen hade visserligen bordt börja uti Helsingfors, men detta medgaf tiden ej och det första för- söket utfördes uti Kittilä, hvilket skedde på följande sätt: Tvenne med silke omspunna koppartrådar omkr. 2,500 alnar långa utspändes, den ena uti magn. meridian, den andra i en riktning vinkelrät deremot. Vid alla fyra ändpunkterna nedgräfdes i jorden platinaplattor och uti midten uppställdes en galvanometer, som utgjordes af en Webers magnetometer med multiplieatorer enligt Edlunds förbättrade konstruktion. Trådarne voro upplagde på stänger och fästade vid dessa me- delst spikar, omlindade med papper för att bättre isolera. — Undersökningen utfördes hufvudsakligen för tvenne ändamål: 1) för att se efter uti hvilket beroende strömmen stod till jordens dagliga rörelse och 2) dess samband med de magn. variationerna. Resultaterna ligga ännu obearbetade och for- dra tyvärr ett grundligt efterarbete, hvilket omständigheterna ej f. n. förunna mig att utföra, på ett laboratorium, för att kunna publiceras fullständigt: dock framgår med visshet föl- jande egenskaper hos denna ström: 1:o. Den starkaste strömmen infaller i Ost —Vest rikt- dingen den svagaste i Nord—Syd. 2:0. Strömmen står uti ett afgjordt samband med de magn. variationerna, ty så snart en störing inträffade vida dessa, visade sig äfven en stark förändring uti jordström- mens utslag. 3:0. Strömmen visade sig stå i beroende af det af- 8 114 stånd på jordytan, som inneslöts emellan plattorne, så att densamma förminskades ungefärligen proportionelt dermed. 4:0. Utslaget visade ingen förminskning om lednings- motståndet fördubblades, hvilken omständighet gjorde att ge- nom combination af de olika trådarne en undersökning af strömmen kunde ske uti sex särskilda riktningar. 5:0. Inga spår af induktionsföreteelser kunde upptäc- kas oaktadt polarljuset flammade ända upp öfver zeneth. Vid ankomsten till Enare prestgård företogs en likar- tad undersökning derstädes, men nu visade sig det öfver- raskande resultatet att utslagen uti alla riktningar knappast voro mätbara. Marken hade visserligen nu frusit, men plat- torna voro nedgräfda i den ofrusna jorden, så att härtill må- ste finnas en annan orsak, hvarom jag dock ej ännu kunnat bilda mig någon bestämd öfvertygelse. De resultater, hvilka dels af mina föregångare, dels af mig blifvit erhållna, utvisa att på detta fält ganska rika skördar för vetenskapen finnas att inhösta. Den icke ringa styrka, som strömmen visade, ådagalägger tydligen att den måste spela en vigtig rol uti naturens hushållning. Den egendomliga frånvaron af induk- tionsfenomener ådagalägger att de starka strömmar man va- rit i tillfälle att iakttaga uti telegraf-trådarne, måste hafva sin orsak uti denna jordström, som på något sätt lider in- verkan af företeelser, måhända utom vår jord, på samma sätt som de magn, variationerna. Undersökning af polarljuset. Lifligt förvissad om att polarljuset elier norrskenet är en företeelse af elektriskt ursprung, en öfvertygelse, som stärktes genom de egendomliga iakttagelser, hvilka jag hade tillfälle att göra under den svenska polarexpeditionen 1868, var det för mig af stort intresse att begagna tillfället att äfvenle- des nu kunna samla några bidrag till vår kännedom af detta fenomen. Är polarljuset en urladdning af elektricitet, så måste den elektriska ström, som deri förefinnes, kunna på in- strumenter framvisas och studeras. Detta har dock hittills 115 aldrig skett. Det är i mellersta och södra Europa, som lifak- tigheten inom vetenskapen sträckt sig äfven till detta feno- men; men olyckligtvis är det der mycket sällsynt och för- siggår på en sådan höjd öfver jordytan, att det ej med fram- gång direkte kunnat studeras. I Amerika har detta skett med bättre resultat, emedan det bälte af den norra hemisfe- ren, inom hvilket polarljusen uppträda i maximum, så väl uti glans, som uti antal, derstädes går betydligt sydligare än uti Europa. Dock har man der mig ej veterligen studerat sjelfva strömmen, utan endast spektralanalyserat ljuset. Utgående från den synpunkt att det vore ändamålsen- ligare ju högre uppåt uti atmosferen försöken blefvo anställda, utspändes en isolerad koppartråd från Enare prestgård till ett fyra verst derifrån beläget fjell, som stod temmeligen fritt i en större trakt, d. v. s. utan att några högre toppar höjde sig i närheten; här uppsattes nu en utströmningsapparat be- stående af en krans af koppartrådsspetsar. På andra sidan galvanometern ändade tråden med en platta i jorden. ' Så snart apparaten blifvit uppsatt ökades utslaget på galvano- metern icke obetydligt men var dock i sin helhet så ringa att en säker slutsats häraf ej kan dragas. Samma afton som denna tillställning blef färdig, visade sig en polarljusföre- teelse, börjande med en stråle, som syntes just ofvanom det fjell der utströmningsapparaten befann sig. Dock märktes ej numera någon förökning af utslaget på galvanometern, men den slutsats, som häraf kunde dragas, är ej mera sä- ker, emedan det sedermera visade sig att tråden blifvit af- sliten genom ripor, som råkat i beröring dermed. Att ut- slaget ej blef större har sin förklaring uti en omständighet, som senare utreddes genom spektroskopet; polarljusföreteel- sen är neml. utbredd på en så stor yta att den apparat, som användes var alltför liten för att åstadkomma en kraftigare verkan; dess dimensioner måste betydligt förstoras. För att tränga högre uppåt uti atmosferen hade jag medtagit en drake af vaxtaft, men denna, som visade sig rätt bra på slätten, var omöjlig att begagna på fjellet. Efter ihärdiga försök måste den öfvergifvas. Elektrometriska försök kunde ej hel- 116 ler med framgång utföras af brist på isolation, ty oak- tadt alla försigtighetsmått med torkningsmedel (chlorcal- cium) kunde instrumentet ej alltid fås att gifva utslag för en gniden lackstång på fjellet, ehuru detta med lätthet skedde i rum. De mest positiva resultater gåfvo spektralanalysen”"). Detta sätt att studera polarljuset börjades först af Ångström, som upptäckte och bestämde en linie eller ett band, det mest karakteristiska för denna företeelse, liggande i det gula fältet. Härjemte hade Ångström upptäckt spår af trenne an- dra, hvilka sedermera på polarfärden 1868 blefvo tydligare sedda, men endast approximativt bestämda. En amerikanare Winlock upptäckte och bestämde inalles fem band. Andra forskare hafva äfven sett något eller några af dessa band. Vid nu ifrågavarande tillfälle blefvo inalles sju band sedda, af hvilka fem med noggranhet bestämda, det sjette temme- ligen aproximatift, men det sjunde, ett band i rödt sågs blott engång. Huruvida dessa band sammanfalla med de förut upptäckta, kan jag ej ännu med visshet säga, men anser det mindre sannolikt, åtminstone med trenne; sjelfva resultaterna måste ännu, underkastas bearbetning och jemförande experi- menter. Under polarfärden 1868 iakttogs omkring fjellkammarne på Spetsbergen ett egendomligt skimmer af polarljusartad natur, en företeelse, som blifvit iakttagen af flere personer äfven i mindre nordliga trakter, bl. a. af Castrén under hans resor i Sibirien. Med spändt intresse emotsåg jag om denna företeelse skulle visa sig äfven i Finska Lappmarken. Detta inträffade öfver förväntan. Omsorgsfullt hade jag gifvit akt på de om- kringliggande fjellen och oftast tyckt mig finna att de om- gåfvos af ett blekt flammande sken, men då detta ej kunde iakttagas af min reskamrat, tviflade jag på detsamma ända till dess spektroskopet gaf ett bestämdt utslag. Då detsam- ma riktades mot fjellet, kunde med största tydlighet den gula ") Det af mig begagnade spektroskopet är konstrueradt i Stock- holm efter Friherre Wredes method af instrumentmakaren Sörensen. 117 linien ses än flamma upp och än slockna. Vidare iakttogs samma gula linie då spektroskopet riktades mot isen af ett träsk och slutligen från taken och snön rundtomkring obser- vationsfältet. Af detta framgår att observationsplatsen låg inom en polarljusföreteelse, som försiggick rundtomkring utan att densamma eljest kunde upptäckas. Det är med ledning af detta faktum, som jag drager den slutsats att polarljusfö- reteelsen försiggår på en mycket vidsträckt yta. Om jag härtill fogar ett försök att fotografera polarlju- set, jemte några samlade data angående åskslag med kulfor- mig blixt, så är öfversigten öfver resultaterna slutad. Kostnaderna för företaget hafva blifvit utbetalta som följer: FANS USKSOCIe teten a vore Cale a al se teten vs SARA 1500 Från Universitetet SEMI SERA ad ARA ND Af de till Kanslerns disposition ställda medel . . . 1,000 Summa 3,000 Omkring 175 me har jag tillsatt af egna medel. Hembärande Bocieteten min tacksägelse för det för- troende, som blifvit mig bevisadt, får jag ännu angående bearbetningen af resultaterna tillägga, att den måste ske små- ningom, dock så att detaljerna angående inspektionen af de meteorologiska instrumenterna med det snaraste komma att inlemnas. En kär pligt är att uttala min tacksägelse för den ut- omordentliga välvilja, hvarmed jag såväl af observatörer, som af andra landsmän blivit bemött under hela resan, men särskildt är det mig kärt att omnämna den utmärkta väl- vilja, hvarmed Guvernören öfver Uleåborgs län Hr von Alf- than gick expeditionen tillhanda med råd och uppgifter ans gående den svåra resan i Finska Lappmarken, hvilka i hög grad underlättade densamma. En varm tacksägelse till- kommer äfven kronofogden Planting i Kittilä, flere att för- tiga. I största förbindelse stannar jag hos min reskamrat, som städse oaktadt svag -helsa, stod vid min sida så väl då 118 det gällde att utsätta sig för fjellets isande blåst, som ock att observera i temperaturer varierande omkring — 30? flere timmar å rad. Hans rastlösa ihärdighet har i hög grad bi- dragit till ernåendet af ofvanstående resultater. Redogörelse för inspektionen af Finska Vetenskaps- Societetens meteorologiska stationer och på desamma befinteliga meteorologiska instrumenter. Af Selim Lemström. Enligt den af Vetenskaps-Societetens Sekreterare mig meddelade promemoria utgjordes den uppgift, jag hade mig förelagd, med afseende å sjelfva instrumenterna, af följande: 1:o. Skulle barometrarne undersökas till sin ställning och sin beskaffenhet i öfrigt, samt kompareras med nogranna normalinstrumenter. 2:0o. Skulle thermometrarne vetenskapligen undersökas. 3:0. Skulle förteckning öfver dessa instrumenter föras och sjelfva instrumenterna numreras. 4:o. Der så befanns nödigt skulle rättelse af instru- menterna företagas dock i högsta nödfall. Öfver den enligt detta program utförda undersökning af de respectiva stationernas meteorologiska instrumenter går jag härmed att aflägga redogörelse uti nedanstående ve- tenskapliga detaljer. Med afseende å instrumenternas num- rering har jag följt den principen att bibehålla den nummer som förut fanns på instrumentet och endast på de instrumen- ter, der ingen nummer förut funnits, har en dylik blifvit in- ristad. De vid undersökningen begagnade normalinstrumenter. a) Barometrarne. Inalles fyra Qvicksilfver-barometrar och en Aneroid hafva blifvit använda. Af dessa blefvo trenne på resan för- derfvade, så att tvenne gjordes obrukbara genom inträngd luft 120 och den tredje söndrades under ogynsamma temperaturför- hållanden. Tvenne af dessa voro förfärdigade af OC. 0. Åderman i Stockholm och betecknas här nedan med bokstäfverna C och D. De begge öfrige utgjordes af resebarometrar, tillhörande fysikaliska kabinettet, indelade uti halfva pariserlinier och försedda med thermometrar enligt Reaumers skala, dessa be- tecknas framdeles med Ri; och Ru. Ri medtogs genast och iståndsattes i Petersburg, hvarifrån den afsändes till Kuopio, der densamma i godt skick kom mig tillhanda. Ru afsän- des på hösten ifrån Helsingfors till Uleåborg, hvarest jag på nedresan erhöll den uti godt stånd. Kontinuiteten, som kun- nat lida genom barometrarnes förderfvande, bibehölls i ob- servationerna på följande sätt. Ända till Kuopio användes C och D, från och med Kuopio Ri, som tjenade till normal uti Uleåborg och Kittilä, i Sodankylä användes Aneroidbaro- metern, som blifvit noggrant komparerad med Ri, förr än densamma kort före ankomsten till Sodankylä söndrades. Vid återkomsten till Uleåborg jemfördes såväl Aneroidbar. som Ri med barometern derstädes och slutligen komparerades Ryu vid ankomsten till Helsingfors med normalbarometern å magn. observatoriet, med hvilken normalbar. äfven C och D före afresan blifvit jemförde. Aneroidbarometern A blef äf- ven med samma normal jemförd. 1:0, C och D. Dessa barometrar observerades å magn. observatoriet från den 15 Juli till och med den 11 Aug. på samma gång som normalbar. För att ur dessa observationer erhålla kor- rektionerna har jag uttagit dels tre, dels fyra observationer för hvarje dygn och ur dessa data beräknat desamma, efter att barometerstånden blifvit reducerade till 09. De uttagna observationerna hafva blifvit så valda att korrektionen, inom så vidsträckta gränser som möjligt, kunnat erhållas. På sådant sätt erhölls för dessa barometrar följande korrektionstabell: Normalbarom. = NB omkr. 7430 -F 1n"m 08—D + Omm 78 z Rd sid 40 FINRA DET 0RN 9 3 ludd 28 D FORSS 121 Normalbarom. — NB omkr. 762—=0C + 1=m 38 —D-t 1mm 05 yu 3 ES 164=0 + Inn [Y—D-—+ 0"m 78 5 sj 166=C-+H1"m 08—=D-- 0mm 85 2:0. Resebarometern Ry före afsändandet: Såsom medeltal af 17 observationer erhöils följande kor- rektion NB. = Ri + Omm. 41 då barometerståndet var omkring 748 samt såsom medeltal af 8 observationer NB = Rjr+ 0=m:35 omkr. 745. Medium af begge gifver för denna barometer NB = Ry + 0mm. 38. 3:o. Resebarometern Ryn efter återkomsten till Helsing- fors. Komparationen fortsattes 8 dagar, hvarvid utvaldes trenne afläsningar för hvarje dygn enligt samma princip som förut. Sålunda erhölls: Då barometerståndet var omkr. 759 NB = Ry + 0"",34 ” 3 9 HF MED »” » » =» + 0"”,69 ” 762 » =>3 SANN 9” 9 RL a Om=. 60 ” 103 , = ” 20060 ” ERT NO »” » » =» +0"m36 ” 165 39; YNESSAAS ST ORmI6N ” pv jga] Emedan observationerna visa ojemnhet, så har det synts mig rigtigast att taga medeltalet af alla korr. från 759 till och med 763, hvaraf erhålles följ. korr. tab. Från 759 till 763 NB = Ri, + 0mm 51 Omkr. 764: = =F 02 60 165 i» RN Korrektionen för Ri har således under transporten ökats med omkring Omm 22 hvilket äfven vid beräkningen af de komparerade barometrarnes korr. blifvit iakttaget. En- ligt all sannolikhet har denna förändring försieätt under transporten från Uleåborg, ty ända till denna ort hade den- 122 samma verkstäldts endast på ångbåt, hvarföre inga störande inflytanden kunnat inträffa, åtminstone ej med samma lätt- het som vid transport på släda. 4:0o. Jemförelse emellan Ri och barometern uti Uleå- borg, kallad U. ib R; 65,1 t=1692,2 679,43 t= 132,9 765,6 »=—=179,05 679,20 ,, = 149,2 korr. = — 0m=m 32 746,15 ,, = 162,9 662,50 = 142,0 — Omm 33 hvaraf U = Ri — 0mm, 33. 5:0. Jemförelse emellan U och Rj, anställdes från den 16 till och med den 20 Dee. U Ryu korr Dec: LOSS 0 =O 6YRTOKt == NN » 17 754.15 ,, = 182,4 668,83 ,,=159,6 — Omm 01 5 RIS VANNES 2 VED 662,50 +, =T5BHSEUE FORN ocj rd 280075 =—=M IV 646345” ==115P GENEN » » 130,60 = 19972 "64810 = 15590 » 738,80 = ör ua då ==08:00 SETS BOR = LOST 656,453,, = 162,05 — Omm 30 Häraf erhålles barometerståndet 726 U= Ri, — 0mm 54 ” 133 = — OMPRE från 745—756 >» => = Om" 09, "öm medium tages af de trenne första. Enligt föregående obs. är U =RBR, — 0mm 32 hvaraf från 745-—7156 Ru =— Ri; — 0Omm 41] men Ry =NB — 0Omm 38 hvaraf RE = -NBER 022003 R; kan således anses lika med normalbarometern emel- lan de anförda gränserna. 6:0. Aneroidbarometerns (A) korrektion. Uti Kittilä anställdes en längre serie komparationer och derefter likaledes uti Enare, samt efter återkomsten, uti Uleå- borg. För att kunna reducera dessa observationer till 0? uttogs A:s temperaturkoefficient vid återkomsten till Helsing- = Vv 123 fors på sådant sätt att A jemfördes med Ry uti rum, hvar- efter A utflyttades i fria luften, hvars temperatur angafs af thermometern Ni. MNålunda erhölls för en temperaturdiffe- FenRStatanLID, Pormgpe= rn för hver AES DES (GA: Sr a RA 0 nneAr 2 Medium af begge gifver Omm 19 för hv. grad. Med användning af denna coeff. för red. till 0? erhölls uti Kittilä följande: vid 735 RB, = A + 4mm 88 741 = + 5m;03 TADH gr fr NRA 148 '; =; + önm,48 151, =» + Sm 54 Uti Enare såsom medium af 25 obs. vid 745 RB, = A + ämm 37. Uti Uleåborg på nedresan vid 727 Ry = A + 7n"m.62 ANN » + Im 61 13100, + 163 TAN + 00 FORN IVAN EL Mmming 156 , =, + mm 47 Häraf synes att A emellan Enare och Uleåborg under- gått en icke obetydlig förändring, hvilken med all sannolik- het inträffat redan emellan Enare och Sodankylä, emedan färden dervid skedde med renar på Lapplands obanade vä- gar och skakningen derigenom var ytterst våldsam. Detta är så mycket större skäl att antaga, som A under resan från Uleåborg till Helsingfors icke undergick någon märklig för- ändring, hvilket anställda komparationer utvisade: Då nu korrektionen för Ri, är bekant, så erhålles NB =A + 7—+x+ 0mm 38 der X är beroende af barometerståndet enligt ofvyanstående komparationsserie från Uleåborg. b) Thermometrarne. Normalthermometrarne betecknade N; och Ni voro för- färdigade af C. O. Åderman i Stockholm och indelade uti hela I I 124 grader, hvilka äro uppdragna på en pappersskala, innesluten uti ett lufttätt glasrör, som omgifver thermometerröret. Före afresan underkastades desamma kalibrering och undersökning af nollpunkterna. Emedan vid kalibreringen, eller undersökningen af thermometerrörets kaliberfel, följdes en method, som senare tillämpades på de flesta thermome- trar, hvilka under resan undersöktes, så skall jag närmare angifva densamma. Sedan en qvicksilfverpelare af 15 till 25 graders längd blifvit afskild, så fördes densamma längs thermometerröret och jemkades så att dess ena ända alltid sammaföll med nå- got helt tiogradtal, hvarefter den andra ändans läge aflästes. På sådant sätt erhölls en serie af rörlängder, från tio till tio grader, jemförda med samma mått. Tages nu medium af alla afläsningarne, så erhålles medellängden af sjelfva pelaren och om denna storhet med motsatt tecken adderas till hvar och en af de gjorda afläsningarne, så fås ett tal, som ta- get med motsatt tecken utvisar huru mycket röret öfver eller understiger meddellängden. Att detta tal bör hänföras till det gradtal, som utvisas af midten af qvicksilfverpelaren vid hvarje afläsning är en nära till hands liggande hypothes, hvilken äfven blifvit antagen, ehuru härvid endast rörets ojemnheter och ej sjelfva graderingens tages i betraktande. För att nu kunna använda den sålunda erhållna korrektions- serien, så måste man känna absoluta korrektionen vid tvenne särskilda gradtal. Att det ena gradtalet alltid utgjorts af nollpunkten är tydligt; emedan denna korrektion är konstant för hela skalan, så adderades skilnaden emellan densamma och korrektionen för kaliberfelet till den genom kalibrerin- gen erhållna serie. Känner man nu vidare absoluta korr. vid en annan temperatur, så utvisar skilnaden emellan detta tal och korrektionen för kaliberfelet, rättadt genom korrektionen för nollpunkten, den korrektion, som härleder sig från kok- punktens läge. Denna bör nu fördelas jemt på alla graderna emellan noll och den observerade temperaturen, då man slut- ligen erhåller de absoluta korrektionerna för thermometern. Att kokpunkten vore den lämpligaste temperatur för erhål- 125 landet af den sökta korrektionen lider intet tvifvel, men der denna ej kan undersökas, så får man åtnöja sig med en an- nan temperatur, som erhålles genom komparation med en thermometer, hvars absoluta korrektion är bekant.”) Vid undersökning af nollpunkten erhölls densamma för Ny vid — 02,05 NT 0501 Emedan Ni under vägen, just i närheten af Helsingfors på oförklarligt sätt söndrades, så återstod endast Nr att när- mare undersöka. Ett försök att direkte bestämma dess kok- punkt lyckades ej, emedan pappersskalan angreps af det vat- ten som i ångform fanns uti glasröret, som omslöt densam- ma. För att då erhålla ett begrepp om korr. för denna punkt, tillräckligt noggrant för ändamålet, anställdes kompa- ration med normal-etalonen n:o 434 tillhörig fys. kab. Denna normal-thermometeretalon, förfärdigad af Fastre i Paris och indelad efter en vilkorlig skala på sjelfva röret, sålunda att kaliberfelen blifvit eliminerade, undersöktes på följande sätt. Nollpunkten befanns vid 219,45. Kokpunkten bestämdes på vanligt sätt medelst en apparat förfärdigad, enligt Regnaults method, för fys. kab. räkning. Kokpunkten observerades vid 837,25 (med. af tre afl.) Barometerståndet H = 775,05: t = 162,05, hvaraf fås kokpunkten 'T = 100?,481. Af dessa data fås 19=562 149. Undersökningar, an- ställda på samma thermometer i Paris och Stockholm hafva lemnat samma resultat inom hundradedelarne af graden, ehuru läget för nollpunkten varierat. Komparationen emellan Ni; och denna thermometer an- ställdes på följande sätt: de begge thermometrarne placera- des uti ett käril fylldt med vatten af omkr. 36”, hvilket käril sedan ställdes uti ett annat större käril, fylldt med vat- ten af omkr. 389 å 3991 Sedan vattnet uti hvardera kärlet blifvit omsorgsfullt omrördt, observerades de begge thermometrarne noga till +) Ehuru denna metod ej är den mest ändamålsenliga, så var jag dock tvungen af thermometrarnes beskaffenhet att använda densamma. 126 dess att temperaturen blef något sånär stillastående, hvaref- ter densamma antecknades. Observ. gåfvo följande: Etal. n:o 434 Ni 436,3 350-25 435,9 352,20 435,9 359,15 435,9 359,15 435,7 352,10 Med) ==435,947= 350519 135917 Till följe hvaraf Ni vid 35? har en absolut korrektion = + 02,02. Af de flerfalldiga jemförelser, som finnas emellan N; och Ny utväljes följ. såsom de säkraste Wiborg Kajana Kittilä NI Nu Ni Nr Ni Nu 159081 nr IR0IDE TT ARP 16,45100116550 Ny ==NT = 0,06 T292010-12830 16,35 — 16;40 TRO MEKT6 16,40: 116545 Ni = Ni — 02,06 Ni =Nr — 02,05 hvaraf såsom med. Ny = Nu — 092,06 vid 152. Kalibrering af Nn 100,0 — 84,94 =15,06 — 10,0 + 4,97 = 14,97 90,0 — 74,99 = 15,01 0,0 — 14,98 = 14,98 80,0 — 64,98 = 15,02 10,0 — 24,98 = 14,98 70,0 — 55,00 = 15,00 20,0 — 34,98 = 14,98 60,0 — 45,00 = 15,00 30,0 — 44,99 = 14,99 50,0 — 35,01 = 14,99 40,0 — 55,00 = 15,00 40,0 — 25,02 = 14,98 50,0 — 65,00 = 15,00 300-=0T502="14"98 60.0 — 75,02 = 15,02 20:0-—-5,01= 14599 70,0 — 85,02 = 15,02 10,0 — — 5,02 = 15,02 — 80,0 — 95,01 = 15,01 korrektion vid 09 == 02.01, vid 352 = + 02,02, hvaraf absoluta korrektioner vid" 097="==001 109 = + 02,02 209 = + 02,02 309 = + 02,02 409 = + 02.01 127 F0RA==1aa02;00 60fn=urnv 08,00 KÖRa= 15 1055;02 809 = — 0,02 909 = — 02,04 Kalibrering af Ni 100,0 — 74,80 =25,20 — 10,0 — 14,95 = 24,95 90,0 — 64,80 = 25,20 0,0— 24,97 — 24,9 30,0 — 54,90 = 25.10 10,0 — 35,02 = 25,02 70,0 — 44,88 = 25,12 20,0 — 45,30 = 25,30 60,0 — 34,68 = 25,32 30,0 — 55,30 = 25,30 50,0 — 24,70 = 25,30 40,0 — 65,18 = 25,18 40,0 — 14.75 — 25,25 50,0 — 75,08 = 25,08 30,0 — 4,92 = 25,08 60,0 — 85,03 = 25,03 20,0 — — 4,94 — 24,94 70,0 — 95,18 = 25,18 1050H-14;95 =24,95: Absoluta korrektionen vid 0? = + 02,05 och vid 5? = — 02.04 hvaraf följande serie af absoluta korrektioner vid 09 = + 092,05 LOOP; = 205,02 INET 209 = — 092,10 308 OP: 409 — — 09:39 Etc. Vid BSjelfva undersökningen af instrumenterna har jag i allmänhet förfarit på följande sätt: a) Barometern. Normalbarometern upphängdes i samma höjd med den som skulle undersökas, hvarefter pröfning skedde om den- samma intog det rätta läget. Derefter rengjordes instrumen- tet och undersöktes till sin beskaffenhet för öfrigt. Sedan nu instrumenterna stått invid hvarandra minst 2 å 3 timmar börjades afläsningarne. b) Thermometrarne. Först granskades om skalan var väl fästad vid röret och om så ej var förhållandet, så fästades densamma. Der- 128 efter insattes thermometrarne uti smältande snö och medelst endera eller begge normalthermometrarne tillsågs att den hade 0 graders temperatur. Före afläsningen omrördes thermo- metern för att undvika det menliga inflytandet antingen af smält snö eller af regelation. Sedan denna undersökning blifvit utförd, inlades thermometrarne uti vatten, som brag- tes till ungefärligen samma temperatur, som herrskade i rum- met, tillsammans med normalerna N, och Nr, hvarvid till- sågs att kulorne voro så nära tillsamman som möjligt. Ther- mometrarne observerades i detta läge flere gånger. Deref- ter företogs undersökning af kalibern på sätt ofvan blifvit uppgifvet. En dylik undersökning lät sig dock ej alltid verkställa, till följe af svårigheten att afskilja en passande qvieksilfverpelare; att utsätta ett dylikt instrument för alltför våldsamma skakningar ansåg jag ej rådligt, då detsamma lätt kunnat söndras. Sedan undersökningen blifvit fullbor- dad återställdes thermometrarne på sina platser. Wiborgs station. Observator Hr Ingenörkapten ÖHMAN. Barometern betecknad n:o 5. Observationerna verkställas 3 månader af året Juni, Juli och Augusti på landet 6 verst i sydvest från Wiborg på Ko- toniemi villa (Hortana gård) och derstädes var barometern uppställd för tillfället. Observationsplatsen i Wiborg ligger 17 fot öfver hafvet och på Kotoniemi 40 fot. Komparatio- nen utfördes den 17 och 18 Augusti. Korr. N:o 9 C D C D Aug. 17 758,3 t — 18,4 757,3 t = 18,4 757,8 t=18,3 + 1mm,00 + Omm,50 18 761,5 ” 18,0 760,4 ” 18,0 766,9 ” 17,9 » » J6L7 ” 18,1 760,6 ” 18,1 761,0 ” 18,0 > oo» 7624 ” 17,6 761,3 ” 17,6 7618 ” 174 » » 762,65” 188 761,45” 19,0 761,65” 18,70 » » 762,55” 18,6 761,63” 18,7 761,90” 18,4 Med. 762,16 18,2 761,08 18,3 761,65 18,08 korr, t.09 —2,21 —2,21 —2,19 -+1mm 08 + Omm 49 159,95 758,87 759,46 129 N:o 5 == Cl=FIpo04ivENB= 012228 » =D+0"",50 5 =D 0mm,88, NB = N:o 5 + Omm 24) — Nib.05 + Oman 386 — 01 ” ö I korrektionen för N:o 5 är således -F Omm 31. Instrumentet var för öfrigt i fullgodt skick: endast en liten luftblåsa fanns vid nedra ändan af röret, hvarest den bi- behållit sig hela den tid observatorn innehaft instrumentet. Vid omflyttningarne iakttages yttersta omsorg så väl vid transporten som vid uppställandet. Spegeln bakom röret hål- les ren och användes vid afläsningen. Thermometrarne till antalet tvenne betecknade N:o 1 och N:o 4 (qviecksilfver). Uti smältande is N:o N:0r: 40,20 40,38 korr. — 02.20 — 092,38. Uti vatten NI Nir N:o 4 Kärt9ar RS HOS korr. — 02,04 + 02,02 FaE897 157 9= 157,89: korr sför,. N:o. 4===- 0956. N:o NI 49,20 99:0 49,20 980 499.20 IE korr. -F 02,02 IA0T korr. för N:o I, vid JÖ9= 09:18: Kalibrering af N:o 1. 40,0 -— 60,0 = 20,00 45,0 — 65,0 = 20,00 50,0 — 70,0 = 20,00 55,0 — 14,7 = 19,70 60,0 — 79,45 = 19,45 60,0 — 40,0 = 20,00 65,0 — 45,0 = 20,00 70,0 — 50,0 = 20,00 75,0 — 55,3 = 19,70 80,0 — 60,7 = 19,30 130 Absoluta korr. vid 02 = 40? = — 02,20 50 = — 02,20 55 =— 0?,20 60 == 02,20 65 —=++0?,10 = + 0,43 etc. N:o 4 emotstod alla försök till kalibrering korr. vid 0? = 40? = — 0,38 9 55? = -— 0,56 Af de sjnldå försöken till kelilsonde tycktes felen till- taga temmeligen proportionelt mot gradtalet. Kexholms station. Observator Hr Dr AF TENGSTRÖM. Barometern N:o 17 uppställdes på en plats, som var belägen omkr. 35 fot öfver Ladogas yta. Korr. N.o i7 C D C D Aug. 22 153,4 t = 19,25 752,6 t— 19,2 753,35 t — 19,05 --Omm,55,—0mm 08 » 7520 ', 19,75 7515 ja 19,8 752,20 .TH900 med. 752,70 ,, 19,50 752,05 ,, 19,5 752,78 ,, 19,95 >» 750,95 ,, 20,65 750,65 ,, 20,8 750,00 ,, 20,8 > 750,80 ,, 20,90 749,70 ,, 20,8 750,45 ,, 20,9 > — 750,70 ,, 19,90 749,65 ,, 19,9 750,30 ,, 19,7 > — 750,82 ,, 20,5 750,00 ,, 20,5 750,25 ,, 20,5 + Omm,82,— 0mm,57 NB = (0/5 Hmm 20/0 -0N:0 17— C + Omm,74 — NB =N:0 17 4 Omm,55 , =D + Omm 91 0 DEF 0ma26 » = » + Ommj66 Med. korr. NB = N:o 17 + Omm 60 korrektionen således = + Omm 60. Thermometrarne. Dessa utgöras af tvenne Psykrometer-thermometrar, för- färdigade af OC. O. Åderman, försedda med pappersskalor, som omslutas af lufttätt tillslutne glasrör. De äro beteck- nade N:o 2 (torr) och N:o 19 (fuktad). N:o 2 har vid nollpunkten korrektionen -—F 07,10 N:o 19.» » »” ” + 07,04. 131 € Några kaliberfel hafva dessa thermometrar i allmänhet ej; de äro äfven i detta hänseende svåra att undersöka, ty dertill skulle erfordras en temperatur af — 10? å — 202. Sordavala station. Observator Hr Apothekaren RELANDER, Barometern betecknad N:o 4 var ej alldeles uti lodrätt läge, men lutningen så ringa att ingen märkbar korrektion deraf kunde uppkomma; rättning med kilar verkställdes. Observationsplatsens höjd omkr. 60 fot öfver Ladogas yta. Emedan barometern C blifvit förderfvad genom inträngd luft kunde endast D användas som normal. D N:o 4 Auor24 a54.065 t=18,7 754,95 t= 18,8 uDgökde, 1853 -V54S0001 18;6 T54550:4 Fn T8 4 GI4585 rr 154,58 18.3 V5AST 18,4 korr. + 0mm 29, SOA 16,4 BOGART 160 460.205 16,0 17TAB,65Y" 160 AI. ST 16,2 749-50 16,3 korr. + Omm fy, Vid 754 NB=D + 0,89 N:o 4 =D -- Omm 29 »” 750 NE = 0 SR ESA lj URIN NB = N:o 4 HF Omm 60 vid 754 le? ta. FF OMM 08 ft 149 korrektionen således vid 754 = -- Omm 60 ” ” > A= Omm 98 Thermometrarne. På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar be- tecknade 1 och 2 samt en sprit 3. Uti smältande is 1 2 3 39,88 40,00 39,68 korr. + 0?,12 0,00 + 0932 Uti vatten NI NiII N:0r lb 2 3 15.30:1.-15,30 55907-5515r 55560 132 - 15,25 15,25 55,80 55,10 55,40 15,02 15,00 55,65 55,00 54,90 15,19 15,18 55,15 55,08 55,30. korr. — 0,04 -F 0,02 —0?,57 +0?,10 —0?,12 152,15 152,20 =15?,18. Kalibr. af N:o 1 Abs. korr. 90,0 — 46,2 = 43,8 vid 0? = 40? = + 02,12 95,0 — 40,8 = 44.2 43 = — 0,03 80,0 — 35,5 = 44.5 48 = — 0,28 15,0 — 30,5 = 44.5 HOEL) 70,0 —2 5.3 = 44,7 55 = — 0,57 65,0 — 20,2 = 44,8 58 = — 0,78 63 = — 0,83 68 = —-- 0,78 Kalibr. af N:o 2. Abs. korr. 100,0 — 41,9=58,1 vid 07= 408= 0,00 95,0 — 37,0 = 58,0 46 = + 0”;04 90,0 — 32,0 = 58,0 51 = — 0,03 85,0 — 29,0 = 58,0 56 = + 0,10 80,0 — 21,9 = 58,1 61 = + 0,14 175,0 — 17,0 = 58,0 66 = + 0,17 71 = ++ 09,23 N:o 3 korrektion vid 0? ==-- 09,32 ” snQla = OS RR Wärtsilä bruk. Endast en aneroidbarometer, tillhörig Hr Brukspatron Arppe fanns på stället och denna komparerades med D, som emellertid äfven blifvit osäker genom inträngd luft, hvarföre komp. genom obs. i Kuopio öfverföres på RI. Observationsorten Uusitalo Niirala ligger 300 fot öf- ver Ladogas yta. Observationerna verkställas af Hr ARPPE. D An. B. Aug. 21 TATS t="T4£4 T5159 VAT. > 14,9. 1589 T4T,85 14,6 751,9 korr. = — 4mm 05 749,0:00 14,07 753,65 , =S 4nn36 | = 4mm 90, 133 D Ri Kuopio Sept. 3 755,00 t=19,3 669,90 t= 16,0 ALINA aldA660,95 > 16,3 DANT 19:51 1669;93 16,2 DR 0204 6: Enligt senare komp. var Ri = NB -—F Omm 03 hvaraf NB =D + Omm 43; förut. D= NB + 0=mm 91: tages medium fås NB. = DF 0mm 64. Di = An. B. — 4" 20: hvaraf NEEFARYBA— Bona, Tvenne qvicks. thermometrar 2 och 3 samt en sprit-: thermometer 2 finnas här f. n. N:o 3 lemnades vid till- fälle och oaktadt alldeles ny, så måste skalan på densamma fästas. Uti smältande is N:o 2 N:o 3. Spr. N:o 2. + 07,27 39,62 0,00 + 07,25 39,65 0,00 + 07,26 39,64 korr. — 07,26 korr. + 079,36 0,00 Uti vatten NI Nu N:o 2 N:o 3 Spr. N:o 2 152,00 152,00 152,40 55,25 152,00 152,00 152,02 152,45 55,20 152,00 152,00 152,00 152,42 55,22 152,00 — 09504 0208 14,96 152,02 = 142,99 korr. — 02,43 —0?,23 — 0,00 Kalibrering af N:o 2. Abs. korr. — 15,0 — 5,0 = 20,00 vid — 5? = — 0?”,06 — 10,0 — 10,2 = 20,20 0? = — 0,26 — 5,0 — 15,05 = 20,05 5? = — 0,26 0,0 — 20,0 = 20,00 107 = — 0,36 5,0 — 24,9 =19,90 159 = — 0,42 10,0 -- 29,9 = 19,90 20? = — 0,56 15,0=— 35,0 = 20,00 25? = — 0,81 20,0 — 40,0 = 20,00 302 = — 02,96 134 25,0 — 45,15 = 20,15 30 UNG 30,0 — 50,25 = 20,25 Kalibrering af N:o 3. 40,0 — 59,9:= 19,97 '50,00—"29,75 = 20,25 50,0 — 69,7 =ILRE -160:0-—140,05 = 19,95 60,0.—- 79,5 = 19,5. — 70,0 — 50,45 = 19,55 70,0 — 89,5 = 19,5 :::80,0: — 60,50 = 19,50 80,0 — 99,3 = 19,3 90,0 — 70,7 =19,30 100,0 —- 80,7 =19,30 Abs. korr. vid 092 = 40? = + 07,36 507.—= 0?:;06 60? = — 0.41 702 = -— 0,96 80? = — 1,54 Spritthermometerns korr. vid begge komp. = 0,0. Joensuu station. Observator Herr Öfverforstmästaren RELANDDR, som emot- tagit en thermometer af förre observatorn uti Kiides Herr Hartman. Thermometern är betecknad N:o 1. Uti smältande snö eller is N:o 1 409,25 korr. — 07”,25. Uti vattten. NI N:o 1 13”,70 53,30 verif. verif. korr. -— 07,03 13”,67 korr. -+- 0?.37. Kaliberundersökningen var ytterst svår att utföra till följe af en inträngd betydligare qvantitet luft. 30,0 — 52,15 = 22,15 40,0 — 62,00 = 22,00 50,0 —- 72,10 = 22,10 135 Abs. korr. vid. .09:= 402=/— 02,25 51? = + 02,33 61” = —F 02,63 Kuopio station. Observator Herr Öfverforstmästaren FOrstÉN. Barometern, som var i fullgodt skick, lutade något, då undersökning med lod företogs, men så litet att ingen märk- lig korrektion deraf kunde uppkomma. Den är betecknad N:o Al; RI N:o 4 Bbept. 4 668595 ft 1752 1d4,000t = -20:9 6810 TN NS Hd SAFKOR. = Sum iS 667,15 ” 16,8 753,00 97 20,2 EE 0ra03 661,00" s016;4 -H45,60--, 1050 — Omm 17 Med. — Omm 12 Således Ri = N:o 4 — 0Omm 12 NB = Ri —+ 0=m 03 NB Nio 4 — 0tn (39, Således korrektionen för N:o 4 = — Omm 09, På stationen finnas tvenne qvicksilfver-thermometrar jemte en spritth. tillhörande Observatorn; de förre äro be- tecknade 3 och 10, den senare 8. Uti smältande is 39.85 40,05 + 02,40 verif. ver. ver. korr. + 02,15 — 02.05 — 092,40 Uti vatten NI Ni 3 10 S 7,30 7,80 47NB 48.05 8,80 10.20 10,15 50,13 50,90 10,35 92.00 (SG 482,94 25 SD korr. + 02,02 + 09,02 korr. + 02,07 — 02,46 — 02,56 92,02 82,99 = 92,01. 136 Kalibrering af N:o 10. 100;0.— 69,7 =13053---70;0= 100,57=130,3 90,0 — 59,9 =1B01 +60:0= 90,2 ==302 80,0 -- 50,0 =-30,0 50,0 — 80,0 = 30,0 70,0 — 39,6 = 30,4 40,0 — 70,7 = 30,7 60,0 — 29,6 = 30,4 Absoluta korr. vid 02 = 402 = — 02,05 45 = — 02,20 55. .=—.-— 02,53 65 — — 02,20 15 -— — 09,57 85: = 12,03 N:o 3 kunde ej kalibreras. Korr. vid 09 = + 02,15 vid =E 0EON Spritthermometern vid 09 = — 02,40 vid 99 = — 02,56. Kajana station. Observator var Hr Provisorn GRAHN, som nyligen öfver- tagit apotheket och lofvade fortsätta med observationerna. Barometern lutade något och rättades, men förändrin-' gen var så ringa att ingen korr. behöfver tagas i betrak- tande för densamma. Instrumentet betecknadt N:o 7 är f. ö. i fullgodt skick; här och der synes dock längs röret små luftblåsor. 6YR It = 1356 TOS =E==16,8 korr. 672:20. fr OIKGS 757580 TTG EOS (OA BE T57,407-; > 16,31ER Omma Ri = N:o 7 + Omm 23 med... = WrIRe NB = N:o 7 + Omm 26 och korr. således = -F Omm 26. Observationsplatsen ligger omkr. 60 fot öfver Uleå träsk. Tvenne qvicksilfvertherm., betecknade 5 och 12 finnas. ; Uti smältande is 5 12 40,35 40,05 verif. verif. korr, = — 092,35 11—109:05 Uti vatten NI Ni 5 12 12515 12,22 52,50 52,70 12,25 12,30 52,55 532,80 122520 NE DAN DT ORO TER TOR 0RINKOr rn Ore = 0 HI 12:20 10 1228 "19: Kalibrering af N:o 5. 100,0 — 75,9 = 24.1 70,0 — 66,2 = 23,8 80,0 — 56,1 = 23,9 75,0 — 99,1 = 24.1 65,0 — 88,9 = 23,9 55,0 — 18,9 = 23,9 45,0 — 60,6 = 24.6 35,0 — 59,4 = 24,4 25,0 — 49,2 = 24,2 Absoluta korr. 70,0 — 45,5 = 24,5 60,0 — 35,7 = 24,3 vid 300=—=— 200= 09031 000 48, = =" "09345 SÖ = — 02.60 Go = + 02,10 748 = = + 02.20 2 = + 02.00 Kalibrering af N:o 12 TO0:0rE Tis 1 —="22091 V5,0—97,9 =229 90,0 — 66,7 = 23,3 65,0 — 88,6 =23,6 80,0 — 56,0 = 24,0 70,0 — 45,7 = 24,3 60,0 — 35,9 = 24,1 55,0 — 79,05 = 24,05 45,0 — 69,4 = 24,4 35,0 — 58,3 = 24,3 50,0 — 26,0 = 24,0 25,0 — 48,9 = 23,9 Absoluta korr, vid 379 = — 32,0 = — 02.03 000 AV = 092,34 52 so HT 5 == 09.69 67 ==EN0CI Hi = — 09.15 etc. 138 Uleåborgs station. Observator Herr Assessorn WESTERLUND; obs. verkstäl- las af provisorerna på apotheket; barometern U intog det be- höriga läget och var f. ö. uti godt skick, med undantag af spegelinrättningen, som ej kunde användas. Observations- platsen ligger omkr. 30 fot öfver hafvet. Komparationerna med Ri och Ru utföllo såsom förut är visadt d. v. s. Omkr. 726 U = Ru — 0=" 54 hvaraf NB = U + Omm.'92 Tögon. 0 P9 INERLLG 935 or RE Tile, 098 VN mar SEN Linge I 08 NUR EE mA Sh hvilken serie erhållits genom interpolationer och antagandet att felet varit jemt till eller aftagande. Tvenne qvicksilfver- thermometrar N:ris 6 och 7 samt en sprit S finnas på statio- nen. Uti smältande is N:o 6 N:o 7 S 40,03 SING 40.00 verf. verif. verif. korr. — 02,03 + 09.22 + 0,00 Uti vatten Ni N:o 6 N:o 4 550 47,50 47,40 7,65 AD 47.60 7,58 47,63 47,50 + 0,02 korr. — 0,03 — 0,10 7,60 Thermometrarne motstodo alla försök till kalibrering, hvarföre korrektionerna upptagas utan vid. förändring: N:o 6 vid 09/= 409="— 0,03 vid 755 = — 0503 N:0 7 9 sr OR NR RE Spritthermometern har aldrig blifvit använd vid obser- vationerna. 139 Torneå station. Observatörer provisorerna GRAPE och NYMAN. Barometern hade vid en omflyttning från förre obser- vatorn Hr Bäckström råkat i komplett oskick, hvarföre den- samma skulle återsändas till Helsingfors. Tvenne qvicksilfverthermometrar, betecknade N:o 4 och CEB finnas på denna station. Uti smältande is N:4 CEB + 40,45 50,50 verif. verif. korr. — 0,45 — 0.50 Uti vatten Ni Ni N:o 4 CEB 10,40 10,45 50,95 51,05 10,40 10.40 51.00 51.07 10,40 10,43 50,98 51.06 + 0,02 + 0,02 korr. — 0,54 — 0,62 (GARN I 1005 10.44 N:o 4 hade skalan lös, hvilken fästades före obs.; kunde ej kalibreras. Kalibr. af CEB Absoluta korr. 809 — 53,9 = 26)1 vid 02=40? = -— 0,50 10 — 43.9 = 261 01 = — 0.61 60 — 33,9 = 26,1 60 => 0,72 50 — 23,9 = 26,1 00 — 0:83 N:o 4. Korrektion vid 09 — 4029 — — 0,45 vid 502 == 053. Kittilå station. Observator Hr Doctor J. EDGREN. På stationen förefinnes en aneroidbarometer af Wetzer försedd med thermometer. Instrumentet i godt stånd beteck- nas nedan med AK. 140 Ri ÅK korr. 653,67 t — 14.4 TRETG = I + 7,54 DDR 120,10 ROD ET INS 650.850 "5 1450 T20A0 ESO + 7,66 Meda. Tome Häraf NB = AK + Yen 75 vid 18,5. Thermometern på AK visar tydligen alltför högt ända till 19,3 hvilket bör iakttagas. Emedan A:s korrektion var så högst betydlig och myc- ket låga barometerstånd i dessa trakter ej sällan inträffa, så att visaren går utom skalan, så ansåg jag nödigt att före- komma detta förhållande. Felet rättades, hvarefter kompara- tionen angaf: RI ÅK korr. 653520 t = 14.8 145,05. £ = 2050 — 8,33 BIROLL» 149 745510 5 2050 — 8,31. Hvaraf erhålles NB = AK — 8=m 29 vid temp. 18,5. På stationen fanns blott en qvicksilfver-thermometer, betecknad N:o 5. Uti smältande snö. 40.07 verif. korr. — 0,07 Uti vatten NI Ni N:o 3 16,45 16,50 56,45 16,35 16,40 = 56,40 16,40” 16,45 56,43 — 0,05 + 0,02 korr. — 0,02 16,35 16,47 = 16,41 Kalibrering. 80,0 — 60,5 = 19,5 55,0 — 74,6 = 19,6 70,0 — 50,3 = 19,7 45,0 — 64,7 = 19,7 60,0 — 40,5 = 19,5 35,0 — 54,5 = 19,5 50,0 — 30,7 = 19,3 25,0 — 44,3 = 19,3 141 Absoluta korrektioner- vidi :09 — 409 = = 0,07 4Tr—020,06 BN Si 0:00 61 ==0-10742 Observationsorten ligger omkring 20 fot öfver Ounas- joki på detta ställe. Sodankylä station. Observator Herr Befallningsman EKLör. Till följe af den starka temperatursänkning, som in- träffat under resan från Enare till Sodankylä hade RI gått sönder och nu återstod endast Aneroidbarometern A. Barometern betecknad N:o 7 var f. ö. i godt skick. NEO A DEG Sn TA ES") 739,2 144585 950 739,3 Med. användande af den funna temp. coeff. Omm 155 fås korrektionen vid 0? = — Emm 9j NANOOrE = 182 742,8 FL60— 6 1850 AQ 59 BEER ÖNS YAT, 45 t=18,9 741,95 3 — 6mm 82 Med. af alla tre — 6"m 62 Den ojemnhet i gången af korr., som angifves af den mellersta obs., har sin orsak deri att qvicksilfver- och ane- roidbarometrarne ej stego och föllo precist samtidigt. De nämnde obs. äro tydl. tagne under det barometern var i sti- gande. Bortlemnas den mellersta obs. såsom osäker, fås derföre NEF="Njori "6" ST = umm SS EN:0- =E Omma Korr. utgör således + 0O=m.51. Obs. orten ligger 30 fot öfver elfven på detta ställe. På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar, be- tecknade N:ris 4 och 6, samt en spritthermometer kallad 8. 142 Uti smältande is N:o 4 N:o 6 S 39,85 40,03 40,73 verif. verif. verif. korr. + 02,15 5 09:03 —= 0073 Uti vatten NI NiI N:o 4 N:o 6 S 17.90 1593 58,00 58,00 58,20 17,50 17.83 57,90 57,85 58,05 17,85 17,88 DUE) His 58,13 - 0,07 + 0,02 korr. — 09,11 — 02,09 — 02.29 TENS ROR SA Kalibrering af N:o 6 90,0 — 64,20 = 25,80 80,0 — 53,50 = 25,50 70,0 — 43,95 — 26,05 60,0 — 34,20 = 25,80 50,0 — 24,05 = 25,95 40,0 — 13,80 = 26,20. 60,0 — 86,3 = 26,30 50,0 — 76,5 — 26,50 40,0 —— 66,02 — 26,02 30,0 — 55,90 — 25,90 20,0 — 45,95 — 25,95 Abs. korr. NA a ERE 30-10 9:08 vid 09 = 402 = — 02,03 45 = + 02,08 35. 00,01 GÖ rn On Jörn un OSA Kalibrering af N:o 4. 90,0 — 69,35 = 20,65 60,0 — 84,20 = 24,20 80,0 — 58,90 = 21,10 50,0 — 72,50 = 24,50 10,0 — 48,30 = 21,10 40,0 — 64,80 = 24,80 60,0 — 38,30 = 21,70 30,0 — 54,65 = 24,65 50,0 — 28,30 — 21.70 20,0 — 44,90 = 24,90 143 Abs. korr. vid 09 ==0 ETS 49 = — 02.08 52 == F-09105 5000 MM 62 = + 02,09 69 = + 02,44 YR = 0957 Piippola station. Observator Herr kyrkoherden LÖöwENMARK. På stationen finnes endast en qvicksilfverthermometer N:o 3 och en spritthermometer N:o 3. Uti smältande is N:o 3 Sprit N:o 3 JAG 40,55 verifie. verif. korr. + 0,22 — 0,55 Uti vatten NI Nir N:o 3 Sprit N:o 3 16,85 16,90 57,00 57,05 16,80 16,85 56.97 57,00 16,83 16,87 DOSA 57,03 korr. — 0,06 —+ 0,02 korr. — 092,16 -— 02,20 16,77 UB 683 Kalibrering af N:o 3 90,0 — 64,0 =26,00 90,0 — 64,1 = 25,90 80,0 — 54,15 —=25,85 = 80,0 — 54,2 — 25,80 10.0, — ; 44,25 == 25-45 uk T00— AAA = 35.60 60,0 — 133,65 — 26,35. ,2: 150,0, — 33,85 — J6,15 50,0 — 23,05 = 26,95 50,0 — 23,0 — 27,00 40.0 13,1 — 20,90 144 Abs. korr. vid 271 41==---0 302 SUpE===0? 106 vid. 09 =" WP0IE=HE-092RR AVl00=25--0? LO ÖN 0-0? 16 6irSÖ= IL L9 Hi, 002 MR Denna ort ligger omkring 8 fot öfver Limojoki elf, bielf till Siikajoki. Wasa station. Observator Herr Lektor J. MELLBERG. Barometern, betecknad N:o 15, befanns uti fullgodt skick och vid anställd komparation erhölls följande resultater: N:o 15 Ri TAG DT ti =P 661,22 =" L 748,20 = 23,4 663,00 > = 18,2 0korr. =O oi TANGO = RT 664501 5 TBS — 0mm 03 758,90 ,=22,5 = 6783:l00,=17,6 -, + ORDNA VOSS GNHAOLE=LNNOR 5 + Omm 04 korrektionen är här så ojemn att man med skäl måste an- taga fel i skalans gradering m. m. Emedan barometerstån- det varierat icke obetydligt, så bör hela serien upptagas och då man nu har fr. 744—759 NB = Rit + 0=".39 så erhålles vid 744 NB == N:o 15 + 0,49 — 0,51 = — Omm 02 VAT og båg hb 003 — BERT [öU 47 06 = ORNID TO0- Ön NE » + 0,04 =-+ 0"",53 På stationen finnes blott en sprithermometer och tvenne Psykrometer-thermometrar. Sprit-thermometern Uti smältande snö + 0,07 korr. — 0,07 145 Uti vatten. NI NI Spritth. 14,6 NAS 15,00 14,7 14,8 15,05 14,65 14,75 15,03 korr. — 0,04 + 0,02 korr. — 0,35 14.61 VÄVTTE=14,68. Seinäjoki station. Observator Herr Kapellanen LINDSTEDT. Barometern, märkt N:o 3, intog det rätta läget och var f. ö. med stor omsorg behandlad, komparationen gaf följande resultater N:0O 3 Rir 743,35 t = 19,8 660,35 t = 16,30 = korr. VASS I; 300 659,50 » 16,30 + Omm'41 742,95 » 20,1 6595450 så 1620 142,95 » 20,3 659,45 » 16,6 + Omm 75 Häraf fås då NB = Ru + 0=="49 med iakttagande af den förändring uti korr. af Ri, som inträffade på nedresan från Uleåborg NB = N:o 3 -F 1=m22, På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar be- tecknade N:o 3 och 4 samt en spritth. N:o 5. Uti smältande snö N:o 3 N:o 4 Spr.; N:o 5 0,00 + 09,47 + 09,42 verif. verif. verif. korr. 0,00 — 09,47 — 09,42 Uti vatten NI Ni N:o, 3 Now Spis, N:o 5 19,65 19,70 20,00 19,80 20,3 19,65 19,70 20,00 19,80 20,3 19,65 19,70 20,00.,:- :19,80.--.1120530 -—- 0,09 + 0,02 korr. — 02,36 — 02,16 — 02,66 19,56 19,72 — 19,64. 10 146 Kalibrering af N:o 4 50,0 — 35,30 = 14,70; 30,0 — 44,65 = 14,65 40,0 — 25,15 = 14,85 20,0 — 35,50 = 15,50 30,0 — 15,30 = 14,70 10,0 -- 25,40 = 15,40 20,0 — 5,20 = 14,80 0,0 — 15,05 = 15,05 10,0 — — 4,9 =14,90 1050 — 5,201==115,20 Abs. korr. vid 09=-— 0?",47 109 = — 0229 30? = — 0?,12 1702 = — 0,96 40? = —- 0,56 Kalibrering af N:o 3. 50,0 — 30,60 = 19,40 45,0 — 25,60 — 19,40 40,0 — 20,60 =19,40 35,0 — 15,60 = 19540 30,0 — 10,10 =19,30 = 25,0 — 5,30 = 19,10 20,0 — 0,20 = 19,80. Abs. korr. vide kfevE= 0,00 1098:=1= 20.59 15900 — 061 20701= = 02360 20 J00E = 0978 I0r S=EN08O 40 = — 12.00 Observationsortens höjd öfver hafvet torde vara omkr. 450 fot och öfver elfven vid närmaste punkt omkr. 40 fot. Karstula station. Barometern N:o 18 hade af observatorn Bruksförvalta- ren SAHLSTEIN blifvit insänd till Helsingfors för att repareras och återsänd under sommaren med ångbåt till Wasa till Hr Lektor Mellberg, som emottog instrumentet och sökte att ställa upp det uti sin lokal, hvilket, alla försigtighetsmått oaktadt, endast kunde ske under det att en större qvantitet luft af 147 obekant orsak inträngde i röret. Oaktadt den varsamhet, som iakttagits under transporten sjöledes, hade dock röret en större spricka straxt nedtill invid kärlet, hvilken spricka förmodas hafva uppkommit derigenom att de starka mes- singshållarena alltför hårdt pressat röret mot mahognyträdet. Då sprickan skenbarligen förstorades hade Lektor Mellberg borttagit packningarne emellan hållarena och röret. För transporten återställdes dessa packningar, men nu helt löst, hvarefter instrumentet omsorgsfullt inpackades. Då barome- tern nu efter ankomsten till Karstula skulle uppställas visade sig att omkr. 1 kub. tum luft inträngde i röret vid omstjelp- ningen. Orsaken härtill var att kärlet innehöll för litet qvicksilfver, ty så snart en qvantitet häraf blifvit påfylld, in- trängde ingen luft vid omstjelpningen; den förut inträngda var äfven bortskaffad. Sedan korrektionsskrufvarne efter jem- förelse med Ri blifvit ändrade togs följande komparationer: N:o 18 Rir TASRONSE= 170 661,30 t = 14,4 korr. + 2mm 48 Tel ER 6.6 LASS -F 2mm 347 (ASL 183 661,63 = + 20m 37 hvaraf (då RIr =-NB — 0mm 51.3 sc fåga så. NB = N:o 18 — 1m"m 90 och således korr. =— 1mm 90. Ändringen af korr. skrufvarne var således ej fullt tillräcklig, men orsaken här- till låg uti svårigheten att operera med denna del af instru- mentet. På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar be- tecknade N:o 18 och 20 samt en spritth. S N:o 18. Uti smältande snö N:o 18 N:o 20 S N:o 18 40,00 40,00 + 02,05 verif. verif. verif. korr. 0,00 0,00 — 0,00 Uti vatten NI Ni N:o 18 SS N:o 18 14.60 14,65 54,50 54,50 14,55 14,60 54,50 54,50 148 med. 14,58 14,62 54,50 54,50 — 0,04 + 0,02 korr. + 02,09 + 02,09 14,54 14,64 — 14,59. NI N:o 20 10,55 50,30 10,60 50,37 102,57 — 502,33 + 02,02 korr. + 02,26 102,59 Kalibrering af N:o 18. Abs, korr. 25,0 — 42,0 = 17,00 vid 33” = — 0?,62 30,0 — 46,75 = 16,75 38 = — 0,37 35,0 — 51,25 = 16,25 vid 0”=40? = — 0”,00 40,0: — 55,85 = 15,85 43” = + 0.07 45,0 — 61,00 = 16,00 48? = + 0,31 55,0 -- 71,05 = 16,05 53” = + 0,12 65,0 — 81,10 = 16,10 "632 = — 09,13 73 = — 0,38 Kalibr. af N:o 20. Abs. korr. 25,0 — 47,20 = 22,20 vid 36” = -F 0?,26 JOKE HUB 22,80 vidi HÖR 0,00 45,0 — 68,45 = 23,45 46 = + 0,14 55,0 — 78,40 = 23,40 50 = + 0,26 65,0 — 88,40 = 23,40 56 = + 0,43 67 = 1,47 Etc. Jyväskylä station, Observator Herr Apoth. ENCKELL. Barometern betecknad N:o 12 har förut varit begagnad af Hr Dahlström, men har senare blifvit till observatorn öf- verlemnad. Den intog det rätta läget, hvilket pröfvades med lodet och var f. ö. i ganska godt skick. N:o 12 Ru korr. 748,15 t= 16,6 663,40 t= 13,1 148,50, 1BFN9 663,35: VI 147,90 HAI 666,40 MS 0,00 149 445,45 t= 15,7 661,00 t= 12,6 745,60 , 15,5 661,05 ,, 12,7 — 0,02 N:o 12 — Ru — 0,01 NB = N:o 12 + Omm 48 korr. således = + 0Omm 48. På stationen finnas tvenne qvicksilfverth, betecknade N:o 4 och 6 samt en spritth. 5. Uti smältande snö N:o 4 N:o 6 IN:Or 5 40,00 40,00 40,00 verif. ver. ver. korr. 0,00 0,00 0,00 -Uti vatten NI Ni N:o 4 N:o 6 N:o 5 17.05 NON 57,30 57,35 57,00 17-07 17.10 SNS 57.30 56,90 172:06 IE0S HS Bl HN — 02,06 HF 09,02 korr. — 092,28 — 09,28 — 02,10 00 ITA == Kalibrering af N:o 4. 100,0 — 75,5 = 24,5 20,0 — 44,5 = 24,5 IO0FENFID = JAH SVEN 80,0 — 55,5 = 24,5 40,0 — 64,5 = 24,5 70,0 — 45,5 = 24,5 50,0 — 74,5 = 24,5 60,0 — 35,2 = 24.8 60,0 — 84,4 = 21,4 50,0 — 25,5 = 24,5 70,0 — 94,5 = 24,5 Absoluta korr. vid 35 == 02509 vid 09 ="402=- 0,00 CU ERE 55 = — 0984 657 — 09:46 15 — — 02,63 Kalibrering af N:o 6. 100,0 — 75,0 = 25,0 70,0 — 94,7 = 24,7 90,0 — 65,4 = 24,6 60,0 — 84,3 = 24,3 150 80,0 — 56,0 = 24,0 70,0 — 45,6 = 24,4 60,0 -— 36,0 = 24.0 50,0 — 25,9 = 24,1 Abs Vidfdder= vad OCK="0E 45 55 57 65 75 EEE NE 50,0 — 74,0 = 24,0 40,0 — 64,2 = 24.2 30,0 — 54,2 = 24,2 20,0 — 44,1 = 24,1 . korr. 0.00 0,00 02.02 02.36 02.28 02.00 092,49 mg Observationsortens höjd är omkring 40 fot öfver Pä- jäne sjö. Jan. 0: Tammerfors station. Observator Hr Apoth. MoLIin. Barometern N:o 5 uppställdes nu ånyo, emedan den va- rit nedtagen till följe af en reparation i lokalen, hvarvid till- sågs att densamma intog det rätta läget. N:0,5 Ua UR LLA) TS SRS Ra HoRsO RA (315051, sial4,9 Ri 649,3, t=12,0 649543 0 RO 64005, LI 649,35 ., 11,9 korr.FOmm 37 Således NB”= N:o 5 =F 0mmT3 och korr: = 0-3: På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar N:ris 3 Och 0: Uti smältande snö N:o 3 40,3 verif. korr. — 02,30 Uti NI Ni 3,8 8,8 N:o 6 SC) verif. + 09.10 vatten N:o 3 N:o 6 49,25 49.0 8,9 8,9 49,35 — 49,1 80.85 89.85 499,30 492,05 korr. + 02,03 + 02,02 — korr. — 092,42 — 02,17 82,88 82,87 — 8,88. Kalibrering af N:o 3. 100,0 — 71,1 = 22,9 90,0 — 67,1 = 22,3 80,0 —- 57,3 = 22,7 70,0 — 92,6 = 22,6 60,0 — 81,9 = 21,9 50,0 — 71,9 = 21,9 151 70,0 — 48,2 = 21,8 60,0 It, 22,1 50,0 —- 27,9 = 22,1 Absoluta korr. vid 0? = 40" = — 02.30 40,0 — 62,1 = 22.1 30,0 — 52,1 = 22,1 49 = — 02,42 50 =— 0?,43 60 =— 0,31 70 = 02,89 80 == 12,17 Kalibrering af N:o 6. 80,0 — 108,3 =28,3, 110,0 — 81,9 =28,10 70,0 — 98,3 =28,3 100,0 — 71,75 = 28,25 600-882 =—=280:. 2050: - 61,9 (= 28:10 50,0 — 78,5 =28,5 +80,0— 51,7 =28,30 40,0 — 68,85 = 28,85 70,0— 41,3 =28,70 30,0 — 59,05 = 29,05 60,0 — 31,0 =29,00 20,0 — 49,0 =29,00 50,0 — 21,0 =29,00 Absoluta korr. vid 359 = + 092,11 vid 09 = 409 = + 092,10 45 = — 09,12 55 = — 09.27 65 = — 02,30 15 = —- 109,44 85 = — 02.97 Observationsorten omkr. 40 fot öfver Pyhäjärvi. 152 Lampls station. Observator Hr Löjtnant ETHOLÉN. Barometern . betecknad N:o 11 var uppställd i öfre vå- ningen af boningshuset och befanns intaga det rätta läget. Instrumentet f. ö. i utmärkt skick. N:0wL Rir korr, Jan. 7 742,20 t= 18,9 657,3 t= 15,1 T42.30:.. & vid MOST IR om IG ORSA 742,20 » 19,3 657,3 > 15,7 — Omm 90 8 vå ENUM YAB,I oo» 19,20 658,75 MAD SE URRGE Med. — Omm 92 N:o. 11 = Rir + 00292 NB = Ri + 02" 5i0ock NB = N:o 11 — O"m 41 korrektionen således = — Omm 41, På stationen finnas tvenne qvicksilfverthermometrar, af hvilka blott den ena för tillfället var åtkomlig; denna är be- tecknad N:o 11. Uti smältande snö 40?,4 verif. ' korr. — 07,40. Uti vatten NI Nu N:o 11 19,85 19,80 19,80 19,85 19775 19,80 19,85 19,77 19,80 — 0,10 + 0,02 korr. — 02,03 19,75 TIN 0KO Ua Kalibrering af N:o 11 90,0 — 71,65 =18,35 — 70;0 — 88,4 — 18,40 80,0 — 61,50 =18)50- -— 60;0 — I8,1 = 18,70 70,0 — 51,65 =i18,35 + 50j0 — 68,2 = 18,20 60,0 — 42,30 =17)70- — 40,0 — 57,1 — 17,70 50,0: vå Lär LÄS: vå 153 Absoluta korrektioner. vid 09 = 402 = — 02,40 50 = + 09,18 60 = — 02,02 10 2-0 04 307 = ==09:65A Observationsortens höjd öfver Ormajärvi sjö är omkr. 35 fot. Mustiala station. Barometern N:o 13 var uppställd hos fru Trädgårds- mästarinnan LARSSON, hvars aflidne man anställt observatio- nerna, hvilka nu fortsattes af fru Larsson med biträde af hennes son. Barometern visade sig intaga det rätta läget och var f. ö. uti ganska godt stånd. INSO 3 Ri Jall. dr 10530 t == 200 661:20 te 166 korr. 745,35 » 20,2 661725 Hö 16,8 TAIS » 199 661520 BT 16:55 FF Omm 30 FA4:90 11985 66075 > 16,30 485 AN GA RANE MeasrO=09 Ru = N:o 13 4— Omm 29 NB = Ru + 0=m 51 deraf NB = N:o 13 + 0="m 80 således korr. = -F O0mm 80. På stationen finnes en qvicksilfverthermometer, beteck- nad N:o 13, hvarjemte observatorn användt en annan ther- mometer, ej tillhörande Soc., betecknad P12. Uti smältande snö : N:o 13 P12 40,00 — 194 verific. verific. korr =0:00 + 192,4 Uti vatten NI Ni N:o 13 18,2 18,15. I 58,45 154 18,0 18,10 18,05 18,10 0:09 ö0 58,20 58,33 korr. — 0,26 18,03 18,12 — 18,07 Kalibrering af N:o 13 100,0 —- 74,25 90,0 — 64,4 80,0 — 54,5 40,0 — 448 60,0 — 34,5 50,0 — 24,6 2 25,60 25,50 25.20 = 25,50 = 25,40 Absoluta 10505 SO 60,0 --- 85,5 = 25,5 50,0 — 75,3 = 25,3 40,0 — 65,3 = 25,3 30,0 — 55,5 = 25,5 20,0 — 45,5 = 25,5 korr. vid 359 —= 02,03 vid s02T==P405 45 dd 65 75 JR IE Ed 02,00 AL 02,15 02,26 02,93 te. Observationsortens höjd öfver Mustiala sjö 23 fot. De för Psykrometrarne bestämda thermometrar blefvo till sina nollpunkter undersökta och befunnos som följer: INO TIEvad N:o 13 NOR N:o 16 N:o "8 N:o 19 N:o 18 N:o 10 N:o I1 N:0c 1 Alla dessa befinna sig på magn. obser- vatoriet. MG TN säd 07;03/ Hiro Hö —0";08 00:09 KO? 04 LIgEDA QHA 20? 04 240507 IN:0mn2 0910 N:o 3 » — 0,04 Ni trnrgrÖ NEnIsönkionir 109,06 N:o Ikon 08,03 Kos Table =v0P02 AA 155 156 Sammandrag af de klimatologiska anteckuingarne. i Finland år 1871. Lärkan "hördes vid Åbo d. 14, i Helsingfors d. 18, Eura d. 21, Seinäjoki d. 22, Wederlaks d. 23, Orimattila d. 24, Janakkala d. 25, Karstula d. 28 Mars; i Lampis den 1, Uleåborg d. 3, Kides d. 18, Rovaniemi d. 25 April; i Öfver- torneå d. 7 Maj. — Gräsanden syntes i Janakkala den 23 Mars(?); i Seinäjoki d. 15, Karstula d. 21, Lampis den 22 April: i Rovaniemi d. 2, Öfvertorneå d. 3 Maj. — Bofinken förmärktes i Seinäjoki d. 24, Wederlaks d. 28 Mars; i Kars- tula d. 3, Uleåborg d. 7, Kides d. 12, Öfvertorneå den 20, Orimattila d. 21, Rovaniemi d. 28, Kemi den 29 April. — Svanen sågs i Karstula d. 3, Öfvertorneå d: 8, Seinäjoki d. 16, Janakkala d. 27, Rovaniemi d. 29 April; Kides d. 13 Maj. — Wildgåsen observerades i Rovaniemi d. 3, Karstula d. 8, Seinäjoki d. 16, Uleåborg d. 17, Öfvertorneå d. 27, Kemi d. 28 April; i Kides d. 13, Utsjoki d. 17, Wederlaks d, 27 Maj. — Tranan visade sig i Karstula d. 5, Uleåborg d. 7, Kemi d. 17, Wederlaks d. 19, Seinäjoki d. 23, Janakkala och Kides d. 24, Lampis d. 25 April; i Rovaniemi d. 6, Öf- vertorneå d. 12, Orimattila d. 15 Maj. — Sångtrasten hör- des i Seinäjoki d. 15, Janakkala d. 29 April; i Karstula d. 1, Kides d. 3, Wederlaks d. 9, Öfvertorneå d. 21 Maj. — Sädesärlan ankom till Orimattila, Janakkala och Karstula d. 20, Wederlaks och Seinäjoki d. 21, Uleåborg d. 24, Kides d. 26, Lampis d. 27 April; till Kemi och Öfvertorneå d. 1, Rovaniemi d. 16, Utsjoki d. 17 Maj. — Spofven infann sig i Janakkala d. 23, Kides d. 25, Lampis d. 29 April; Kars- tula d. 3, Seinäjoki d. 4, Kemi d. 12, Öfvertorneå d. 17 157 Maj. — Stensqvättan syntes i Seinäjoki d. 28 April; i Ori- mattila och Janakkala d. 2, Karstula och Kides d. 3, Uleå- borg d. 4, Öfvertorneå d. 25 Maj; i Kemi d. 1 Juni. — Röd- stjerten förmärktes i Janakkala d. 2, Kides d. 4, Seinäjoki d. 11, Uleåborg d. 12, Karstula d. 22, Öfvertorneå den 31 Maj. — dStrandpiparen infann sig i Janakkala d. 4, Kars- tula d. 6, Seinäjoki d. 7, Lampis d. 8, Öfvertorneå den 17 Maj; i Rovaniemi d. 6 Juni. — Göken hördes i Lampis d. 13, Wederlaks d. 14, Janakkala d. 15, Orimattila d. 17, Ki- des d. 18, Helsingfors d. 21, Karstula d. 22, Eura och Sei- näjoki d. 25 Maj; i Öfvertorneå d. 3, Utsjoki d. 6, Rova- niemi d. 14 Juni. — Ladusvalan anlände till Seinäjoki d. 16, Janakkala' d. 19, Wederlaks d. 20, Karstula d. 22, Kides d. 23, Öfvertorneå d. 24, Kemi d. 25, Uleåborg d. 27 Maj; till Rovaniemi d. 8 Juni. — Hussvalan antecknades i Sei- näjoki d. 18, Uleåborg d. 20, Karstula d. 23, Orimattila, Ja- nakkala och Lampis d. 24, Eura d. 25, Öfvertorneå d. 26 Maj; Kemi d. 8, Rovaniemi d. 10 Juni. Krusbärsbuskens bladsprickning begynte i Janakkala d. 10, Orimattila d. 14, Wederlaks d. 23, Salo d. 31 Maj. — Hvitsippan blommade i Janakkala d. 12, Wederlaks och Orimattila d. 25 Maj. — Svarta vinbärsbuskens bladsprick- ning började i Orimattila d. 13, Janakkala d. 18, Wederlaks d. 20, Salo d. 31 Maj; i Karstula och Öfvertorneå d. 5, Kemi d. 7 Juni. — Rönnens löfsprickning begynte i Wederlaks d. 21, Janakkala d. 23, Orimattila d. 24 Maj; i Salo d. 2, Ro- vaniemi d. 6, Karstula d. 7, Uleåborg och Öfvertorneå d. 8 Juni. — Häggens d:o i Janakkala d. 22, Salo d. 31 Maj; i Karstula och Rovaniemi d. 6, Öfvertorneå d. 10 Juni. -— Böda vinbärsbuskens bladsprickning började i Janakkala d. 22, Orimattila d. 24, Rovaniemi d. 28 Maj; i Kemi och Öf- vertorneå d. 5 Juni. — Kalflekan blommade i Janakkala d. 22, Wederlaks d. 25, Kides d. 27. Orimattila d. 31 Maj. — Björkens löfspriekning begynte i Wederlaks, Orimattila och Janakkala d. 24, Salo och Helsingfors d. 31 Maj; i Öfver- torneå d. 4, Rovaniemi d. 5, Karstula d. 6, Kemi d. 10, Uleå- borg d. 17 Juni. — Syrenens d:o i Orimattila d. 24, Janak- 158 kala d. 27 Maj; i Wederlaks d. 4 Juni. — Hallonbuskens bladsprickning började i Janakkala d. 24 Maj; i Salo den 41, Öfvertorneå d. 10, Kemi d. 20 Juni. -— Äppleträdets d:o i Janakkala d. 4, Wederlaks d. 6, Orimattila den 7 Juni. — Krusbärsbusken blommade i Salo d. 4, Wederlaks d. 6, Ori- mattila d. 7, Janakkala d. 8 Juni. -—- Röda vinbärsbusken d:o i Orimattila ä. 4, Wederlaks d. 6, Janakkala d. 7, Kemi d. 27 Juni. — Svarta vinbärsbusken d:o i Salo d. 7, Ori- mattila d. 8, Wederlaks och Janakkala d. 9 Juni. — Häg- gen d:o i Janakkala d. 8, Salo d. 10, Orimattila d. 11, We- derlaks d. 13, Karstula d. 20 Juni. — Smultron d:o i Ori- mattila och Janakkala d. 8, Wederlaks d. 9 Juni. — Blåbär d:o i Janakkala d. 9, Wederlaks och Orimattila d. 10, Öf- vertorneå d. 15, Rovaniemi d. 16, Kemi d. 23 Juni; i Uts- joki d. I Juli. — Lingon d:o i Wederlaks d. 11, Öfvertor- neå d. 18, Janakkala d. 19 Juni; i Utsjoki d. 9 Juli — Körs- bärsträdet d:o i Wederlaks d. 13, Salo d. 15, Janakkala d. 29 Juni. — Liljekonvaljen d:o i Orimattila d. 15, Janakkala d. 23, Wederlaks d. 26 Juni. — Äppleträdet d:o i Weder- laks och Janakkala d. 16 Juni. — Syrenen d:o i Wederlaks d. 16, Orimattila och Janakkala d. 21 Juni. — Bödväplin-' gen d:o i Orimattila d. 16, Öfvertorneå d. 20, Janakkala d. 27 Juni. — Bönnen d:o i Wederlaks d. 17, Salo d. 18, Ja- nakkala d. 22 Juni; i Karstula d. 2 Juli. — Blåklinten d:o i Wederlaks d. 25 Juni; i Orimattila d. 2, Janakkala d. 7 Juli. — Hallonbusken d:o i Salo d. 2, Janakkala d. 5 Juli. Blåbär mognade i Wederlaks d. 7, Janakkala d. 21, Kemi d. 30 Juli; i Utsjoki d. 25 Augusti. — Smultron d:o i Weder- laks d. 16, Janakkala d. 18 Juli; i Kemi d. 20 Augusti. — Lingon d:o i Wederlaks d. 28 Augusti; i Janakkala d. 1, Kemi d. 2 September. Hafren såddes i Janakkala d. 15, Wederlaks d. 16, Rovaniemi d. 19, Lampis och Uleåborg d. 20, Seinäjoki d. 22, Karstula d. 23 Maj. — Kornet d:o i Uleåborg och Ro- vaniemi d. 25, Öfvertorneå d. 27, Seinäjoki d. 31 Maj; i Karstula och Kemi d. 3, Janakkala och Lampis d. 6, We- derlaks d. 9 Juni. — Rågen bildade ax i Orimattila d. 11, 159 Janakkala d. 12, Karstula d. 15, Lampis d. 16, Wederlaks d. 17, Öfvertorneå d. 20, Uleåborg d. 28, Rovaniemi d. 29 Juni; i Kemi d. 1 Juli. — Blommade i Janakkala d. 30 Juni; i Orimattila d. 2, Wederlaks d. 4, Lampis och Karstula d. 5, Seinäjoki d. 10, Öfvertorneå d. 15 Juli. — Skördades i Wederlaks d. 7, Janakkala d. 10, Lampis d. 12, Seinäjoki d. 18, Karstula d. 20, Uleåborg d. 24, Rovaniemi d. 31 Augu- sti; i Kemi d. 1, Öfvertorneå d. 12 September. Islossningen skedde i Laikka å (Karstula) d. 25, Salo d. 28 April; Åbo d. 1, Helsingfors och Seinäjoki d. 8, Ja- nakkala d. 12—17, Uleå elf d. 14, Räfsö hamn d. 17, We- derlaks d. 18, Uleåborgs redd 'd. 19, Kemi elf d. 21, Tor- neå elf d. 22, Rovaniemi (Kemi elf) d. 23, Kides d. 23—25, Lampis d. 24, Karstula (sjöar) d. 25 Maj; i Utsjoki d. 3-—7, Tanaelf d. 7 Juni. — Isläggningen inträffade i Öfvertorneå (Torneå elf) d. 4, Rovaniemi d. 12—31, Utsjoki d. 30 Ok- tober; i Salo, Janakkala, Karstula och Uleåborg (redd) d. 5, Kemi d. 6, Wederlaks d. 7—26, Lampis d. 21 November: Helsingfors hamn och Uleå elf d. 1 December. — Sista snö- fallebé om våren är antecknadt i Salo d. 19, Wederlaks d. 20, Kides d. 31 Maj; i Orimattila, Janakkala, Seinäjoki d. 1, Uleåborg och Kemi d. 2, Eura, Lampis och Rovaniemi d. 3, Karstula, Öfvertorneå och Utsjoki d. 22 Juni. — Första snö- fallet om hösten i Utsjoki d. 13, Uleåborg, Kemi, Öfvertor- neå och Rovaniemi d. 14, Karstula d. 16, Orimattila och Ja- nakkala d. 18, Seinäjoki d. 20, Salo och Eura d. 24, Lam- pis d. 25 September; i Wederlaks d. 1 Oktober. Nederbörden uppmättes i Orimattila, Seinäjoki och Ki- des (Jan.—Maj) samt utgjorde i finska decimaltum: Orimattila. Seinäjoki. Kides. Januari: AR: dd 0,62 0,81 0,48 Eebruatilssrt i ohhO;5l 0,91 0,51 Möärstyoraigmet 1,46 0,73 0,42 Aspiro bjöjbe nt 2,46 0,52 1,03 Maj Abb och spa 2,29 0,90 1,42 JUL regn 3502 2,21 Juli | + a.66l + 5,971+ 8,12] + 5,56) + 5,19) I- 5,24 4-55,921-F 6,195 4 6,07 ar » September| + 2,75| + 1,55! + 2,01] + 1,52 + 1,20 + LI8 + 1,61] + 0,96] + 0,71/ + 0,10 » Oktober. |— TIN VLY— BAY —= 61 — Byrs) — 2,09) —2,19)== 1,19 — H6L 410,95 , November|— 2,27| — 1,47| — 1,67 — 2271 — 1,95] — 0,32] — 1,11|— 0,98] —- 0,70) — 0,34 + 3,35 + 2,27| + 3,89) + 3,03) + 3,26| + 3,98 » December | 4 5,11] + 4,14 + 5,29) + 3,86] + A. Moberg. | a 162 Medeltemperaturen i Helsingfors under Maj—December 1871. (Celsii skala). Dat. Maj. Juni. Juli. Augusti. 1 + 3,02 + 3,46 + 20,77 + 16,78 2 + 3,56 + 5,40 + 18,83 + 13,96 3 + 5,45 + 5,52 + 20,27 + 14.61 4 + 48 + 7,19 + 16,97 + 13,94 5 + 6,75 + I,as + 20,58 + 17,51 6 mö + [306 + 19,5 s + 18,08 i 2 60 + 12,70 15 2 TR S + 339 + 10,65 + 16,91 + 16,07 9 = 3,28 + 13,71 + 17,56 + 16,23 10 + La + 13.36 + 19.95 + 16,70 ib + 3,41 + 12,03 -F 20,61 + 17,13 12 -+— 3,76 + 13,56 + 22,33 + 17,57 13 + 53,09 + 14,84 -F 22,95 + 16,48 14 + 6,06 + 10,29 + 21,58 + 14,08 15 + 5,51 + 14,36 + 20,71 + 14,22 16 + I,65 + 15,72 + 19,55 -+ 13,29 17 + 3,33 + 11,04 + 16,15 + 12,99 18 + 3,68 + 13,06 + 13,77 + 12,72 19 + 3,82 -F 13,34 + l4,80 + 13,78 20 + Lös =E das -F 15,20 + 15,73 21 + 6,23 + 5,69 -F 16,09 + 14,19 22 + 3,82 + 9I,59 + 15,54 + 12,59 25 + 13,46 -F- 10,0s + l4,02 + 12,01 24 -- 11,89 + 12,36 + 14,20 + 13,67 25 SES + 12,94 + 14,31 + 12,63 26 + Ios + 14,83 + 16,23 + 12,08 2 + 9I,es + 14,93 LA + 12,26 28 + 9,61 + 16,18 + 13,13 + 10,93 29 + 10,40 + 19.06 + 13,27 + 11,00 30 + 414 + 20,34 + 13,77 + 9.51 31 + 3,85 + 15,68 + 12,54 Medium —— 5,96 -+ 11,96 + 17,19 + 14,22 163 Dat. September. Oktober. November. December. 1 + 14,57 + 0,99 — 2,31 — 11.30 2 + 13,11 + 0,03 — 0,38 — 13,96 2 + I2,5s + 0,61 — 103 ES 14,72 4 + 12,51 + 153 — 442 — 13.05 5 + 14,68 + 179 — d,34 — 6,99 6 + 13,88 + 5,79 — 8,85 — 83,01 T + 13,26 -+— 5,97 — 105 = Ha 8 + IL60 + 77,33 — 1,00 — 10,59 9 + I234 + 4i9 -F 2,28 — 15,56 10 + 12,86 + los -+ 2,66 — 14,22 Lik + 117 — 1,72 + 251 — 7,84 12 + 10,53 -- 0,63 + 2,28 + kL20 13 + 10,29 + Ia MOMS a -— 0,24 14 -F 5,49 + 4.10 + 1,92 00 15 + 3,73 + 620 + 2,04 — 6,27 16 + 7,85 + 6,04 + 181 — 2,48 ILig| + 3,86 + 6,32 + 2,84 — 1,52 18 + 3,81 + 6,93 — 0,12 + Iis il) + 4,85 + 6,33 -- 411 + 2237 20 + 4,93 + 5,18 — 5Hjå4s + Lae 21 + 5,41 + 6,13 — I,34 + 0,51 22 + 5,75 + 5,90 — 4,02 — I1,82 23 + 2,38 + 7,30 — 3,89 — 5,42 24 + 192 + 77,29 — 4,22 — 0,27 25 + 2,21 + 7,30 — 2,52 + l,729 26 + 203 + "aa — 2,40 + 0,26 27 + 5,81 + 6,15 — 241 + 0,93 28 + 6,77 + 4,39 — 0,48 + 0,59 29 + 5,72 + 5,80 — 5,56 = 3 30 + La7 + 288 — 14,52 + 0,82 31 + L89 + 1.55 Medium + 8,09 + 4,32 — 2.01 — 4,69 164 Medeltemperaturen i Helsingfors för året 1871. JÄMT 1500 del Si Tipp fn — Iis. NEPIOATI CNN ch äss SNES — 18,30. 16 [Na Ur SI SE oa, SA ENRR — 0,07. JÄPFIEER red gen fälten de SY — 0,23. MIG: SENS sl GT ak TREE -F- 5,96. JUDE oe a, 0 Vs ELON + 11,96. ÖS a re Ke sa SR + 17,19. AU SUSIE "61 ora regi ne RISE + 14,22. September — s « se ef je ste +F 83,09. Öktlobek ts mb sn sf + 4,32. NOVvenmaber ok. ce Gisle cis — 2,01. December Gl. sc sf vik — 4.69. Medium för året . .. + 2275. H. G Borenius. VV Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1872. Ofvannämnde dag begick Vetenskaps-Societeten i uni- versitetets solennitetssal sin sedvanliga årshögtid, hvilken öppnades med ett tal af ordföranden hr MoBERG, hvarefter sekreteraren afgaf redogörelse för Societetens verksamhet och vid densamma timade förändringar. Derpå höll hr LAGUS minnestal öfver tvenne af Societetens under året hädangångne ledamöter, professor emeritus Geitlin och kanslirådet af Bru- nér. Dessa minnestal äro bestämda att ingå i nästutkom- mande tom af Societetens akter. I. Ordförandens inledningstal var af följande lydelse: Då Finska Vetenskaps-Societeten vid sin stiftelse för trettiofyra år sedan bestämde att dess årshögtid skulle firas på den dåvarande Thronföljarens, det Finska Universitetets högste styresmans, vår nuvarande allernådigste Kejsares och Storfurstes födelsedag, skedde detta otvifvelaktigt icke en- dast för att under en längre följd af år äga ett tillfälle att offentligen uttrycka de känslor af undersåtlig vördnad, tack- samhet och tillgifvenhet, hvilka Vetenskaps-Societeten lika- som hela Finlands folk varmt och. innerligt hyser och hvilka under denna dag i alla till det stora Kejsareriket hörande länder på många tungomål uttalas, utan ock för att dermed tillkännagifva så väl det nära samband med Universitetet, hvari den erkände sig vilja stå och förblifva, som dess til- litsfulla förhoppning om en säker och tryggad framtid und 166 den oss redan då kär vordne furstens milda och all sann upplysning hägnande spira. Denna glada förhoppning har icke heller svikits. Många och oförgätliga äro de vedermä- len af vår ädelt sinnade Kejsares och Storfurstes landsfader- liga huldhet och outtröttliga omsorger, hvilka Finska folket och särskildt dess vetenskapliga och kulturvårdande institu- tioner åtnjutit; och om någon gång under tidernas vexling omständigheter och förhållanden skulle kasta skuggor på den väg, som hvarje redlig medborgare önskar alltid låge öp- pen, klar och ljus — vägen emellan en regent och dess folks hjerta, — skall dock Finlands folk i medvetande af sin tro- fasta kärlek till dess ädle och högsinnade monark med full tillförsigt trygga sig vid hans allom kända rättrådiga och upphöjda tänkesätt, förvissadt derom att dylika skuggor snart förjagas af sanningens makt, likasom nattens dimmor sking- ras af den högt på fästet framskridande solens varma och mäktiga strålar. Det är derföre för mig en kär och dyrbar pligt att vid detta tillfälle tolka den Finska Vetenskaps-So- cietetens uppriktiga och varma deltagande i de önskningar för Hans Majestäts välgång, hvilka ständigt, men isynnerhet på denna dag höjas ur djupet af tacksamma undersåtares hjertan. Under det år, som förflutit, har den Finska Vetenskaps- Societeten sökt att efter bästa förmåga uppfylla sitt anspråks- lösa, ehuru för oss vigtiga värf att utgöra ett allmännare föreningsband för den vetenskapliga forskningen inom det af oss högt och dyrt aktade, ehuru i den stora politiska verlden ofta förbisedda, måhända missaktade fosterlandet. Väl nöd- gas vi medgifva att de bidrag, som härifrån utsändas, för att öka nutidens rika vetenskapliga förråd, i allmänhet en- dast kunna vara få och obetydliga, men de hafva dock blif- vit med välvilja bedömda och upptagna, och antalet af de vetenskapliga och litterära samfund och institutioner, hvilka sökt en närmare förbindelse i skriftutbyte med oss, har va- rit i fortfarande tillvext. Detta välvilliga erkännande skulle jag för min del tro förträdesvis härröra deraf, att Societetens verksamhet, ehuru allmänna vetenskapliga frågors behand- 167 ling ingalunda varit derifrån utestängd, dock till stor del omfattat ämnen, hvilka af oss bäst och nästan uteslutande kunna behandlas, nemligen sådana som röra Finlands natur och folk. Det är hufvudsakligen i detta hänseende utlandet ställer på oss anspråk, som icke kunna anses obilliga. Forsk- ringar 1 Finlands historia, antiqviteter, ethnografi, statistik, språk, litteratur, naturhistoria, geologi, klimatologi m. m. gifva också ett vidsträckt utrymme för en vetenskaplig verk- samhet, som alltid skall finna erkännande. Jag vet väl att en motsatt princip blifvit påyrkad, den att Vetenskaps-So- eieteten borde sysselsätta sig med allmänt vetenskapliga frå- gor och lemna dylika lokala forskningar åt litterära samfund med speciellare syften, och det har äfven ingalunda varit min mening att valet af ämnen icke bör stå hvar och en ve- tenskapsidkare fritt, belst många vetenskaper finnas, hvilka ej hafva något nationelt innehåll, t. ex. astronomi, ren ma- thematik, kemi, allmän fysik, medicin, klassiska språk m. £l., likasom jag icke heller betviflar att våra vetenskapsmän äf- ven derigenom kunna göra så väl sitt namn som sitt land anseddt och hedradt, — jag har endast velat påpeka åtskil- liga forskningsfält, som enligt min tanke ligga oss närmast, och tror att bearbetningen af ämnen, som stå i närmare be- röring med fäderneslandet, mest gagna så väl detta som ve- tenskapen i allmänhet, men ett underlåtande deraf med rätta skulle läggas oss till last såsom en försummelse. Såsom redan antyddes, träffas dock den finska Veten- skaps-Societeten icke med skäl af en slik förebråelse, och en sådan har åtminstone i senare tider icke heller blifvit ut- talad. Deremot synes dess verksamhet i andra hänseenden icke tillvunnit sig allas bifall. Så har det för icke så lång tid sedan blifvit offentligen påstådt att denna verksamhet hufvudsakligen och företrädesvis vore riktad åt det naturve- tenskapliga hållet. Jag vet icke om detta yttrande skall in- nebära något klander — i sådant fall vore det orättvist, ty så vidt jag känner har intet åt Societeten erbjudet arbete blifvit genom föredragande af andra förfördeladt, utan de hafva alla med samma beredvillighet emottagits och publice- 168 rats, och det anmärkta förhållandet härrör till viss del en- dast deraf att andra utvägar för afhandlingars publiecerande varit öppna och hellre blifvit anlitade än Societetens skrif- ter — det är likväl (jag medger det) i visst hänseende fak- tiskt riktigt. Af det statsanslag, hvaraf Societeten genom styrelsens välvilja blifvit delaktig och hvilket ursprungligen afsågs endast till bekostande af dess skrifters utgifning, har en i det hela ringa del blifvit använd till uppköp af meteo- rologiska instrumenter för att derigenom försätta åtskilliga för saken särdeles intresserade observatörer i särskilda delar af landet i tillfälle att lemna något tillförlitligare uppgifter, hvilka kunde användas såsom materialier för en fuliständi- gare utredning af Finlands klimatologiska förhållanden, samt att resor för dessa instrumenters uppställning och kontrolle- ring, jemte magnetiska och geografiska bestämningar blifvit af Societeten bekostade, äfvensom små arfvoden för anstäl- lande af vattenhöjdsobservationer nu 1 nära tjugu år blifvit utbetalade. Detta har dock skett med Societetens enhälliga bifall, utan några förbehåll eller reservationer, hvarföre, om ock Societeten åt detta håll måhända verkat något litet mer än åt andra, detta icke synes mig böra anföras såsom någon ensidig tendens, då intet annat vetenskapligt intresse deraf på minsta vis lidit intrång. Å andra sidan äro deras yrkan- den, som påstå att Vetenskaps-Societeten på de meteorologi- ska observationerna bekostat alldeles för litet, emedan den icke inrättat stadigvarande observationsstationer med aflönade observatorer m. m., icke heller fullt berättigade. I Societe- tens nuvarande ställning vore i anseende till det för sådana ändamål alldeles icke beräknade och derföre helt och hållet otillräckliga anslaget, ett sådant uppträdande helt enkelt en absolut omöjlighet; ehuru det visst vore dess varmaste ön- skan, att icke blott meteorologiska observationer, utan äfven många andra slags forskningar i Finland under ledning af enkom derföre konstituerade och aflönade vetenskapsmän blefve anställde. Dessutom så länge Societetens medlemmar icke äga någon annan förmån af denna befattning än den att få gratis öfverlemna resultaterna af sina forskningar och be- 169 mödanden till Societetens disposition, tyckas anspråken på någon officiel verksamhet eller deras åliggande att draga för- sorg om för landet gagneliga vetenskapliga undersökningar och forskningar böra vara ganska måttliga, om de skola med billigheten öfverensstämma. Den enda förebråelse, som i detta hänseende med skäl synes drabba Societeten, är att den- samma varit alltför blygsam i sina fordringar, att den icke hos landets styrelse mera ofta, mera enträget framställt be- hofvet af större anslag för vetenskapliga företag, men denna brist på energi torde väl kunna ursäktas på grund deraf att dess medlemmar, hvilka jag icke kan anse mera likgiltiga för vetenskapens framsteg än andra, eller mindre högt upp- skatta värdet af vetenskapliga sträfvandens framgång, nog- samt insett svårigheterna för styrelsen att tillfredsställa alla de hvarandra korsande behofven, äfven de aldramest trän- gande. Men äfven Societetens egna medlemmars ställning såsom embetsmän med bestämda och ofta ganska arbetsdryga tjensteåligganden måste härvid tagas i betraktande, eme- dan de också deraf hindras att alltförmycket öka dessa ge- nom åtagande af obligatoriska extragöromål. Men sedan jag härmed sökt visa att under nuvarande förhållanden förhöjda anspråk på Vetenskaps-Societetens verk- samhet knappast med fog kunna ställas, kan jag ej undgå att med djupaste erkänsla omnämna den uppmuntran Socie- teten rönt uti sina sträfvanden genom de petitioner, hvilka hos landets nu församlade ständer blifvit väckta rörande ut- vidgningen och befrämjandet af denna verksamhet, samt det välvilliga behjertande dessa petitioner hos de respektive stånd, der de inlemnats, hittills åtnjutit. Skulle förslaget om Socie- tetens omgestaltning till en verklig vetenskaps-akademi med enkom för vetenskapliga arbeten aflönade medlemmar kunna realiseras, vore detta visst ett epokgörande steg i Finlands kulturhistoriska utveckling, men jag fruktar storligen i be- traktande af landets nuvarande financiela förhållanden och stigande behof, att det vore en alltför sangvinisk förhopp- ning att tro denna önskan kunna under en lång tid framåt blifva annat än ett pium desiderium. Likaså torde väl in- LIBRARY JE 3 170 rättandet af en skild antiqvitetsakademi, i anseende till dess nog speciela syfte, möta nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Deremot skulle måhända anställandet af trenne aflönade ve- tenskapsmän för ledningen af de meteorologiska, de arkeo- logiska och de geologiska forskningarne i landet jemförelse- vis vara lättare verkställbart, och derigenom vore flere länge kända behof på god väg till deras afhjelpande, ehuru vissa dubier kunna uppstå om lämpligheten af dessa forskningars ställande under tillsyn af Vetenskaps-Societeten i dess helhet. Jag är likväl förvissad om att denna omständighet lätt kunde behörigen ordnas och att mycket godt för vårt land af detta förslags realiserande skulle härflyta. Till slut nödgas jag med smärta omnämna att Societe- ten under det nu tilländalupna året träffats af sorgen att ge- nom döden förlora tre af sina verksammaste ledamöter, nem- ligen emeriti professorerne Gabriel Geitlin och Mathias Akian- der samt professoren kanslirådet Edvard af Brunér. I an- ledning af dessa för Societeten kännbara förluster hade So- cieteten beslutit att medelst ett minnestal öfver hvar och en af dem uttrycka sin erkänsla och saknad, samt att till följe deraf icke något af de sedvanliga populärt vetenskapliga fö- redragen denna gång skulle hållas. Emedan likväl den af Societetens ledamöter, som åtagit sig tecknandet af professor Akianders minne, anmält sig hafva varit af vigtiga värf för- hindrad att fullgöra detta uppdrag, finner Societeten sig nöd- sakad att inskränka denna hedersbetygelse till de öfriga tvenne hädangångne, och komma derföre, sedan redogörel- sen för Societetens verksamhet under året blifvit af dess ständige sekreterare statsrådet Lindelöf afgifven, dessa begge minnestal, öfver professoren Geitlin och kanslirådet af Bru- nér, att af kanslirådet Lagus i omedelbar följd efter hvaran- dra föredragas. 171 - Årsberättelse. Då Finska Vetenskaps-Societeten nu begår den 34:de ärs- dagen af sin stiftelse och dervid skådar tillbaka på det sednast tillryggalagda året, fästes uppmärksamheten främst vid de smärt- samma förluster, som träffat Societeten under sistlidne sommar, i det tre af dess ledamöter, alla tillhörande den historisk-filoto- giska sektionen, kort efter hvarandra för alltid lemnat dess krets. Den 12 Juli afled efter en svår sjukdom professor eme- ritus, kyrkoherden i Esbo GABRIEL GEITLIN: den 2 derpå föl- jande Åugusti bortrycktes professor emeritus MATTHIAS ÅKIAN- DER af den hemska farsot, som då hemsökte vår ort, och åter en månad sednare, den 1 September, bortgick professo- ren, kanslirådet EDVARD AF BRUNÉR efter en längre sjuklig- het, för hvilken han förgäfves hade sökt bot i fremmande land. Trogne och samvetsgranne arbetare i vetenskapens och bildningens tjenst hade de alla såväl derigenom som genom sina personliga egenskaper förstått att tillvinna sig sina lands- mäns odelade aktning och förtroende. Det är derföre äfven för Vetenskaps-Societeten en kär om än sorglig pligt att egna en minnets och saknadens gärd åt dessa sina hädangångne le- damöter. Dock tillkommer det icke mig att tolka de känslor deras bortgång väckt inom detta samfund; andra talare skola göra det och dervid vara i tillfälle att närmare framhålla den betydelse desse mäns verksamhet haft för Societeten, för Uni- versitetet och för fosterlandet. För att till någon del åter fylla sina glesnade leder, har Societeten tvenue gånger anställt val af nya ledamöter, nemligen den 13 November och den 15 innevarande April. Vid det förra tillfället utsågs professoren d:r JoHAN JAKOB CHYDENIUS till ledamot i den fysisk-matematiska, vid det sed- nare vicebibliotekarien d:r SvVEn GABRIEL ELMGREN till leda- mot i den historisk-filologiska sektionen. För närvarande räknar BSocieteten 30 ordinarie och 12 hedersledamöter; 5 172 ledamotsplatser äro fortfarande lediga, af hvilka 2 höra till den fysisk-matematiska och 3 till den historisk filologiska sektionen. I den redogörelse öfver Societetens verksamhet jag nu går att afgifva, får jag närmast hänvisa till dess under årets lopp utgifna skrifter. Utom nionde tomen af Societetens ak- ter, som redan vid sednaste årsdagen var färdig tryckt och kort derefter utdelades, har Societeten sedan dess utgifvit 13:de häftet af Öfversigten öfver dess förhandlingar samt 18:de och 19:de häftena af ”Bidrag till kännedom af Fin- lands natur och folk”. Det förra af dessa häften, en volym om 800 sidor, innehåller meteorologiska anteckningar under åren 1846—1855, ordnade och sammanställda af A. MoBERG, hvilket arbete ansluter sig såsom fortsättning till de af samme författare i sjunde häftet af ”Bidrag till Finlands naturkänne- dom” förut utgifna naturhistoriska anteckningarne; det sed- nare häftet om 263 sidor upptages af ett naturalhistoriskt ar- bete med titel: Mycologia Fennica, auctore P. A. KARSTEN; Pars prima, Discomycetes. Under tryckning är derjemte 20:de häftet af Bidragen samt 10:de tomen af Akterna, hvaraf 26 ark hittills lemnat pressen. Utom smärre meddelanden och referater, som förekom- mit vid Societetens månadssammanträden, hafva följande af- handlingar af dess ledamöter blifvit anmälda till införande i Akterna: Auzzug aus einer Grammatik der finnisehen Sprache, von Å. AHLQVIST, 2:tes Stuck; Contributio ad cognitionem florae eryptogamae in Asia boreali-orientali, af S. O. LINDBERG; samt Arkeologiskt-geografiska undersökningar angående det nordliga Europa af V. LaGUs. Dessa undersökningar grunda sig på den arabiske geografen Edrisis bekanta verk och tvenne till detsamma hörande originalkartor, hvaraf Veten- skaps-Societeten i Paris och Oxford låtit taga kopior. Den sistnämnde har derjemte till införande 1 Bidragen anmält: Förteckning öfver författarene i Allmän Litteratur- tidning, iutgifven af ett Sällskap i Åbo år 1803. 173 Af andra vetenskapsidkare har Societeten dessutom till offentliggörande dels i ”Bidragen” dels i ”Öfversigten” emot- tagit följande arbeten: Om dygnets värmevariation i Hammarland, af N. NOR- DENSKJÖLD ; Om skifferformationen i Tavastehus län, af EF. J. WuK; Meddelanden beträffande finska mineralier III, af den- samme; Bidrag till kännedom af Finlands Tryphonider, af W. WoLDSTEDT; | Några anmärkningar rörande August's psykrometer, af E. J. MELLBERG; Om svenska och finska skålpundets förhållande till en kilogram, af E. NE0ovIUS; hvarjemte amanuensen mag. A. PALMEN, som erhållit i uppdrag att bearbeta framlidne M. von WRIGHTS efterlemnade anteckningar rörande Finlands foglar, till Societetens gransk- ning inlemnat den del af sagde bearbetning, som hittills blif- vit verkställd. Vid sidan af de allmänt vetenskapliga sträfvanden, som utgöra Societetens egentliga uppgift, har hon sökt befrämja kännedomen af landets klimatologiska förhållanden, hvarvid hon fortfarande haft förmonen af åtskilliga ärade landsmäns benägna medverkan, Till de stationer, på hvilka meteorolo- giska observationer för Societetens räkning anställas, hafva två nya tillkommit, i det provincialläkaren i Kexholm, kir. mag. AF TENGSTRÖM och lektorn vid Wasa gymnasium, d:r MELLBERG välvilligt erbjudit sig att hvar på sin ort anställa ej mindre barometer- och termometer- än äfven psykrome- ter-observationer och för sådant ändamål blifvit försedde med nödiga instrumenter. Psykrometrar, anskaffade från Sverige, hafva derjemte blifvit uppställda ej blott vid mag- netiska observatorium härstädes, utan äfven i Mustiala, Kuo- pio och Sodankylä, i följd hvaraf iakttagelser rörande luftens fuktighet, detta för meteorologin vigtiga element, som hittills knappast blifvit hos oss beaktadt, framdeles torde vara att påräkna från förenämnde orter. 174 I betraktande af den utveckling meteorologin erhållit i grannländerna och den praktiska betydelse denna veten- skap synes böra ega särskildt för vårt land med dess vid- sträckta areal och omvexlande klimat, har Societeten önskat på ett verksammare sätt, än hittills kunnat ske, befrämja forskningen inom detta område samt gifva densamma större omfattning och en mera tidsenlig rigtning. Det material, som under ett fjerdedels sekel härstädes blifvit samladt, har här- förinnan af brist på medel och arbetskraft endast till en mindre del blifvit bearbetadt och kunnat komma vetenska- pen till godo. Förutom de redan nämnda klimatologiska iakttagelserna för åren 1846 —1855, hvilkas mödosamma ord- nande och utgifvande blifvit af Societetens n. v. ordförande ombesörjdt och nyligen afslutadt, har en af lektor NORDEN- SKJÖLD gjord sammanställning af termometerobservationerna för samma period för icke länge sedan genom Statistiska Byråns bemedling utkommit. Större delen af sagde material väntar dock ännu på bearbetning och dess egentliga bety- delse ligger emellertid deruti, att det framdeles kan tjena till utrönande af temperaturens och lufttryckets medelvärden för de orter, der observationer under en längre tid fortgått. Men den moderna meteorologin sysselsätter sig mindre med be- stämningen af dylika medelvärden, ehuru äfven de äro af vigt att känna, än med jemförande undersökningar af sam- tidiga väderleksförhållanden på skilda orter, i ändamål att derigenom utreda gången och utbredningen af de atmosferi- ska rörelserna. För att gagna dessa undersökningar, är det nödigt att observationerna anställas efter en allmänt antagen plan samt att de behörigen bearbetade offentliggöras regel- bundet och utan tidsutdrägt. I förhoppning att framdeles finna utväg för en sådan regelbunden bearbetning och pu- blikation af observationerna, hvarigenom deras värde och in- tresse onekligen komme att i betydlig mon höjas, beslöt Societeten sistlidne vår att utsända någon lämplig person för att inspektera de meteorologiska stationerna, undersöka och justera de begagnade instrumenterna samt, der nödigt vore, meddela råd och upplysningar angående deras uppställning, 175 vård och begagnande. Då de meteorologiska stationerna äro spridda kring hela landet och inspektionen af dessa således i hvarje fall erfordrade betydlig tid och kostnad, ansågs lämpligt att dermed förbinda äfven ett annat vetenskapligt ändamål, nemligen undersökning af jordmagnetismen samt, om tillfälle erbjöde sig, af luftelektriciteten och polarljuset i de nordligare trakterna. Detta uppdrag anförtroddes åt do- centen LeEMmstTRÖM, hvilken biträdd af studeranden WaALLENUS under sistlidne höst och vinter i ofvananfördt syfte utförde en vetenskaplig expedition, som utsträcktes ända till Enare och hvarvid inalles 19 af de meteorologiska stationerna be- söktes. De derunder gjorda magnetiska bestämningarne torde ega ett särskildt intresse, såsom de första hvilka i större ut- sträckning och med tidsenliga instrumenter blifvit i vårt land utförda. Expeditionen bekostades af Vetenskaps-Societeten med bidrag dels från Universitetet, dels af de till kanslers disposition ställda medel. Bearbetningen af de vetenskapliga iakttagelserna torde ännu erfordra någon tid; tillsvidare har en allmän antydning om de vunna resultaterna blifvit Socie- teten meddelad i en af hr Lemström afgifven reseberättelse, hvars hufvudsakliga innehåll kommer att i Öfversigten of- fentliggöras jemte en af densamme inlemnad särskild redo- görelse för inspektionen af de meteorologiska stationerna och på dem befintliga instrumenter. Det är bekant, att de meteorologiska observationerna i Ryssland sedan någon tid erhållit en ny organisation och be- tydande utveckling. Dertill hör bland annat ett ordnadt sy- stem af telegrafiska meddelanden om väderleken, hvilka dag- ligen afgifvas till Fysiska Centralobservatorium i S:t Peters- burg från en mängd orter ej blott inom utan äfven utom Ryssland och hvilka meddelanden sammanfattas i en dagli- gen utkommande litograferad bulletin, hvari tillika hvarje gång en öfversigt lemnas öfver de atmosferiska förhållandena och en antydning om deras sannolika vexlingar. Då såväl från nämnda Central-observatorium som från Kejs. Veten- skaps-Akademien i S:t Petersburg den önskan blifvit fram- ställd, att F. Vetenskaps-Societeten med sina meteorologiska 176 stationer ville ansluta sig till nämnda system, hvilket både i vetenskapligt och i praktiskt hänseende ansetts erbjuda vä- sendtliga fördelar, så har Societeten trott sig böra gå denna önskan till mötes såtillvida, som den rör de telegrafiska med- delandena, i följd hvaraf aftal träffats med vederbörande ob- servatörer i Uleåborg, Kuopio, Wasa och Tammerfors om afsändande af dagliga väderleksdepescher till S:t Petersburg. I utbyte mot dessa depescher, för hvilka portofrihet blifvit å behörig ort utverkad och som skola begynnas den 1 instun- dande Maj, kommer den redan nämnda bulletinen, hvars in- tresse för Finland härigenom erhåller ökadt värde, att re- gelbundet tillhandahållas alla dem, som medverka för ända- målet. Hvad de med BSocietetens instrumenter anställda meteo- rologiska observationerna för öfrigt beträffar, hafva sådana för sistlidet år kommit Societeten tillhanda från apotekaren RELANDER i Sordavala, apotekaren ENCKELL i Jyväskylä, löjt- nanten ETHOLÉN i Lampis, landtbruksinstitutet i Mustiala, frös ken RENVALL i Salo, rektor KANDOLIN i Mariehamn, bruksför- valtaren SAHLSTEIN i Karstula, kapellanen LINDSTEDT i Seinä- joki, lektorn d:r MELLBERG i Wasa, bruksegaren ARPPE i Toh- majärvi, öfverforstmästaren FOorstÉN i Kuopio, provisor GRAHN i Kajana, kyrkoherden LöVENMARK i Piippola, kollegiiassessorn WesTERLUND i Uleåborg, apotekaren WACKLIN i Torneå, pro- vinceialläkaren EDGREN 1 Kittilä och kronolänsmannen EKLÖF i Sodankylä. Dylika observationer har BSocieteten jemväl fått emot- taga af professoren ELFVING i Åbo, hvarjemte kyrkoherden J. P. BÄCKMAN meddelat en serie termometerobservationer, an- ställda år 1861 i Kolari samt under åren 1862—1869 å Kemi- träsk prestgård. Iakttagelser beträffande en mängd företeelser i natur- lifvet, som i sin mon tjena till belysande af de klimatotogi- ska förhållandena och för hvilka särskilda anteckningsböc- ker af Societeten fortfarande tillhandahållas, hafva blifvit in- sända från Salo, Lampis, Jyväskylä, Karstula, Seinäjoki och Uleåborg af Societetens redan nämnde observatörer på dessa bring orter samt dessutom af prosten GRANHOLM i Orimattila, pro- sten HomÉn i Eura, kapellanen BREDENBERG i Janakkala, kom- ministern LUNDEQVIsST i Wederlaks (1870, 71), hr HOLMSTRÖM i Seinäjoki, nämndemannen HoIKKA i Rovaniemi, landthand- landen AKoLA i Kemi, forstmannen LAN6 i Öfvertorneå och länsmannen LUNDBOHM i Utsjoki. Vattenhöjdsobservationer hafva på Societetens bekost- nad fortfarande anställts vid Porkala, Hangöudds, Jungfru- sunds, Utö, Lypörtö, Lökö och Rönnskärs lotsplatser äfven- som vid skeppsdockan härstädes. Af Öfverstyrelsen för lots- och båkinrättningen har Societeten dessutom fått emottaga dylika observationer anställda vid Söderskärs och Hangö fyr- båkar äfvensom meteorologiska observationer å sistnämnde platser samt vid Skälskärs fyrbåk. Derjemte har d:r ELMGREN meddelat af honom gjorda iakttagelser öfver vattenståndet i Esbo skär under sommarmånaderna 1871. Antalet af de lärda samfund och institutioner utom lan- det, med hvilka BSocieteten underhåller litterär förbindelse, hafva under det tilländagångna året ökats med tvenne nya, neml. Kejserliga Byska Geografiska Sällskapet i S:t Peters- burg och Naturvetenskapliga Föreningen (Der naturwissen- schaftliche Verein) i Bremen, samt uppgår nu till 99. Genom utbyte af skrifter äfvensom genom enskilda för- äringar har Societetens bibliotek vunnit en ansenlig tillvext, hvaröfver särskild af bibliothekarien uppgjord förteckning kommer att i Öfversigten meddelas. Ordförande i Societeten har varit hr MOoBERG och vice- ordförande hr LINDBERG, till hvilken ordförandeskapet för nästkommande år enligt stadgad ordning nu öfvergår. L. Lindelöf. 12 Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade från den 15 Maj 1871 till den 21 Maj 1872. Finska Läkaresällskapet. Handlingar B. XIII 2—4. Suomalaisen kirjallisuuden Seura. Toimituksia: XLI Historiallinen Arkisto III. — XLVII Pitä- jänkertomuksia. 3. Muolan eli Pyhäristin pitäjästä kirj. J. M. Salenius. 4. Entinen Ikalinen (Ikalisten, Par- kanon ja Kankanpään pitäjistä) kirj. W. Carlsson. Suomi. Toinen Jakso, IX osa. Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica, Notiser. Ny serie häft. 9. Sällskapets inrättning och verksamhet fr. 1 Nov. 1821 till 1 Nov. 1871, af A. Moberg. Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica för tiden fr. 1 Nov. 1821 till 1 Nov. 1871. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1870 4, 1871 1—4. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela statistik. VI. Befolkningsstatistik Hl) 5 Suomen virallinen Tilasto. VI. Väkiluvun tilaston Vihko 1, 2. Ib) I'Académie imp. des sciences de S:t Petersbourg. Bulletin XVI 3—6, XVII 1—3. Mémoires VII:me Série T. XIV 9, XV 2—8, XVI 1—14, XVII 1-—11. , davucky T. XVI 2—XX 1. Mélanges physiques et ehimiques T. VIII 3. Mélanges biologiques T. VII 4—6. Sanskrit-Wörterbuch von O. Böhtlingk u. R. Roth T. V 45—47. Indische Spräche, sanskrit u. deutsch v. O. Böhtlingk 2:e Aula. 6 Cheref-nåmeh, trad. du Persan et comm. par F. B. Char- mög I. I 2. Oöpazsubi Haposanoii suTepaTYyp.: TIOpKCKOXT MAeCMeRD - - - B. PaasoBbimrs. 4. IH. Proben der Volksliteratur der Tärkisehen Stämme Säd-Sibi- riens ges. u. äbers. von W. Radloff T.: III. Beiträge zur Kenntniss des Russischen Reiches und der an- gränzenden Länder Asiens. B. 26: Nachrichten öber das Wilui-Gebiet in Ost-Sibirien von K. Meinshausen. Deux historiens Arméniens: Kiracos de Ganzac, Histoire d'Arménie; Oukhtanes d'Ourha, Histoire en tröis parties, traduits par M. Brosset. H. I, II. s Histoire des Mogols et des Tatares par Aboul- Ar Beha- dour-khan publiée, traduite et annotée par de Baron Desmaisons. T. I. ä [lepuauko-Pyccsii a Pyccko-fHepmankiä CaoBapb CocTaBA. H. PoroBbIMD. Laut- und Formenlehre der Polabischen Sprache von A. Schleicher. | Tables de logarithmes vulgaires a dix décimales par 8. Pi- neto. Pycckaa netopusgeckaa BaOsiorpavia T. VIL (1861). Catalogue des livres publiés en langues étrangéeres as PAca- démie. Suppl. I. 180 L'0bservatoire physique central de Russie. Annales par H. Wild ann. 1866—1868. Repertorium fär Meteorologie, redig. von H. Wild. B. II 1. OraeTb Ho raaBBoäi onm3a4eckoi OdcepBatopin 3a r. 1870. Umn. Pycckoe Teowpaduuweckoe O6wecmeo. V3esctia T. I—VII 5, VIII 1, 2. JdanncKm. Kowkr«. III-—XIIM (1849—1859). Jannckn. 1. Ao oömeö reorpacin T. 1, 2. — II Io ort- A'BACKIHO STBOrpavin T. 1, 2, 4. — II Ilo otass. cTaTacTOKO T. 1. IrtTnorpacenyueckiii COopenrT. BemnycKe. 1, 3, 4, 6. CöopHuK'b CTAaTUCTUYCCKHIX' CBBABHIN 0 Poccin. Kamxr. 1—3. OrtueTt2 3a 1870 r. Extraits des publieations de la Société imp. géographique de Russie en 1856, 1857. Reisen im Siäden von Ost-Sibirien in den Jahren 1855 — 1859 von G. Radde B. I, II. Die kaiserl. Universität zu Dorpat. Verzeichniss der Vorlesungen 1871, 1872 1, Personal der kaiserl. Universität 1871, 1872 1. Zuwachs der Universitäts-Bibliothek 1870, 1871. Meteorologisehe Beobachtungen angestellt in Dorpat redig. u. bearb. von A. v. Oettingen Jahrg. IV—VI (I B. 1). De latinitate scriptorum historiae augustae meletemata, scrip- sit C. Paucker. Ad BSolemnia Caes. Univ. Dorpat. 12 Dec. 1870 (L. Sehwabii Observatt. archaeolog. p. ID) et 12 Dec. 1871 (L. Schwabii in Cirin carmen observatt. p. I) eelebranda.” Festrede zur Jahresfeier der Stiftung der Universität Dorpat am 12 Dec. 1871 von L. Meyer. Akademiska dissertationer 1871. Die Dorpater Naturforscher-Gesellschaft. Archiv fär die Naturkunde Liv-, Ehst- u. Kurlands I Serie B. V 1, VI 1—3. II Serie B. VI, VII 2. 181 Sitzungsberichte B. III 1, 2. Die gelehrte estnische Gesellschaft zu Dorpat. Verhandlungen B. VI 3, 4. La Sociéte imp. des Naturalistes de Moscou. Nouveaux Mémoires T. XIII 3. Bulletin 1870 3, 4, 1871 1—4. Mockoeckoe mMamemamunreckoe Obwecmeo. Martemataueckiii COopanrr T. V 4. Hmn. Obujecmeo Ecmecnieoskania, Anmponoaouiu u IOmnowafiu e& Mocken. VU3Bsctia T IX 2. [lpotokoab! Jacssaniä r. VIL 5. IloantTexen4ecKkKaa BLICTABKa 1872. Obuwecmeo Odeccruxs Bpauei. [lpoToKoabi Jacssanii 1870 3. Ob6wecmeo Mopckuxs Bpaueit e& Kponcmadms. [IpoToKoabi Jacssaariii 1870—1871. Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien, Handlingar. Ny följd B. VII 2—IX 1. Öfversigt af k. Vetenskapsakademiens förhandlingar år 1869, 1870. Meteorologiska iakttagelser i Sverige. B. IX—XI. Lefnadsteckningar B. I 2. Minnesteckning öfver E. G. Geijer af F. F. Carlsson. Kongl. Svenska Vetenskapsakademien 1870, 1871. Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. B. II, III 1. Månadsblad för 1872 1—23. 182 Kongl. Carolinska Universitetet i Lund. Årsskrift år 1870 1, 2. Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning Bl. 36—41 jemte upplys- ningar. Statistiska Central-Byrån i Sverige. Bidrag till Sveriges officiela statistik. K) Helso och sjukvår- åen II 1869. Kongel. Norske Frederiks Universitetet, den physiografiske Forening och Videnskabs-Selskabet i Christiania. Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania år 1869, 1870. Det kongel. Norske Videnskabers Selskabs skrifter i det 19 Aarhundrede. B. VI. j Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. B. XVII, XVIII. Det k. Norske Frederiks Universitets Aarsberetning for 1869, 1870. Index Scholarum 1871. Beretning om Bodsfengslets Wirksomhed i aaren 1869, 1870. Norske Rigsregistranter. B. IV 2. Christiania omegns phanerogamer og bregner, af A. Blytt. Om Skuringsmeerker, Glacialformationen og Terrasser. I. Grundfjeldet af Th. Kjerulf. Le Névé de Justedal et ses glaciers par C. de Seue, publ. par S. A. Sexe. Underviisnings-materiel for Almueskolerne. Almindelig Norsk Huuskalender med primstav og merkedage 1859. En sommer i Finmarken, russisk Lapland og Nordkarelen af JEASSEIETIS: Den Norske Turistforenings årsbog for 1871. Katalog over det kgl. norske Videnskabernes Selskabs Old- samling 1871. 183 Det Norske meteorologiske Selskab. Stormatlas af H. Mohn. Meteorologisk Aarbog for 1859. Det kongl. Norske Videnskabernes Selskab i Trondhjem. Careinologiske bidrag til Norges Fauna af G. O. Sars. I Monographi over de ved Norges kyster forekommende Mysider. H. 1. Det kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Kiöbenhavn. Skrifter. Femte Reekke. Naturvidenskab. o. mathem: Afdel. B. IX 2-4. — Histoör.,.o: philos.sAfdel; BIV 5, 6. Oversigt over BSelskabets Forhandlinger i aar 1870 2, 3, [ent 1. Die kais. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie. Verhandlungen T. XXXV 2. Das germanische Nationalmuseum, Sechszebnter Jahresbericht 1870. Anzeiger fär Kunde der deutschen Vorzeit. Neue Folge Jahrg. XVII Die kön. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1870. Monatsbericht 1871 April—1872 Jan. Verzeichniss der Abhandlungen der kön. preuss. Akademie der Wissenschaften 1710—1810. Statut fär das Institut fär arehäologisehe Correspondenz 1871. Die astronomische Gesellschaft zu Berlin. Vierteljahrssehrift Jahrg. VI 2-4, VII 1. Publication X. ”Tafeln der Ampbhitrite von C. Becker. Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen. B. XV. 184 Nachriehten 1870. Die kön. physikal-ökonomische Gesellschaft zu Königsberg. Schriften B. XI 1870. Der naturwissenschaftliche Verein von Neu-Vorpommern und Rigen. Mittheilungen Jahrg. III 1871. Der naturhistorische Verein der preussischen Rheinlandes und Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XXVII 1869. Die Naturforschende Gesellschaft zu Halle. Abhandlungen T. XI 2, XII 1, 2. Beriehte äber die Sitzungen 1870. Der nassauische Verein fär Naturkunde. Jahrbächer H. XXIII, XXIV. Die Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Seriptores rerum Lusaticarum. Neuer Folge B. IV. Neues Lausitzisehes Magazin. B. XLVIII 1, 2. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig. Abhandlungen. Math.-phys. Classe B. IX 6, X 1, 2. Beriehte. Math.-phys. Classe 1870 3, 4. Der Freiberger Alterthums-Verein. Mittheilungen Jahrg. 1868, 1869. Die medicin.-naturwissenschaftliche Gesellschaft zu Jena. Jenaiseche Zeitschrift .B. V 3, 4, VI 1—4. Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Philos.-philolog. Classe B. XII 2. — Histor. Classe XI 2, 3. 185 Sitzungsberichte Jahrg. 1870 II 1—4. — Math.-phys. Classe 1871 1, 2. — Philos.-philolog. u. histor. Classe 1871 1—4. / Almanach 1871. Catalogus codicum manu seriptorum Bibliothecae regiae Mo. nacensis. T. III 2. Brahma und die Brahmanen von Mart. Haug 1871. Die Aufgabe des chemischen Unterrichts von E. mayer 1871. RR Die physikalisch-medicinische Gesellschaft zu Värzb Sitzungsberichte 1870. Die physikalisch-medicinische Societät zu E Sitzungsberichte H. 3. Pollichia, ein naturwissenschaftl. Verein der 28, 29:er Jahresbericht 1869, 1870. Die naturforschend Bericht IX. Der zoologisch Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in ' Denkschriften. Philos.-historiscehe Classe B. XIX, Mathem.-Naturwissenschaftl. Classe B. XXX. Sitzungsberiehte. Philos.-histor. Classe B. LXIII 1—3, LXIV TES ESV 1=4 LXVI 1-3, LEVI T=3) IVL i — Math.-naturwissenschaftl. Classe I Abth. B. LX 3—5 LXI 1—5, LXII 1—5, LXIII 1—5 II Abth. B. LX Helg CER 125) LX 1-5, LXIPRREN 186 Register der Sitzungsberichte der math.-naturwiss. Classe VI B. LI — LX. Almanach Jahrg. XX, XXI, 1870, 1871. Phänologische Beobachtungen aus dem Pflanzen- und Thier- reicehe von K. Fritseh. VIII 1857. Die k. k. zoologisch-botanische Gesellschaft in Wien. Verhandlungen B. XX, XXI. Die Grundlagen des Vogelschutzgesetzes von G. v. Frauen- feld. Ueber die Weizenverwisterin Chlorops taeniopus von M. No- wicki. Die unseren Kulturpflanzen -schädliehen Insekten von G. Kiänstler. Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge Jahrg. III 1870. Wilh. Haidinger von M. A. Becker 1871. ' Die k. k. geologische Reiehsanstalt in Wien. Abhandlungen B. V 1, 2. Jahrbuch Jahrg. XVIII 3, XXI 1—4. Verhandlungen Jahrg. 1871 1—5, 7—10, 14—18. Zur Erinnerung an Wilhelm Haidinger von FE. v. Hauer. 1871. Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen B. I 3—14, II 1—3. Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse in Wien. Sehriften B. IX--XI. Die kön. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften in Prag. Abhandlungen. Sechster Folge B. IV. Sitzungsberiechte 1870, 187 Der naturforschende Verein in Bränn. Verhandlungen B. VIII 1869. A Magyar Tudomånyos Akademia Pesten. Evkönyvei Köt. XIII 1, 2, 4, XIV 10—412. Ertesitöje . . . sserkeszti Ronay J. Evf. II 13—20, III 1-- 20, Vv pEnat Almanach 1869, 1870. Alapszabalyai 1869. Nyelvtudomanyi közlemenyek . . . szerkeszti Hunfalvy P. Köt. VII 1—3, VIII 1—3. Ertekezések a nyelv és szeptudomånyi osztåly kökéböl, szer- keszti Toldy F. Szam 2—10. Ertekezések a törvenytudomånyi osztåly kökéböl, szerkeszti Kautz G. Szam 12. A Magyar nyelv BSzötåra . . . készitettek Czuczor G. és Fogarasi J. Köt. V 1—4. Pestvårosa statistikai bivatalanak közleményei IV. Pest sza- bad kiralyi våros az 1870:dik évben. Publieationen des statistisehen Bureaus des kön. Freistadt Pest. III Die Resultate der Pester Volkszählung vom J. 1870 von J. Körösi. Der Verein fir Naturkunde zu Presburg. Verhandlungen Jahrg. VII. Neue Folge Jahrg. I. Catalog der Bibliothek des Vereins 1871. Der historische Verein fär Steiermark. Mittheilungen H. XVIII. Beiträge zur Kunde steiermärk. Geschichtsquellen Jahrg. VII. | Die naturforschende Gesellschaft in Zurich. Vierteljahrssehrift Jahrg. XIV, XV, 1869, 1870. La Société de physique et d'ilistoire naturelle de Genéve. Mémoires, TX 2, XXI 1. 188 Table des Mémoires contenus dans les Tomes 1-—XX. L'Accademia reale delle scienze di Torino. Memorie. Seria Seconda T. XXV, XXVI. Atti Vol. V 1—7, VI 1—7. — Appendice al volume IV. Notizia storiea dei lavori fatti della classe fisicehe e matema- tiehe negli anni 1864, 1865 secritta dal prof. A. So- brero. Atlante di Carte celesti contenenti le 634 stelle principali visibili alla lat. bor. di 45? e Catalogo delle posizioni medie di dette stelle per I'anno 1880. I”Académie des sciences de Paris: Comptes rendus hebdomadaires T. LXXI 11—26, LXXI 1—25, LXXIII 1—26, LXXIV 1—215. La Societe Linnéenne de Bordeaux. Actes T. XXVII (III:me Série T. VII) 1. La Societe des sciences physiques et naturelles de Bordeaux. Mémoires "T. VI 3, VIII 1, 2. La Societe des sciences naturelles de Cherbourg. Mémoires T. XV. Catalogue de la bibliotheque de la Société I. La Societe botanique de France. Bulletin T. XVII 1. I Academie royale des sciences de Belgique. Bulletins. Deuxieéme série T. XXIX—XXXI. Tables de recueil des Bulletins II:e série T. T—XX. Annuaire 1871. Mémoires T. XXXVIII. Mémoires couronnés et mémoires des savants étrangers T. XXXV, XXXVI. 189 I”0bservatoire royal de Bruxelles. Annales météorologiques par A. Quetelet. Ann. IV. La Societe Ale de Belgique. Annales (Mémoires et Bulletins) ER Statuts 1863. Catalogue de lI'exposition d'animaux invertébrés 1866. La Societeé entomologique de Belgique. Annales T. I—XIV. De koninkl. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. Verhandelingen (Afd. Natuurkunde) D. XII. — Afd. Letter- kunde D. V, VI. Verslagen en Meddeelingen. Afd. Natuurkunde 2:de Reeks D. IV, V. — Afd. Letterkunde D. XII, 2:de Reeks D. I. Jaarboek 1869, 1870. Processen-verbaal van de Vergaderingen 1870, 1871. Urania, Carmen didascaliecum Petri Esseiva. The Smithsonian Institution. Contributions to knowledge Vol. XVI, XVII. Annual Report 1868, 1869. Smithsonian micellaneous collections Vol. VIII, IX. Report of the Commissioner of Agriculture for years 1867 — 1869. Monthly report of the Department of Agriculture for years 1868—1870. Transactions of the Wisconsin state agricultural Society Vol. VI 1861—1868. Narrative of a journey to Musardu by B. Anderson. New geological Map of Wisconsin prepared by J. A. Laphalm. Reports on the diseases of cattle in the United States 1869. Annual report of the Board of Indian commissioners II. 1870. Announcement of the Wagner free institute of Science for year 1870—1871. 190 The Academy of natural sciences of Philadelphia. Proceedings 1868—1870. The American Academy of arts and sciences Boston and Cambridge. Proceedings Vol. VIII 1—17. The Boston Society of natural history. Proceedings Vol. XII (18 —27), XII (1—23). Report on the Invertebrata of Massachusetts 2:d edition (the Mollusca) by A. A. Gould, edit. by W. G. Binney. Address delivered on the 100:mal anniversary of the birth of A. v. Humboldt by L. Agassiz. 1869. The Lyceum of naturalhistory of New-York. Annals Vol. IX 5—15, 17—26. The Museum of comparative zoology in Cambridge. Bulletin 1869 9—13, Vol. II: 1—3. Illustrated Catalogue of the Museum N:o 3. The Connecticut Acadeiny of arts and science. Transactions Vol. I 2, II 1. The Essex Institute of Salem. Proceedings VokVIrITR. Builetin Vol. I, II. Act of incorporation, constitution and by-laws of the Essex Institute. : To-Day, a paper printed during the fair of the Essex Insti- tute and Oratorio Society at Salem 1870 N:o 1—5. Enskilda. O coeanBeniax', oco6emnaro poaa, B. H. ByHAKOBCKUM "be — Åf Författaren. 191 First annual Report of the geological survey of Indiana made 1869, with Maps and colored section, by E. T. Cox. — Åf författaren. Recherches sur la Rotation de la Terre, par H. Gyldén. — Af författaren. Propriétés generales des poly&dres, qui sous une étendue su- perficielle donnée renferment le plus grand volume, par L. Lindelöf. — Af författaren. Considerations sur le corps thyroide dans la série des ani- maux vertébrés, par H. Lambotte. — Af författaren. Observations des phénomenes périodiques pendant l'année 1869, par A. Quetelet. — Orages en Belgique en 1870 et Aurore boréale 24—25 Octobre 1870, par A. Que- telet. — Sir John Herschel, notice par A. Quetelet. — Développement de la taille humaine, par A. Quetelet. — Åf författaren. Nouvelle théorie des princeipaux éléments de la lune et du soleil, par C. Settimanni. — Af författaren. Ueber die Nationalität und die Sprache der Kreewinen in Kurland, von F. J. Wiedemann. — Åf författaren. A. Moberg. . odlas, han B BE a SOS sont Nile fur leö NN a ab ad od SR nl EN bet Hl SEN kjätsrtg ; "g NT SPARA 314 iw bytts kal Ahrig- MI i kykT ve i; ; OR NNE RR NG ESV Ro SE 4 , NA a DAL ab 2 NK AN 3 NE NS ul « PT Vv fp 4 5 . ; tä ON ernerga toddeest FÖL TR LEN Bbl DREAM His pi hn A 4 s i I Soda SNES srt ni i j 4 Vv o4 oh AN £ å a AO NERROLSON, biter DAR Yad på i . Ä ” yr NN VELA pe 4 sö LR PA UT EULER TOR BRRALER IE TELE Värde Vä Vv VA VR SA Y 1 4 i FLSA RDR RAL IN mm EA RER OD NG SNETT Re KO